corneliasrum

Alla inlägg under januari 2014

Av Ann-Christin Tjernström - 14 januari 2014 12:14

Titta på detta klipp och lär dej om glömd eller gömd teknologi:


Av Ann-Christin Tjernström - 9 januari 2014 13:34

Siri vår jättefina katt, gick en våldsam död till mötes på sin tomt den 20:e november 2013.
Det var en dag med lite kylig luft och solen lyste mot husväggen där hon sannolikt låg på byggnadsställningen och lapade sol en av vinterns få solvädersdagar.

Klockan var runt 10 och jag stod vid köksbordet och paketerade örter/chaga inför kommande helgs julmarknad i Frånö.
Plötsligt sej jag något brunt passera fönstret i rasande fart. Något som rusar direkt mot ingången/verandan på mitt hus. Det bullrar till och Amber som låg och sov på sin bädd rusar upp och springer omkring i köket.
Jag hör sedan en våldsam smäll mot byggnadsställningen i trä, som står mot huset i riktning sydost.
Därefter ett fruktansvärt skrik!!!  och en hund som skäller intensivt!!!

Jag rusar ut via källartrappan och ut på gräsmattan och vid knuten ett par meter från huset ser jag Siri stå i försvar med grannens bruna vorsteh mitt framför sig. Hunden skäller våldsamt!
Jag kan också se att i frosten på gräsmattan finns en större fläck cirka 1.5 - 2 m med tinat gräs där djuren sannolikt hade tumlat runt.
Jag skriker allt jag kan till hunden flertalet ggr: "Gå hem, gå hem, gå hem".....i tron och förhoppningen att grannen dessutom skall höra att deras jakthund är på vår tomt och har angripit vår katt Siri:

Den bruna vorstehn springer mot skogskanten varifrån den sannolikt kom, vänder sig om vid vinbärsbuskarna och beskådar mej, precis som vargar brukar göra, springer sedan in i skogen och försvinner. 

Jag vänder mej mot vägen och ser att Siri har tagit skydd uppe i telefonstolpen vid vägkanten, och att hon hasar ner mot marken.
Jag ropade högt flera ggr till Siri, då jag trodde att hon skulle följa med mej.
Jag hade blivit våt om fötterna och kände att jag behövde gå in. Jag trodde att Siri skulle följa med lite senare.

Hela dan gick och Siri kom inte in. Jag var ute och lockade på henne ett stort antal ggr. Sökte efter henne i uthuset och gick en bit upp efter åkern och ropade på henne. Jag trodde att hon hade blivit skrämd och sprungit för att gömma sig. Det började mörkna och temperaturen sjönk till -8 grader. 
Då ringde jag Siris husse. Han har alltid varit irriterad över att grannarna har så dålig koll på sina hundar och oroat sig över att de skall komma och jaga en katt på vägen då den ligger så nära.
Han blev förstås upprörd men kunde inte lämna jobbet direkt.

När han kom hem gick även han ut och letade efter Siri. Vi började bli riktigt oroliga då det hade blivit kallt och Siri som annars knappt gick utomhus och hade sin plats på en dyna på rottningtvättkorgen i badrummet, vilket gav alla besökare gott sällskap, var befann hon sig? Sambon tog även en promenad upp till ödetorpet dit Siri annars brukade ta sig, åtminstone under somrarna. Då vi båda trodde att hon hade blivit skrämd, kändes denna plats som ett alternativ att gömma sig på för henne. 

Vid 22-tiden skriver jag till grannen och meddelar vad som har hänt. Han visar sig förvånad över att hunden hade "rymt"?????? Var var han själv då det hände?
I efterskott har vi fått höra att han hade varit på berget och jagat.......hur kunde han då ha missat att hunden var hos oss?....och jagade?
När klockan så var 23.30 tog sambon en promenad längs vägen i händelse av att Siri hade blivit skrämd och sprungit framför en bil.
Vid telefonstoplen låg hon! Stel och ihopfrusen. Hon hade dött i samma veva som jag gick in. 
Jag insåg aldrig att Siri kunde ha blivit så svårt skadad på så få sekunder.
Ingen av oss kunde ana att den löslöpande hunden var en så skicklig kattmördare.

Siris kropp var helt ihopfrusen men det gick att se att det fanns bett på båda sidor av hennes kropp.


Veckan därpå lät vi göra en veterinärbesiktning av Siris kropp. Det första den danske veterinären sa var:
"Den här hunden har dräpt förut! Den har tagit katten bakirån, i annat fall klarar de inte en katt."
Undersökningen av Siris krapp kropp gav: 3 stora tandmärken, 2 på vänster sida och 1 på högra sidan samt inbuktning av bröstkorgen. Tandmärkena var av storlek som på en hund som väger 20-30 kilo. Flera revben var även brutna.
Dödsorsaken var förmodligen en kombination av skada på ryggraden och inre blödningar samt kollaps av lungvävnad.

