Dr. Rochagné Kilian

Detta är en intressant video som lagts upp av dr. Rochagné Kilian. Hon är ursprungligen från Sydafrika berättar hon i en annan video vid en intervju på förre ishockeyspelaren Shaun Newmans Podcast. Hon flyttade för fyra år sedan från Sydafrika till Kanada, där hon sedan dess arbetat som läkare på Akutmottagningen. Alla som arbetat med trauman vet att detta innebär snabba, precisa och kunniga insatser, speciellt i Sydafrika, där man har mycket trafik- och vålds-trauman. Och detta har alltså dr. Rochagné Kilian arbetat med under många år. Efter att ha arbetat en del med sydafrikanska doktorer har jag skaffat mig en stor respekt för deras praktiska och teoretiska kunnande. De är extremt välutbildade, vilket skiner igenom i dr. Rochagné Kilians framställning. Hon är ett proffs.

D-dimertestet vanligt 

På akutmottagningen – liksom på Intensivvårdsavdelningen – tar man frikostigt blodprovet D-dimer. Detta är ett prov för att upptäcka om patienterna bildar blodproppar. Om detta har skett så finns det också alltid en tendens hos kroppen att lösa upp dessa proppar, dvs. klippa upp de nät av fibrintrådar (Jfr. ordet ”fibrer”) som fångat in de röda blodkropparna och täppt till skadan i blodkärlet. Denna sönderklippning åstadkoms av ett ämne som heter plasmin och de sönderklippta resterna kallas då D-dimer. Normalt kan man ha upptill 250-300 nanogram per milliliter (ng/mL) utan att behöva misstänka allvarlig blodproppsbildning. Om man däremot finner förhöjda värden, så måste man ta redan på var blodproppen sitter, företrädesvis sitter den i vaden eller i lungan. Då gör man en röntgen CT-scan över lungan och ultraljud över vaden. 

Vid pandemin under 2020 var det ganska lugnt på akutmottagningarna, berättar dr Kilian, men det blev enormt mycket mera att göra efter att man kommit igång med att ge COVID-19 injektioner av olika slag.   

D-dimer skyhöga efter ”vaccination” 

Dr. Rochagné Kilian berättar i denna video att hon under Covid-19 pandemin slogs av en del besynnerligheter på akutmottagningen. Det var regel att patienterna, som fått en eller två sprutor,  uppvisade skyhöga värden på D-dimer, så höga som hon aldrig tidigare stött på i sin kliniska verksamhet. Patientproverna kunde uppvisa mer än 2.000, mer än 3.000 och ibland t.o.m mer än 5.000 ng/mL. Men när man gjorde röntgen CT-scan över lungan eller ultraljud över vaden, så kunde man aldrig upptäcka några blodproppar. Det var detta som var så besynnerligt. Hon drog då slutsatsen att blodpropparna var så små och spridda över hela kroppen att man inte kunde diagnostisera dessa. Det kunde röra sig om alla slags människor. Dessa kunde komma till akutmottagningen med symptom från en vecka till fyra månader efter injektionerna – men ALLA med samma bild, extremt höga D-dimer nivåer där man inte kunde lokalisera några blodproppar.

Då tänker man genast på Dissiminerad Intravasal koagulation,DIC (små blodproppar i blodkärlen) som förr var ganska vanligt förekommande på en intensivvårdsavdelning hos patienter som utsatts för trauman. Nu är detta emellertid mindre vanligt eftersom alla patienter på IVA får propp-upplösande behandling i förebyggande syfte. 

Cerebral Venös Sinus Trombos (CVST)

Vad som däremot blivit allt vanligare med COVID-19 injektionerna är cerebral venös sinustrombos, alltså en blodpropp i det stora blodkärl i hjärnan högst upp i mitten under skallbenet, som skall föra blodet tillbaka från hjärnan till hjärtat. Detta ett livsfarligt tillstånd, men så ovanligt att de flesta doktorer aldrig under sin livsgärning stöter på eller ens hör talas om en sådan patient – det är något som bara skrivs om i läroböckerna. Militärkirurgen Dr. Lee Merritt berättade i en video att hon dock under det senaste året hört talas om 83 sådana fall i samband med Covid-19 injektioner.  

COVID-19: en blodkärlssjukdom

De symptom man såg i samband med spridda små blodproppar var bröstsmärtor, hjärtinfarkt, hjärnblödning, TIA-attacker, huvudvärk – antingen blödning eller propp, eller njursvikt. Antifosfolipidsyndromet är en liknande men autoimmun sjukdom där antikroppar angriper de egnas organen, där symptombilden är ungefär densamma som vid spridda små blodproppar. Flera vetenskapliga artiklar börjar nu beskriva COVID-19 som huvudsakligen en sjukdom som drabbar blodkärlen (t. ex i lungan). Är det då konstigt att Covid-19 vaccinerna ger ungefär samma symptom, frågar sig dr. Kilian. Hon frågade sina kollegor inom allmänmedicin och kardiologi om de såg samma sak som hon gjort, dvs. skyhöga D-dimer utan att man kunnat finna några blodproppar. Ingen doktor tyckte detta vara värt att följa upp varför hon möttes med tystnad. Påföljden blev att hon sade upp sig som Akutläkare på detta sjukhus eftersom hon inte ville vara delaktig i detta bedrägeri, som hon upplevde det. Videon slutar med beskedet att ”The College of Physicians and Surgeons of Ontario” drog tillbaka hennes licens att praktisera medicin.   

Dr. Charles Hoffe

Modernas mRNA-injektion: består av 40.000 miljarder mRNA-molekyler, varav endast 25 % stannar kvar vid injektionsstället medan 75% transporteras vidare med lymfan till hjärtat och sedan ut i hela krop-pen. mRNA-molekylerna går in i cellerna och ribosomerna producerar sedan spikeproteiner som i sin tur ger upphov till antikroppar. Men när spikeproteinerna har producerats, så förs de upp på endotelcellens yta och blir en del av endotelcellen. Systemet kommer då att upptäcka att dessa celler inte är som andra endotelceller i kapillärer och därför angripa dessa celler som ”främmande”med hjälp av T-mördar-celler. Då uppstår skador i blodkärlet och dessa skador repareras med hjälp av blodproppsbildning över de skadade ställena. På så sätt uppstår det små blodproppar överallt.

Förhöjda D-dimer hos 62% av de injicerade

Sättet att upptäcka detta är att göra ett D-dimer test, som visar aktuell blodproppsbildning. Det media hela tiden talar om är de riktigt stora blodpropparna, som man upptäcker med CT-scan, MRI, kranskärlsröntgen och ultraljud, och dessa är förhållandevis sällsynta i förhållande till antalet givna mRNA-injektioner. Dr. Charles Hoffe tog D-dimer test på alla sina patienter som fått mRNA-injektioner 4-7 dagar innan. 62% av dessa patienter visade upp blodproppsbildning, så detta är ett gigantiskt problem, menar han. Majoriteten av patienterna har således bildat blodproppar, som de inte har en aning om. Dr. Charles förklarar nu några av hans patienters klart försämrade kondition efter mRNA-injektionen med försämrad blodcirkulation på grund av de små blodpropparna. Detta kan naturligtvis vara en delförklaring, men vi har i del 5 sett hur antikropparna korsreagerar och angriper både energiförsörjningen, genom att slå ut mitokondrierna, samt direkt försvaga hjärtmuskeln via korsreaktion med F-aktin, liksom att skapa förtjockade väggar i lungblodkärlen och hjärtsvikt. Dessa skador kommer bara att bli värre och värre ju fler booster-injektioner man får.