Redan klockan 14 var vi inbjudna.
Vi hade med oss min gamla mamma, 88, med oss. Vid ratten satt Wille som övningskör och ja, visst är det lite spännande, men min plats är i baksätet och då hinner jag inte se så mycket.

Väl framme möttes vi av festklädda barn och dottern med sambo samt sonen med hund. De hade fixat och fejat och julen mötte oss redan på verandan som var pyntat med lampor och granris.

Vi blöds på ett dignande kaffebord som barnen snabbt forcerade.
   
För att de skulle ha något att ägna sig åt, sa vi till dem att gå till tönstret för att se om de såg någon tomte......ocht tänk det gjorde de!

   
På andra sidan gatan var det något som var klätt i rött som gick in i huset mitt emot. Barnen kunde även se att det röda rörde sig inne i huset. De var övertygade över att det var "tomten". När jag själlv tittade upplevde jag det som personer som stod ute och rökte, där en var klädd i röda detaljer, men det vidarebefodrarde jag inte barnen.


Lite "Nu är det jul igen"....ljöd genom högtalarna och våra strupar.
 

Coola killar väntar på tomten:

   

Uppspelta barn väntar på tomten: 

Stämning fixas:

Trött!

Äntligen är han här:

Klapparna är utdelade och tomten är på väg vidare.....

Dotterns svärfar med sambo anslöt och middagen intogs.....

   

Mormors julklapp från en pysslig 9-åring. Såå glad jag blev, jag som precis hade tänkt lära mej luffarslöjd.
   
Passande klappar till mej: Yogaböcker och kokbok. Mixerstavsgrejor och en tekanna att koka min chaga i.
Stort tack till alla!  

Julen gör mej lite ambivalent med alla klappar och all hysteri och tanken som finns hos dem som står utanför eller utan förutsättningar till firande. Jag tänker på dem som har det svårt och de som inte längre finns med oss.

Hur som helst......så länge det finns barn runtom mej, kommer jag sannolikt att fira som tidigare, med mat och klappar, men vem vet?

God fortsättning till Dej!