I förra inlägget belyste jag känslan av att få uppleve ett mirakel.
Nu kommer här ett passande citat, upplever jag:

"Det finna bara två sätt att leva.
Antingen som om mirakel inte finns

eller som om alltid är mirakel."


Igår fick jag uppleva ett alldeles nytt mirakel........

Efter ett antal dagars intensiv väntan, kom han så, den väntade bebin.
Bebin som jag har tillverkat en del saker till och lagt upp här på bloggen; babynest, babywrap, overall i fint ullgarn, barnvagns och vaggtäcke, converse och mössor etc.

Jag har i allra högsta grad gått i väntans tider.

Så kom då äntligen bebin och barnbarnen skulle köras hem för att få möta underverket.
Ja, och visst är han ett underverk! Barnen och jag stod som i kö för att hålla, och jag blev sist.

Det var ett magiskt ögonblick! Trots att bebin endast var knappt ett dyng var han slät och fin och mötte våra blickar.
Det var ungefär som i Emil i Lönneberg då han mötte en kille av samma kaliber som han själv, eller då vår kung mötte drottningen - det sa KLICK!

Så förunderligt att det kan växa ett sådant underverk, så fullaändat och så mycket människa trots sin ringa längd och vikt, och inuti en människas mage.
Nu har jag ju fött tre barn själv och även upplevt mina barnbarn på nära håll, men det är alltid lika magiskt att möta en ny liten fulländad människa. Det är också något mycket speciellt att få möta ett barnbarn, så nära men utan övergripande ansvar.

Jag tror någonstans att jag insåg vad jag hade varit med om föränn jag kom hem till mitt hus, som var tomt. Då började jag reflektera över mötet med den lilla bebin. Bebin som jag hoppas kommer att finnas i min närhet väldigt ofta under närmaste tid.

Vi tittade varandra djupt i ögonen och känslan av stor värme och kärlek slog ner som en blixt i mormorshjärtat.
Tyngden i min famn av en "knorrande" liten bebis då nappen stacks i munnen och den avslappning som följde med att behovet av att få suga tillfredsställdes. Jag talade "mammiska" med honom även om jag är en mormor.

Märkligt också med den nedärvdra moderskänsla som kommer med automatik så snart ett barn läggs i en kvinnas famn, en kvinna som har fött egna barn, infinner sig omedelbart och beständigt.

Jag kan säga att ett "sug" efter många och täta möten infann sig och jag får allt hålla igen för att inte stå där på dörren, för att få dofta och hålla i det nyfödda miraklet.

Jag får idag nöja mej med att sticka små raggsockor i babyull som kan bäras till den mönsterstickade overallen....stickade med värme och omtanket om ett nytt liv, ett mirakel i mn dotters familj, en ny liten individ att  få den ynnesten att lära känna.   

Den här veckan har varit i "väntans tecken"! Vi har väntat på en bebis unde ren lägre tid och nu var det dax.
De trå sista dygnen harjag haft besökt av mina barnbarn och vi har producerat ugglor till den väntade bebin.

Alvin valde färger medan mormor virkade. Det blev svart med blå vingar och röda ögon. Julia kunde nästan utan hjälp...lite assistans dock. Hon hade tagit med sig ett cerisfärgat garn som hon använde.

Igår kväll fick vi så besked......efter en hel dags väntan......och spänningen på högtryck.......
Ett litet gossebarn såg dagens ljus vid 19.30-tiden
Puh!!!! Vilken spänning det har varit!!!!

Barnen var som "spelfåglar" i allra högsta grad uppskruvade!
I morse spratt det upp ur sängen och det första Julia sa var:
- Jag skall göra en ny uggla, en som har pojkfärger.
......och så skred hon till verket.

 

Alvin väntar och väntar och längtar att få åka hem till sin familj. Julia virkar och virkar.
Till slut hade vi  lyckats tillverka ännu en ugglebebis i samma stuk och med samma beskrivning som jag annonserade i mitt inlägg i förra veckan.

Så här blev det: Ugglorna som har fötts hemma hos mej i veckan, medan vi har väntat och väntat på den lillebror och barnbarn som föddes igår kväll.   

 

Nu bakar vi en kaka och gör en tårta och gör oss beredda för att träffa en ny  familjemedlem nu i eftermiddag.
 

...gissa om vi är spända????

I förra veckan publicerades i massmedia artiklar kring forskning som menar på att antioxidanter gör att cancer galopperar. Pekka Nylund vid IMS Egenvårdspoolen dementerar genom nedanstående text:

Pekka Nylund  -Vilseledande påståenden om antioxidanter.

Det har nyligen i media varit stor uppmärksamhet kring en studie som påstår att antioxidanter är farligt vid cancer och ökar risken för tillväxt av tumörer vid denna diagnos. Upphovsmännen till denna studie, från Sahlgrenska akademien, publicerades i Science Magazine. Här påstods att antioxidanter rent generellt ökade risken för tumörtillväxt....

Om man tittar närmare på studien så kan man se att forskarna har använt Trolox och N-acetylcystein.
Trolox är en syntetisk, fullständigt onaturlig, vattenlöslig variant av E-vitamin (6-hydroxy-2,5,7,8-tetramethylchroman-2-carboxyl acid). Den skiljer sig på avsevärda vis från ordinära fettbundna E-vitaminer. Vattenbundet E-vitamin existerar överhuvudtaget inte i naturen.
N-acetylcystein är egentligen en metabolit som tillverkas i levern som har en avgiftande funktion. Den är överhuvudtaget inte klassificerad som ett essentiellt näringsämne och används i första hand som ett slemlösande läkemedel.
I den aktuella studien gavs labbmöss doser av Trolox som hos en vuxen människa motsvara ett dagsintag ca 4500 mg. Oavsett vilka slutsatser man kommer fram till så är detta i högsta grad en toxisk dos. Rekommendationerna vad gäller kliniska maxdoser av ordinär naturligt E-vitamin är ca 600-800 mg.
Forskarna kunde sålunda konstatera att aktiviteten av det s.k P.53 proteinet minskade. Detta är ett protein som finns i alla kroppens celler och har som funktion att reagera när cellen blir cancerogen. Den ser till att cellen går i apoptos (gör självmord) och förhindrar därvid cancercellen att sprida sig. Intressant i sammanhanget är att detta protein är beroende av ANTIOXIDANTEN zink för att den överhuvudtaget kan fungera. Extremt höga doser av Trolox som man dessutom toppar med N-acetylcystein gör att kroppen dräneras på zink.
Ytterligare en intressant faktor är att man har nyligen konstaterat i en studie på Karolinska Institutet att ANTIOXIDANTEN Selen förstärker P.53 proteinets aktivitet.

Det enda den nu aktuella studien visar är att Trolox och N-acetylcystein troligen minskar P.53 proteinets aktivitet vid extremt höga (toxiska) doser. Att överhuvudtaget påstå att det är ett bevis på att antioxidanter generellt har den verkan är fullständigt befängt.

I morse fick jag så baby-overallen klar, den jag har stickat på "ackord" och dygnet runt de senaste dygnen.

Jag fann beskrivningen i en handarbetstidning redan i höst och tänkte mej att sticka den till min dotters bebis.
Tiden har runnit och för tre veckor sedan ringde jag företaget och beställde garnet. Jag berättade att jag skulle bli mormor och kanske tidigare än beräknat. Jag blev utlovad att de skull skicka så snart som möljligt!
Jag väntade och väntade - ingen form av avsiering?

I onsdags fick jag en på minnelse. På ATG svarade de att paketet hade legat sedan den 21:a, alltså 7 dar, och jag som skulle ha det lite extra fort. Vä hemma fann jag att det saknades tre nystan av bottenfärgen. Företaget utlovade en snabb leverans och i fredags e m var garnet här. Därefter har jag stickat och stickat, praktiskt taget nästan dygnet runt. Det har inte endast varit trassel med garnleveransen, en massa fel i beskrivning har gjort att jag praktiskt taget har slitit mitt hår och nästan givit upp. Förutom felaktigheter med maskantal och fel i diagrammet så har beskrivningen varit under kritik vad gäller pedagogiskt upplägg. Jag har nästan skrikit rakt ut och samtal har hållits med Mona.
Märkligt sätt att sticka dessutom, med det mesta på rundsticka. Benen sätts på rundsticka och sedan stickar man runt runt ändå upp till axeln. Därefter syr man maskinsömmar och klipper......det sistnämnda i natt! Puh så spännand eoch lite otäckt, rädd som jag var att jag skulle har förstört mönsterstickningen.
I morse blev jag så klar och leverans av overall och mössa har skett idag.. :)

 

Jag har en liten docka som provbebis. Den är nästan lika lång som en bebis.
Så här tog den sig ut!

 
...och i känat  - ugglan till barnvagnen.

Ja, och så var det barnvagnen.

I förra helgen sydde jag två bebistäcken. Det enda till barnvagnen och det andra till vaggan.

Så här ser det nu ut när barnvagnen är bäddad och ugglan på plats.

 

Kanske den sista gången jag möter min dottern med magen kvar?
 

Nu räknar vi ner....