Det blev ännu en vacker sensommardag, och jag längtade ut till havet och kusten.
Packade därför lite grejor och så bar det iväg.

Märkte dock att det var en viss aktivitet av chemtrails här hemma innan avresa.

 

Söta Amber väntar tålmodigt i bilens baksäte.

 

Destinationen var nog redan från början Rotsidans naturreservat i Höga Kusten.
Önskar man orörd natur och ett hav i olika skepnad är Rotsidan ett ypperligt utflyktsmål. Trost att det oftast är folk där, är det så stort och vidsträckt att vi alla får plats och även en egen liten plats där vi kan slå läger och njuta av den storslagna naturen.

Innan vi anlände till Rotsidan, gjorde vi några korta stopp vid de vackar byar som vi passerade längs vägen.

       

Framme:
Vi tog vår packning och travade så iväg den 500 metrarna till dess vi var framme vid klipporna.

     

Väl framme vid det öppna landskapet med klippor nästan så långt ögat kan se, och klapperstensfält på sidan om, öppnade sig och så horisonten och en himmel därovanför.
Aktivitetet var markant.
Det var streck i flera kors rakt ovanför havet.
Jag kunde omöjilgen låta bli att fota dem, då det var svårt att få fokus på annat än aktiviteten på himlen där ovanför.
(För den som är obekant med chemtrail, finns en del info om detta fenomen med vädermanipulation i form av kemikalier, under kategorin chemtrail här i bloggen).

           

Så snart linjerna började att sprida sej och mattas ut, kom ett nytt flygplan och fyllde i parallellt med den utsuddade linjen. Det pågick hela dagen. Ständigt nya linjer och kors.

Amber från vårt "läger"!

   

Trots att solen värmde, var vinden lite kall, och det var att lägga sej platt ner på klipporna för att få ta del av solens värmande strålar. Underlaget var hårt och efter en stund beslöt jag och Amber oss för att ta en promenad längs med klipprona medan vårt sällskap tog en "power-nap" på de hårda stenarna.

                     

Amber är så duktig och jag kunde släppa loss henne när vi hade passerat några personer som hade slagit läger.
Det såg ut att har varit en del hundar där under dagen. Hon gick med nosen i marken mest hela tiden.

             
Vi slog oss ner en bit bort och tog någr fler bilder. Bl a av en "tant" som kisar mot solen som obarmhärtigt avslöjar ett linjerat ansikte.

Därefter var det dax för oss att söka oss tillbaka till vårt läger. Dricka en mugg chaga och sedan gå den 500 metrarna tilbaka till bilen.

Vi valde att gå nära vattenlinjen.
Storslaget, eller hur?

     

Sommar och semestertider, vilket har gjort att vissa hundkompisar inte har setts på flera veckor.
...inte helt sant då Amber fick nosa litegrann på Turbo på sista Konvaljparksuppträdandet för sommaren, sista helgen i juli.

I förra veckan var så Turbo hos sin "hundmormor" Mona och hon och jag skulle ut för att kika efter bär och, och som alltid, även chaga, som nästan har blivit som ett gift för oss att hitta.   

Så här kul hade hundarna då det träffades, före promenaden. Man kan riktigt se hur de ler och skrattar, eller hur......?

     

...hinner ni se Turbo i det här klippet - nästan som en "tävlingshamster" som han på kul kallas. 


 

Såååå glad för att Amber har så många och roliga hundkompisar. Tyvärr lite för burdus....men vad kan man kräva av en fem månader gammal hundvalp?

Amber har en fantastisk hundvakt - Majvor. Hos henne har hon fått vara de dar jag har varit upptagen med annat.
Då hämtas hon och Majvor av Sigge och de har tillbringat hela den varma stunden av dagen på stranden, precis som jag och Amber annars brukar göra. 
Amber bryr sej inte alls om att jag går utan fungerar lika bra tillsammans med dem som tillsammans med sin vanliga familj.
Majvor brukar också vara hundvakt till Lucifer, och för ett par veckor sedan fick de träffas för första ggn.
Ojjj, vilket bus!!!

Det är inte alltid vi har möjlighet att träffa någon hund som är ungefär lika tung och stor som Amber, men Lucifer passade ganska bra in på de kriterierna.

Så här roligt hade de tillsammans:   

...men först i väntan på en kompis går det bra att undersöka ett "strandfynd"! 

Vi har verkligen haft en sommar med stort S. Sååå otroligt många gånger som jag/vi har kunnat besöka stranden.
Alltid i sällskap med Amber som verkligen gillar att vara på stranden, plocka bland pinnar, strosa omkring och plaska i vattenbrynet. 
Hon simmar inte så ofta, bara några simtag och sedan tillbaka. Redan första ggn på stranden sprang hon i för snabbt där det är djupt och fick en våg över sig. Hon hamnade under och tvingades simma. Nu vet hon dock att hon kan och går därför i emellanåt. Jag har underlåtit att träna henne för att bada hela sig. Tids nog hinner hon ligga i plurret hela dan som andra hundar har gjort, med risk för fukt i huden, därför får hon göra som hon vill med badandet.

Hon är jätteduktig och kan vara lös på vår strand. Hon bryr sej inte alls om varken människor eller hundar som kommer dit. Ibland har hon klivit upp för att titta, men går bara några steg och stannar snällt när hon blir tillsagt. 
Fortfarande "duktig och söt" som jag har sagt till henne sedan första dagen.......

Ibland har vi sällskap av barnbarnen och även de trivs med Amber. Nu kommer bilder från ett av tillfällena.
Barn och hundvalp trivs jättebra ihop!    
   

Efter att ha klippt stora delar av gräsmattan samt hängt ett antal tvättar, kändes det så dax för en tur till stranden.
Ordentligt varmt och vår närmsta åker är fortfarande för "osådd" för att kunna vistas på.
Jag och Amber åkte därför till stranden och där träffade vi vårt vaniga sällskap där i viken.

Det var ganska varmt och Amber varlde att gräva en grop under min Brassestol. Emellaåt gick hon ner i vattenet och trampade omkring med vatten över fötterna. Hon blev mer och mer oförsiktig, och helt plötsligt sprang hon rakt ut.
Det blåste en del och vågorna slog lite mot stranden. Bottnen är även ojämn och Amber kom med sådan fart, rakti in i en våg och bottnen bara försvann under henne.
Jag och mitt sällskap var precis på väg att undsätta henne, då hon fick ett ofriviligt dyk. Hon använde dock sin nedärvda simförmåga och efter endast några simtag bottnade hon med sina korta ben igen.

Nu var hon inte lika varm längre!
Hon la sej ner på sin lilla fäll och soltorkade. Lite vatten i öronen också som jag torkade bort med en servett.

Lite mer försiktig blev hon dock efter denna oplanerade dykning. Det blev fler besök i vattenbrynet för henne, men därefter endast med fötterna i vattnet

Ja, nu har vi haft vår första riktiga solstund vid stranden och fler lär det bli. Jag får plocka fram min lilla parasoll, den som jag har haft till bebisar och andra hundar. En sån som man har på balkongen men passar även att sticka ner i sanden.

Sommaren är här och vi har påbörjat vår bad- ochs solperiod. En alldeles ypperlig dag som följer med Pingsten nu helgen.

Några bilder från dagens strandliv:

                 

Idag var inga hundbarnbarn på besök och därför blev det bara Amber och Susise. Amber försökte att få Sussie att leka med sej men det ställer hon inte upp på.
Istället sprang Sussie före och Amber efter - lite av "ledarhund"!   

Idag orkade Amber nästan hela vägen själv. Hon ville bli buren en stund ,men sedan sprattlade hon så att hon fick sättas ner.

Oj, vad hon växer. I måndags 2 kilo tyngre än i förra veckan......och idag känns hon ännu tyngre.
Skönt att hon orkar gå/springa själv. En riktig liten klump och tung dessutom.   

   

Just det här tillfället varje år innebär detsamma. Räfsa i högsta hugg för att, först och främst ta bort kottarna som alltid ligger i massor under tallen som står framför huset på torpet.
Det känns viktigt att kunna ta fram lite möbler som man kan fika och vila vid mellan rafsningarna. Men först lite städning.
Så även idag.

Det var Ambers första besök på torpet och hon sprang omkring under fyra timmar. Hon hängde för det mesta i räfsan och till slut blev vi riktigt osams. Vem orkar räfsa med en 7 kilo tung valp som hänger i räfsan hela tiden, inte jag i alla fall.
Jag hann hur som helst stora delar av gården innan vi packade ihop för en tur till Filitjärn för ett avtalat möte.
Trots att vi hade med oss barnvagnsliften, hade hon ingen lust att ligga stilla i den medan jag räfsade. Till slut sökte hon sej till bilen och somnade direkt.

Just vid det här tillfället varje år, har det oftast även kommit en hel del svamp, stenmurklor. Tidigare plockade jag dem till mej själv, men nu mår jag mindre bra av dem.
Jag fick ihop till en stor påse som jag senare skänkte bort. Sannolikt minst 7 liter stenmurklor. Hon som fick svamparna blev jätteglad!
Undrar just vad murklor kostar? Ganska dyra ute i handeln vill jag minnas.Skogens guld, precis som kantarellerna.

Vitsippor är även de vanlighet vid just det här tillfället. Jag gick inte ner till ån, där det brukar växa hela omdåren med vitsippor. Det är något visst med vitsippor tycker jag - vår!

Murklor är vackra att se på där de växer, och jag fotade en massa. Delar det mesta här som vanligt.

Idag har Amber även gjort sitt första möte med murklor. Jag kommer ihåg att man talade om murkelhundar på 80-talet då jag hade min första hund. På torpet behövs ingen murkelhund i alla fall. Där växer svamparna på samma ställen som när jag var barn!

Trötta och nöjda efter en  heldag är vi båda, såväl hund som jag.

För var dag som går visar Amber att hon blir större, sover mindre och behöver sällskap och stimulans.

Jag har ju grejat med chagor hela dan och Amber visade att hon hade en hel del energi till övers.
Mindre bra väder, och jag ringde till Eva för att höra om Amber kunde få träffa hennes hundar, Wille och Oliver. Wille är 2.5 år och Oliver endast 6 månader. Oliver är därför den yngsta hunden i närskapet som Amber kan få träffa.

Åh, oj vilket nosande. Två killar på samma gång och Amber underkastade sej utan problem. Till slut fick Wille bli kopplad och Amber och Oliver kunde leka mera på sina villkor.

Sååå kul att Amber nu blev  helt döv, hon som har varit så duktig med visselpipan.

Jag fick så fina bilder att jag publcerad dem nästan alla. Olika poser och mer eller mindre gulliga uttryck. Mest av allt gillade de jordhögen där Amber, till slut la sej ner i leran, på labradorers maner.