Indra och Hera

Redan innan jag slog upp ögonen kände jag att kylan hade slätt en smula.-8 grader känns som en väligt lagom temperatur i dag i början av december.

Med så lämplig temperatur, blev det även läge för en hundpromenad tillsammans med en väninna och hennes svarta schäfer Hera. Min väninna hade redan gjort en "runda" - men hon ansåg att det var bäst att promenera flera ggr idag, när det gick att vara utomhus. Vem vet när det blir möjligt igen.Det första vi mötte på var, åter igen, helt färska lodjursspår. Kändes nästan som om det låg och tryckte på ngn trädgren.

Vi tog promenaden förbi Erikssons torp och sedan skogsvägen bakom Storhällan, bergsknallen bakom mitt hus. Nu hade vi hamnat på andra sidan bergsknallen. Däruppe var det helt orört, förutom några djur som hundarna snusade efter.

  Bergakungens sal!

Snödjupet är betydligt djupare häruppe och på vissa ställen - som att gå igenom Bergakungessal.

Träden dignar av snö och det ser ut som bomullstussar på grenarna. Markant mera snö på grenarna än vad de borde kunna bära.

Skönt var det, att få röra på fläske!  Såväl jag som Indra njöt. Indra lägger direkt på sig "fläsk" - och nu har vi varit instängda allför länge.

Skönt var det allt ! Att inte vara som förlamad inuti - pga kyla utanför.