Åter en kall natt och frost på rutan. Mona ringde vid 7.30 och meddelade att hon var klar för en morgonpromenad.
Nattens minusgrader, -3, hade skapat ytterst vackra mönster på bilens rutor och det var mer än svårt att skrapa bort. Det fick bli små gluggar och jag visste ju att solen skulle smälta bort det så snart jag kom fram i solen.

Väl på Loön väntade Mona och Sussie. Vi tog vägen genom skogen och kom så småningom fram till älven och åmynnigen. Dimman låg tät och det var en magiskt stämning över hela området. Kallt och rått i skogen och ett vitt lcok över älven som sakteliga lyfte sig i takt med värmen från solen.

Jag gick loss med kameran och här nedan kommer en del av bilderna. Väl nedanför Monas hus fann värme vid en bänk där vi satte oss ner för att lapa av morgonsolen. Efter en stund anslöt sig även en matte till och en äldre golden retriver flicka; Kira, som Amber fick en liten lekstund med.

Ja, jag fotar ofta och många bilder av Ångermanälven. Jag vill kunna återkomma till de magiska stunderna om och om igen, och de tidiga morgonarna med det magiska ljuset har blivit som en favorit.

Jag bjuder dej med på en morgonpromenad även om kvällen nu nalkas.
Åter igen....är det inte som att leva mitt i ett vykort och bara ett stenkast bort.
Vardagslycka!!!