Min dotters katt Svinto kan sannerligen "njuta"! Jag har aldrig sett en katt som kan ligga och snurra sig och må så gott som han gör.
Det går bara inte att låta bli med att fota honom. Mjuk att ta i han dessutom, och så håller han sig framme när Nienka skall rastas - mest morgon och kväll!!

Häromdan la jag ut en filmsnutt där Nienkas kompis skulle lära sig att simma. Det blev mest slams och skratt av det hela.

Nu har jag i alla fall en mera rättvis bild av hur hundarna leker med varandra i vattnet och på stranden. Det känns skönt att Nienka har en schäferflicka som hon kan umgås så här bra med.....och visst är det härligt att kunna hålla kvar lite till av sommaren även om augusti snart har tagit slut?


 

Redan klockan halv åtta tog jag och Julia dagens första promenad. Nienka som har mycket energi behöver få röra sig ganska mycket redan på morgonen. Hon kastar sig framåt och rusar åt alla håll.

Med oss följde även Svinto och för korta kattben blev det långt att gå, Julia bistod därför honom med att bära kortare sträckor.

Det är inte alltid så lätt att hålla koll på att alla är med och där de ska. Vi brukar gå efter åkerkanten och där finns en liten bäck som är inbjudande för en hund. Så även idag och nu hann jag inte hejda henne - plums!!!! Det var så djupt att hon fick simma.

Suget efter att få ta sig ett dopp till var stort, men nu hann jag före - stopp!!!
Räcker med ett morgondopp, speciellt när det är lite skit kvar på åkern att trampa i och i värsta fall rulla sig i på vägen hem.

När vi kom hem visade stegräknaren 2.2 km och nu vilar Svinto utslagen på sängen.

Idag har vi Skärtorsdag, den dag då Påskkärringarna tar sin kvst och reser för ett besök till Blåkulla.
Jag har sedan barnen var små alltid klätt ut mig själv och barnen oc åkt runt, sjungit Gullefjun, och bjudit på en kaka.

Nu är två mina barn vuxna och William snart 15. Han har därför slutat att vara Påskgubbe som han var när han var liten.

Med de digitala kamerna och datorna har jag idag en helt annan möjlighet att föreviga det jag/vi gör och därför finns det en del bilder att ta del av. Vi har även gjort film - försöker att hitta en i nästa inlägg.

Jag vill berätta om en lustig episod, mindre lustig när den inträffade, som  utspelade sig för två år sedan. William var då fortfarande kvar vid Styrnäs Friskola och jag och Åsa hade kommit överens om att överraska genom att klä ut och oss bjuda barnen på lite godis.

Av någon anledning hade jag fått in vatten i bromstrumman och när det var minusgrader på natten vill bromsarna gärna låsa sig. Den här Skärtorsdagen var det åter kallt. För att förvissa mig om att jag skulle komma iväg från gården, gick jag ut och körde bilen fram och tillbaka - helt ok - ringde Åsa och meddelade.

Tog på mig kärringkläderna och ut i bilen. Tittade mig förstås omkring innan jag gick ut genom dörren för att inte förbipasserande bilar skulle se mig.

Startade bilen och började köra ut från gården. Då det är en liten knöl precis när man skall över vägkanten får man ta lite sats - vilket jag gjorde. Bilen drog då lite snett och jag beslöt att ta om då jag ansåg att orsaken till det var att det var lite isigt och halt Körde därför fram och tog fart - stopp!!!!!!! När kofångaren var i höjd med mittlinjen var det alltså helt stopp!!!!! Hur jag ön försökte gick bilen inte att rubba. Nu har man sänkt hastigheten till 80 km/h men då var den 90. Där satt jag i full mundering och bilarna körde förbi och tutade - speciellt långtradaran som väl ansåg att min parkering över  halva vägbanan var mindre bra.

Gick in och ringde Lennart som precis hade svetsat och inte kunde lämna omgående. Det tog därför en stund innan han kom. Döm om hans förskräckelse när han såg bilen mitt i vägen och all trafik. Jag väljer att inte återge det han sa..........men till slut lyckades han med kofångaren på sin egen bil att puttade min bil in på infarten igen - dock med ett blinkersglas mindre.

Hej och hå så lätt det gick sedan. Åsa hade stängt mobilen då hon väntade på mig, och hade stått länge vid skolan och väntat - osäker på om hon hade missuppfattat vår överenskommelse.
Barnen blev så småningom sjungna för och bjudna på lite godis, och jag och Åsa tog oss en tur till ICA där vi skulle handla.

Detta ett dramatiskt minne att skratta åt då det gick bra - trots min märkiga parkering mitt i vägen.

Bilderna som kommer, togs när jag och Indra gjorde oss färdiga för Blåkullefärd förra året. Då hon var min "skugga" skulle förstås hon vara med.