Att få hennes skador dokumenterade kändes än värre än att veta att hon var död och hade dödats av grannens hund. Jag insåg att hon var döende då hon stod och försvarade sig på gräset ett par meter från sitt hem med en rasande livsfarlig hund framför henne. Hur kan dessutom grannarna låta en så drillad jakthund löpa fritt utan tillsyn och hänsyn till oss grannar och andra intillboende. Det finns ju ändå en lagstiftning som anger strikt ägaransvar och restsriktioner som hur hundar skall handhas.

Varje gång jag går till sidan av huset upplever jag om igen synen av Siri där hon står med rest ragg och ryggen krökt, den ryggrad som var så svårt skadad av den bestialiska hunden, och döende som hon egentigen var.

Det här är en svår förlust av en kär familjemedlem men även en stor chock över att sånt här skall behöva hända hemma på vår egen tomt. Att dessutom grannarna fortsätter att hålla sina hundar lösa trots att vi har hotat om polisanmälan om de inte vidtar åtgärder.

Den bruna hunden hade dessutom varit på gården två dar innan och jagat omkring Amber. Så hände även den 6 december och då blev jag riktigt rädd. Även då jagades Amber av grannhunden och den här ggn alldeles för nära vägen. Då jag skrek på hunden att gå hem, följde Amber efter.
Jag skrek så högt att min hals skadades och när jag kom in kunde jag se båda hundägarna ute på gården utan att kunna hålla koll på sin hund, trots att den några veckor tidigare hade dödat vår fina katt.

Siri var en väldigt speciell katt och jag skall nu berätta om henne:

Siri föddes i sin husses säng natten till den 1 april 2005. Vi vaknade av att hennes mamma Siv höll på att få ungar.
En unge var redan född men hade dött och så skulle det även ha gått för Siri om inte hennes husse hade ingripit. Hon slickade på fel sida på fostersäcken och Siri höll på att dö.
Fostersäcker öppnades av husse och han påbörjade direkt hjärt- och lungräddning på henne. Hennes lungor masserades försiktigt och han blåste luft i hennes lungor och snart började hon att andas av egen maskin.

Hon lades med sin mamma.....men det var inte långa stunder som Siv hade ron att vara med Siri.

 

 
 

Gång efter annan fick vi lyfta tillbaka Siv till sin unge.
Det gjorde att vi så småningom insåg att Siv inte hade lust att ligga själv med sitt barn och hon och ungen fick därför flytta in i vår säng. Vi bäddade med ett babyfårskinn mellan kuddarna och där hade Siv större ro att ligga med sin unge, då hon hade sällskap av oss.

Det var verkligen med aga som man sov de där nätterna. I takt  med att Siri växte flyttade hon sig också allt längre från det mjuka fårskinnet. Många var nätterna då vi vaknade av att något killade på ryggen. Då hade Siri tagit sig en promenad och oj, om vi hade lagt oss på henne! 

 
 

 
Att ligga i husses armhåla blev en vana för henne och det fortsatte hon med under hela sitt liv. De fick en speciell relation.

  
Att få massage på magen var en av hennes bästa stunder.

 
...och så trygg och lugn som hon alltid var tillsammans med oss i familjen.

 
Sängen fortblev hennes plats, åtminstone under dagtid,  

och hon kom glatt springade mot oss på skinnet då vi ropade på henne.

Busig också.....
 

 

När hon blev större hände det att hon även kröp ner i hunden Indras bädd och sov med henne en stund.



Siv var en fertil kattmamma och när Siri var såväl två som fem veckorl löpte Siv och det var knappt hon kunde ligga stilla med Siri. Hon rusade ofta upp under matandet och Siri skrek förtvivlat när Siv tänkte rusa iväg. Då var det vara att sätta sig ner med dem till dess att det var klart.
Efter en tid fann vi så att Siv var tjock igen och i juli nedkom Siv med nästa kull med 3 ungar.
Siri som fortfarande var liten fick trots allt även vara med emellanåt. Här med sina 3 systrar

   


Siri växte upp till en frisk och mycket spänstig katt och hon gillade att vara utomhus om vädret passade förstås.

 
Precis som andra katter hade hon även en förmåga att tillse att hon mådde bra och låg där hon önskade.
På slutet oftast i badrummet på sin dyna och i husses knä vid toalettbesök. Behöver jag berätta att de blev väl långa. Även tvättstället var hennes.....
 

