Tidigare vårvintrar och vårar har jag väldigt frekvent vistats vid Kungsgårdsvikens is på olika platser runt isen. Jag har åkt skidor, solat, träffat vänner och även suttit och handarbetat.
Den här vintern har varit sparsam med vinterväder och högtryck och därmed inte bjudit in till sköna besök vid isen.

Mitt första vinterbesök vid Kungsgårdesviken blev därför idag där jag träffade mina andra "häckande" kamrater.
Det har känts lite tomt att inte ha några vinterbilder att fresta med men idag blev det dock några "vårisbilder" som jag visar er här och nu.

     

Idag visade mej hjärnan en del av sin kapacitet och då genom ett minne från min barndom.

När jag gick i 2:an och vi skulle skolavslutning i vår gymnastiksal - vi hade långt till kyrkan och därför höll vi våra skolavslutningar i gymnastiksalen, och efteråt samlades vi i klassrummet där vi hade blomvaser på våra bänkar.

Just det här året skulle vi flickor vara vårblommor och vi skulle läsa eller var det sjunka en vers om en vårblomma.
Jag var tussilago och hade en kjol av kreppapper där det gula papperat var klippt i remsor. Upptill hade jag en ljusgrön jumper, ej t-shir, med hålmönster, ett sånt där mönster som är modernt idag men då ofta i vitt garn. Jumpern var i stickat material.

Jag kommer inte riktigt ihåg vilka blommor mina klasskamrater var, men vitsippa och blåsippa kommer jag ihåg.

Idag då jag var vid stranden fann jag några små tussilagon som tappert tittade upp bland drivved och annat bråte som vatten och vind hade för med sig.
Då jag såg blommorna kom helt plötsligt texten till mej.....
Jag var lite osäker på sista textraden i den första versen men så googlade jag.....ocvh fann även fler verser.
Här kommer de nu:



Lilla tussilago

Lilla tussilago, lilla Tussilull
har du målat kjolen din med solens klara gull?

Då du ler mot emot mej, uppå dikeskant
lyser det som våren själv så gult och nytt och grant.

Lilla Tussilago, villdu lära mig
sprida lite solsken, söka likna dig?

     

I börjarn av februari nedkom min dotter med sitt tredje barn. Mitt allra första barn föddes som en riktig gåva då hon kom på min födelsedag. Mitt andra barnbarn anlände i augusti tre år därefter och nu lille Milton i år.

Jag vet inte om det har med min ålder, eller kanske mitt sätt att vara och kankske känna och se.....men just denhär lille mannan har verkligen fått mej att förundras och att smälta. Självfallet är även de två tidigare barnen en fantastisk gåva och då Alivn för några veckor konstaderade att även jag hade mina "vuxentänder" kvar......kan mn inte annat än glädjas och försöka att memorera.

Det hade passerat nästan en vecka sedan jag förra gången fick träffa lilla Milton....men igår drabbades vi av ett "bebissug" och frågade om vi fick komma en liten stund.
Rustade med lite fika gav vi oss åstad.

Igår fick jag även mitt allra första leende från Milton och så här såg det ut när jag fick känna den lilla nya samhällsmedborgaren i min famn.

 

....ett som alltid - ljulvligt möte!!!