Strax innan vi lättade kom Wiliam hem med bussen. Jag ställde mig för att vänta vid infarten förberedd med kvast och allt. När bussen stanande och han var på väg nerför trappan och såg mig skrek han ljudligt: NEEEEEEJJJJJJJ!!!!!!!!! Han verkade mindre förtjust i att jag mötte honom i de där kläderna. Däremot verkade de andra i bussen finna det mera roande. "Bengan" tutade glatt när han körde iväge, medan Willam grymtade - konstigt!

I morrn kommer jag sannolikt att träffa tiken som omgående behöver ett hem. Känns det rätt får hon följa med mig direkt.

Jag förstår att Indra i sin hundhimmel blir glad då Matte kanske får en ny vän att tillbringa tid med nu när hon istället svävar omkring i ett annat tillstånd på lite avstånd men hälsar på mig ibland.

GLAD PÅSK!!!!!!! 

Indra har varit lite liten i maten de senaste dagarna, ofta kräkts med gräs i, och nu i natt - väldigt kissnödigt flera ggr och sedan på hallgolvet. Hon är hängig och tittar uppfordrande på mig. Lite vinglig är hon också och vill inte riktigt ligga stilla på sin plats utan flyttar runt.

För två år sedan fick hon livmoderinflammation och livmodern operarades bort, därför kunde vi utesluta det.
Som vanligt insjuknar både barn och djur så snart det blir helg, och då blir det lite besvärligt att få hjälp.
Beslöt därför att ta kontakt med vår granne 500 m bort som är veterinär. Vi fick komma direkt. Indra hoppade glatt ut ur bilen och började att nosa omkring bland alla, för hundar, trevliga dofter och svansen gick som en propeller som vanligt är.

Hon var även glad över att få komme in i undersäkningsrummet där Annica undersökte henne utan att finna något speciellt. Indra var glad ända tills vi kom hem och in igen. Hon tittade ledsamt på de olika skålarna med mat som hon annars tycker om. men inget föll henne i smaken. Hon blev t o m erbjuden en halv kattmatsburk som hon tog några tuggor ur, men sedan lämnade - ytterst anmärkningsvärt hos en labrador som kan äta för jämnan.

Vi grävde för några år sedan utanför entren, och huset står på gammal sjöbotten, vilket gör att lera lätt kommer upp i dagen och ställer mycket på ända. Det har legat en del vatten i en fördjupning och där är det nu en väldigt kletig pöl, vilken Indra har valt att gå igenom innan hon går in. Dammsög därför och torkade bort den lermull som låg som ett lager över golven.

Skurade verandan som hade en tjockt lerlager - hunden sov, trodde jag. Öppnade ytterdörren för att släppa in lite vårljus och vårvärme då solen ville lysa igenom en del.
Gick sedan upp på övervåningen........

Det skulle jag inte ha gjort - inte med ytterdörren öppen åtminstone. Den sjuka hunden gick nu själv ut, trampade igenom lerpölen, in på golv och mattor igen - förutom att ha gått omkring på verandagolvet.

Nu fick hon stanna ute en stund - trodde att hon skulle ligga kvar i solen på verandan - men ack så jag bedrog mig.
Hon hade puttat bort stövlarna som jag satte i dörren för att hon inte skulle gå in - hon som aldrig går och tränger upp en dörr eller annat. Nu var vi åter på ruta ett igen, och igen, och igen.

Fattar inte riktigt varför hon inte kan ligga stilla när hon mår dåligt - det skulle i alla fall jag ha gjort. Ingen större vits med att tömma skurhinken på vatten, det står i alla fall klart nu.

Indra har torkats ordenligt igen - men leran smyger långt upp  i tassarna, och hon har nu beordrats att ligga på sin bädd. Nu återstår att se hur lydig hon är.

Vi går nu alltså mot en helg. Indra mår dåligt, inte så dåligt att hon kan undvika en lerpöl dock, men ser darrig och olycklig ut samtidigt som hon inte vill äta någon mat direkt. Lite levergodis och kattmat förutom vatten och pyttelite näringslösning.

Nu får vi hoppas att hon har ätit i sig något som hon inte borde oah att hon är piggare i morgon. Jobbigt när djur blir sjuka under helgerna när det är svårt att få hjälp.

Lera som följer med djurfötter in har sannerligen en förmåga att hålla sig fast. Så snart det våta har torkat ligger det ofta ett tunt grått lager kvar - torka igen.

Hur kan det komma sig ett en hund blir så glad och pigg när hon kommer till veterinären och ser så eländig ut när hon är med mig. Spottar hon upp sig för främmande hon som jag och livar upp sig själv när det är något nytt - för att sedan falla tillbaka när hon kommer hem..........jag bara undrar,

Nu ser Indra lika hängig ut som i morse - och inte har vi någon höstskit som hon kan livas upp med - endast en lerpöl att traska igenom och sedan lämna ifrån sig spår av.
Hoppas nu bara att Indra är piggare i morrn och att vätan i pölen har sjunkit undan. Jag själv tar mig ett yogapass eller annan behövlig vila, i händelse av att det blir lika "kissnödigt" kommande natt!

För snart fyra år sedan flyttade "Svinto" in hos oss. Svinto är egentligen min dotters katt - hävdar hon alltid - men då hennes katthona fick ungar, Svinto var pappan, och skulle slå ifrån sig ungarna blev hon aggressiv mot Svinto, Då hon bodde lägenhet och katterna var innekatter blev det väldigt besvärligt.

För att Svionto skulle slippa hamna i de "sälla jaktmarkerna "fick han flytta till Kungsgården. Där bor han nu och retas med våra katthonor. Tror egentligen att han har lust att para sig med dem, men de avskyr honom och skriker så fort de ser honom. När Cia av misstag löpte för en kort tid sedan, jagade hon honom och han fick försöka para sig med henne, utan större resultat då han är kastrerad.

När Cia sedan hade slutat löpa kom hon snart till sans och förnuft igen och avskyn är nu densamma som tidigare. Undrar just om hon vet vad hon höll på med för några veckor sedan?

I morse när Svinto vaknade fann jag honom utövande yoga. För visst är det det de gör när de ligger i alla omöjliga ställningar och sedan lägger sig ner och slappnar av - förändrat medvetandestillstånd.

Här nedan kommer några bilder som bekräftar att Svinto är en riktig yogautövare - åtminstone "kattyoga"! :

Börjar med att vakna och sträcka sig försiktigt

Sängvridning" med finurligt rullad svans!

  "Ryggflex"!

Avslutande meditationsövning - förändrat medvetandetillstånd.

Svinto utövar sällan ställningen "hunden" då han ogillar alla andra hunar än vår egen Indra. Däremot försöker han ibland på att härma någon av hennes avslappningövningar, och andningsövningar. De som låter som snarkningar - ujaj!

När jag hade småbarn såg jag frem emot att de skulle bli stora så att jag slapp vara vaken om nätterna. Att vara småbarnsmamma kändes som att gå som i ett ständigt töcken, pga sömnbrist.

...men ack så jag bedrog mig!!!

Har insett att sömnbrist inte är avhängigt småbarn.

Nu har jag istället en del pälsdjur, en hund och sju katter.

Nu är det dessutom mars och en av katterna, lilla Signe, har sannolikt börja löpa trots att hon får p-piller. Hon väckte mig vid ett tiden med att gå omkring under sängen och lavoaren bredvin, genom att jama ljudligt. Signe har en mycket hes "kattröst" och nu lät hon mera som en mistlur. Jag klev så småningom upp och stängde in henne i  badrummet där katterna har en dyna på en tvättkorg, och där bruker de nästan slåss om att få ligga.

Då jag inte var helt klar på om hon gnällde pga löpning eller lusten att gå ut för att släppa på tryckt, fick badrummet med kattlådan bli hennes sovplats. Det gick dock inte någon längre stund förrän någon i familjen hade besökt toan och släppt ut Signe.

Nu upprepades det högljudda hes jamandet hon henne igen.

Upp ur sängen och lade henne tilrätta på dynan igen.

Kunde förstås inte somna om då jag hade varit uppe två ggr och låg länge innan sömnen åter infann sig.

Känns som att jag endast hads sovit några minuter, när Svinto, kom svansande in i sovrummet. Han vill gärna gå ut vi 4.30-tiden, och för att få mig att släppa ut honom går han fram och tillbaka framför Siri som avskyr honom. Det resluterar alltid med att hon skriker högt - och jag vaknar!!!

Upp lika snabbt igen. Kunde den här gången somna om ganska snabbt - ovanligt!

Några ynka meinuter kändes det dock som innan det var dags igen.

Nu vaknade jag av att gamla Sabina, 16 år, hulkade i min säng.

Upp snabbt och tillsåg att hon hamnde utanför sängen - puh!!!!!

Det är ju inte alltid katten har ätit gräs och endast ett grässtrå som kommer upp.

Nu var det endast ett grässtrå och jag kunde somna om igen.

Tur i oturen att sonen har friluftsdag idag och skall göra aktivitet på hemmaplan med en kompis, längdskidor med mig.

Nu blåser det snålblåst och jag vet inte om vi klarar av någon skidåkning. Skulle kunna tro att vi får ganska stor skjuts om vi åker i medvind....men hur blir det med motvind!!! ANSTRÄNGANDE FÖRSTÅS!!!!!!

  Siri som blir väckt av Svinto som "svansar" omkring!

Svinto som vill gå ut redan 4.30 varje morgon.