 


När  Siri var 3 år gammal, nedkom hon med 4 ungar. 2 honor och 2 hanar. Trots hennes egan mindre positiva kontakter med sin mamma, så blev hon sjäv en exemplarisk mamma.


 

 

     



Siri var också väldigt verbal och talade högt och bestämt - var den som sa till när det skull sättas fram burkmat till henne och de andra katterna och som kom springande då hon kollade.

Nu finns inte Siri hos sin familj längre och hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Husse som hjälpte henne till världen sörjer henne som den familjemedlem som hon var, och varje dag i julhelgen har en mashall brunnit på den grav som är grävt till henne.

Förutom förlusten av en kär katt så ligger chocken av det inträffade som en sordin för oss.
I och med att grannarna struntar i vilka regler som gäller för hållning av jakthundar kan nu inte heller våra andra katter vistast utomhus. När temperaturen sjunker sitter de vid sin kattlucka och spejar ut....sugna på att få känna frisk luft i sina lungor. Det kommer att bli en besvärlig vår för katterna som är vana vid att kunna vistas utomhus och ta sig in och ut vis kattluckan som de själva önskar.

Det känns också olustigt att vara ute på gården med Amber då det utan förvarning kan rusa fram en hund ur skogen.

Att ha barnbarnen ensamma på tomten känns även det nu otryggt.
Hur skall jag och min väninna med hennes lilla hund och hennes dotters lilla hund, våga mötas på min tomt? Vi som brukade träffas hos varandra oftast ett par gånger i veckan!


Vi upplever det som ett övergrepp och det känns inte bra här hemma längre. Vi har förlorat tryggheten att kunna vistas ute med våra djur på tomten och i våra omgivningar.  Ambers beteende har förändrats. Så snart hon hör något utanför börjar hon skälla. Hon som tidigare aldrig skällde när hon hörde nåt - hon har börjat att vakta. När hunden var här den 6/12 blev hon ordentligt upprörd och nu var det inte lek längre. Hon skäller även hos hundvakten då hon hör ngt i trappan vilket även det är nytt beteende för henne.


Det här är svårt och jag/vi inser att lagstiftningen vad gäller hundhållning och konsekvenser är allt för tandlös.
Jag har haft åtskilliga samtal med de som har mandat att förändra. I kontakter med andra inser jag att vi inte är ensamma om att få uppleva en katts brutala död så här på sin egen tomt. Flera hiskeliga historier har berättats för mej.

Det har också varit svårt att börja ta itu med det här:
Att hitta bilder på Siri genom hennes liv.
Att sammanställa dem till det här blogginlägget.
Att kopiera bilderna från veterinärbesiktningen och lägga in dem i dokument.
Att komma ihåg och notera alla tillfällen så grannarnas hundar har löpt omkring lösa utan tillsyn och skapat besvärliga situationer för oss.
Att sammanställa allt till en anmälan.
Att inte veta hur grannarna kommer att reagera på en anmälan trots att de har blivit varnade och ändå inte är beredda att göra något åt sin tillsyn av hundarna och speciellt den bruna som nu jagar och dödar vår familjemedlem.
Att börja med det här gör att allt kommer till ytan igen. 


För att känna att det görs något även för andra katter/djur så är min tanke därför: att Siris död inte skall ha varit förgäves.Vi planerar  polisanmälan där det här blogginlägget skall få följa med som länk, men eventuellt även en namninsamling som skall lämnas till Regeringen med hopp om att få till stånd en förändring så att hundägare som brister skall få större konsekvenser om de underlåter att följa: Lagen om tillsyn av hundar och katter.......


Personer som jag talade med på  Länsstyrelsen, Jordbruksverket och på Regeringsnivå, rådde att polisanmäla. De som kan göra något är Regeringen  men vid en namninsamling och uppvaktning av dem vill de gärna även ha idéer om förändringar och då till det bättre. I annat fall kan det vara svårt att lyfta ärendet. De säger att det redan finns restriktioner vid sådana här fall om inte förbehålls åtföljs efter en polisanmälan som: försäljning av hunden eller avlivning men även böter.
Nu blir det ju jag/vi som skall hålla reda på om grannarna följer lagstiftning om förhoppningsvis förbehåll från polisen.

För att ha något att presentera på Regeringsnivå, vädjar jag till er, mina läsare, att ge mej tips och idéer om hur man kan gå vidare och hur man skall kunna skärpa den lag som förefaller allt för tandlös för att skydda våra familjemedlemmar, katterna, och för deras familjer som lider när de ser och hör sina husdjur dödas på tomten av löslöpande jakthundar. 
Jag vädjar även till er att sprida namninsamlingen då den är klar för att undertecknas av er alla som vill hjälpa till för våra vänner - katternas - skull och även stärka deras värde som husdjur!

Jag började formellt - med en mitten om Siri  - och slutar med - kanske, ett sätt att gå vidare för att skipa rättvisa. 
Jag kan onekligen låta detta passera utan att agera!!! Den enda upprätttelsen  för vår fina Siri!   





Av Ann-Christin Tjernström - 9 januari 2014 13:28

I tidigare inlägg hade jag lagt in den här bilden på prästen i O-Revyn som har ett speciellt förhållningssätt till kvinnorna i bygden och välsignar dem på sitt eget sätt.
Här försöker han sig på att omfamna programledaren i revyns Melodikryss under prisutdelningen, där första pris, en bikt, gick till även en man från bygden med stort intresse för kvinnor.   

 

Av Ann-Christin Tjernström - 6 januari 2014 18:37

Häromdan la jag ut bilder från O-Revyns generalrepetition. 
När jag nu har sett föreställningen igen och också tagit del av den förändring som sker med skådespeleriet då det är allvar, delar jag därför nu ny bild och videoklipp som belyser det "under bältet" som en del av sketcherna handlade om.
Vid generalrepetitionen var det också bortfall bland skådespelarna pga arbete och därför blev det även än bättre när det var dax för föreställning med alla på plats.
Hoppas att du också får dej ett gott skratt  - även om det nu blir på min blogg!   


 
 

Här ser vi byns präst som aldrig missar ett tillfälle att möta på kvinnor på bygden!

....och så var det ett klockspel av sällan skådat slag!!! 




Ni som bor på platsen - ge er möjlighet att bevista revyn - och skratta loss!!! Det gjorde jag!


 


Av Ann-Christin Tjernström - 3 januari 2014 18:45

Biblioteken läggs ner ett efter ett och därför brukar jag nu låna böcker av Biblioteksbussen.
Jag försöker att låna ganska många böcker för att hålla uppe statistiken. Den sista ggn för i år, stack Jocke till mej en bok om björk "Du som håller på med björkar", sa han och gav mej boken: "BJÖRK - Trädet, människan och naturen av Marit Stigsdotter och Bertil Hertzberg.

 

Hör och häpna! Jag trodde nu att detta var en bok om björkskog, men ack så jag bedrog mej. Ganska längt bak i boken fanns bilder och texter om  det som växer på björken, olika tickor och däribland mitt livselexir - Chagan, Inonotus obliquus.
Jag fann det ytterst intressant och som en bekräftelse på allt annat som jag har läst om chagan. Jag väljer därför att "saxa" ur boken och citera all den text som finns om just chagan.
Gissa om jag nu även önskar mej denna bok till min bokhylla, då den även innehåller annat intressant om björken, hantverk etc.


                                                  
    SPRÄNGTICKA - INONOTUS ABLIQUUS

" Sprängtickan liknar ingen annan ticka. Många har nog sett de svarta, ofta stora knölar som är det synliga beviset på att trädet drabbats av denna aggressiva parasit, men tagit dem för vrilar.
De är kraftig uppspruckna och ser nästan brända ut. Deras funktion är höljd i dunkel - knotorna är sterila och anses var sjuklig vävnad som retas fram av svamphuferna. Den egentliga , fertila tickan växer resupinat under barken, det vill säga, inget sticker ut, utan hela fruktkroppen har kontakt med veden. När tickan utvecklats färdigt och skall släppa sina sporer spränger den loss barken och blottar den fem till tio millimeter tjocka, ljust bruna till silverskimrande fruktkroppe, som kan breda ut sig över stora ytor på stammen. Fruktkroppen är kortlivad och angrips snabbt av insekter och det kan vara därför som man sällan ser den.


Sprängtickans knölar har använts i folkmedicin mycket länge framför allt i Ryssland, där den säljs under namnet chaga. Te på chaga är en vanlig kur mot olika magåkommor och anses till och med ha effekt på magsår. Hudkräm med sprängticka används för att behandla eksem och irriterad hud. Den sägs också har antioxidantisk och antiinflammatorisk effekt och underlättar regenerationsprocessen. Rena föryngringskuren.


Ända sedan 1500-talet är spräntickan omtalad som medel mot cancer, i synnerhet mot tumörer i magen och i lungorna. Man skulle kunna misstänka att det är ett utslag av den medeltida signaturläran som gick ut på att lika botar lika. Njurformade blad botade njursjukdomar lika självklart som hjärtformade var bra för hjärtat, till exempel. Om en medicinalväxt utvald på de premisserna någon gång hade önskad effekt var det rena turen. Men oavsett om tron på sprängtickans knölar som behandling mot cander bottnar i signaturläran eller inte visar nutida forskning på intressanta resultat. Laboratoriestudier visar att betulin, en triperten som finns i näver, har en tillväxthämmnade effekt på vissa tumörceller. Man utesluer inte att också sprängtickan innehåller substanser som skulle kunna användas i cancerterapi. Om det är björkens betulin som följer med in i sprängtickans utväxter eller om det finns något annat aktivt ämnei knölarna är det oklart, men både sprängticka och betulin är högintressant i medicinsk forskning. "

Intressant eller hur? Ännu en text som visar på chagans/sprängtickans läkande egenskaper, Inte undra på att den har blivit som min?   



Av Ann-Christin Tjernström - 3 januari 2014 18:23

I mina heakter , i Ovanmon, startades det under 70-talet en livaktig förening - SAmhällsföreningen.
Den fortlever än idag, men inriktningen i deras arbete har nog förändrat lite i tid.
På somrarna anordnas midsommarfirande, loppis, Valasjönrunt och annat.
För cirka 12 år sedan var Folketshus i stort behov av renovering. Man kom då på idén att skapa en Trettondedagsrevy, och den fick stort gensvar. Igår var det genrepetition för den 12:e upplagan av O-Revyn - O står för Ovanmon - och varje år har revyn ett namn som börjar på O. I år blev det Obsent.

Jag närarade alltså vid genrepet och tog en massa bilder som jag här låter er ta del av:

Jag har tyvärr inget program och kan därför ej berätta vad de olika numren och inslagen heter.


Ljud och ljus i rummet under taket.
 

Sketecher och inslag i strid ström-


                                                 


Föreställningen inbjöd till många munstra skratt och jag hade dotter med sambo och barn med mej på genrepet. Detta något som har blivit något av en tradition. I år var det extra kul då barnbarnen också fann sketcherna roliga, och det ett bevis på att revyn roar såväl ung som gammal.
Jag rekommenderar å det varmaste och revyn kommer att spelas varje helt under januari månad med premiör den 4/1.
 

Av Ann-Christin Tjernström - 1 januari 2014 20:27

På årets första dag tog vi en tur till torpet för att ta oss en titt på förödelsen efter stormen ivar, den storm som överrumplade oss natten till den 12/12.

Den 13 fick vi besök av torpgrannen Gaby som berättade att vägen in var helt blockerad av minst 14 träd. Min sambo åkte därför dagen efter och sågade av det träd som låg över vägen.
Stormen Ivar gjorde även att hela det området var utan el, telefon och mobitäckning under flera dar.
Vi var här hemma, förskonade från såväl missöden som strömavbrott och kunde därför inte överblicka det inträffade direkt.

Idag tog vi oss iväg för att inspektera och se hur det såg ut längre in efter vägen dit sambon inta hade hunnit ta sig in innan mörket kom,  men förts tog vi oss en tur in till Filitjärn och på vägen mot Västansjö fann vi denna rotvälta som var ett helt betånd av träd, och som upplevdes som en hel vägg då vi först såg det.

   

Första delen av infarten hade varit belamdrad med träd och värst var det där vägarna delade sig.

                             


 

Vid grannens hus såg det ut så här:


 
På nedfraten till torpet kunde man se hur träden hade tömts av smågrenar och barr.

 


Inga missöden vid huset.

 


Vi tog oss även en tur ner till Majaån som rinner nedanför huset.
Redan tidigare i vinter hade en del träd blåst rakt över. På andra sidan ån kalavverkade man för ett par år sedan. Nu
är där mest plockepinn och Ivar hade nu även gjort att flera stora träd hade blåst omkull med hela rotsystemet.

                 

På vägen tillbaka ut till vägen där bilen stod parkerad, gjorde vi ett besök hos Gaby och så här vackert rann Majån under bron som korsar ån.

   

Helt otroligt hur mycket förödelse det kan bli av ett antal timmars storm. Ofattbart!
.....tänker på hur mycket jobb som återstår innan alla vindfällen har undanröjts!

Av Ann-Christin Tjernström - 1 januari 2014 20:00

Jag tillönskar dig ett riktigt Gott Nytt År, med den här bilden på min amaryllis som pryder mitt köksfönster.
Just det här exemplaret har jag köpt själv, men fick även en annan blomma av ambers hundvakt som jag väntar på skall börja att blomma. Den har två stänglar och bjuder då sannolikt på samma ögonfröjd x 2.

 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards