Indra har varit lite liten i maten de senaste dagarna, ofta kräkts med gräs i, och nu i natt - väldigt kissnödigt flera ggr och sedan på hallgolvet. Hon är hängig och tittar uppfordrande på mig. Lite vinglig är hon också och vill inte riktigt ligga stilla på sin plats utan flyttar runt.

För två år sedan fick hon livmoderinflammation och livmodern operarades bort, därför kunde vi utesluta det.
Som vanligt insjuknar både barn och djur så snart det blir helg, och då blir det lite besvärligt att få hjälp.
Beslöt därför att ta kontakt med vår granne 500 m bort som är veterinär. Vi fick komma direkt. Indra hoppade glatt ut ur bilen och började att nosa omkring bland alla, för hundar, trevliga dofter och svansen gick som en propeller som vanligt är.

Hon var även glad över att få komme in i undersäkningsrummet där Annica undersökte henne utan att finna något speciellt. Indra var glad ända tills vi kom hem och in igen. Hon tittade ledsamt på de olika skålarna med mat som hon annars tycker om. men inget föll henne i smaken. Hon blev t o m erbjuden en halv kattmatsburk som hon tog några tuggor ur, men sedan lämnade - ytterst anmärkningsvärt hos en labrador som kan äta för jämnan.

Vi grävde för några år sedan utanför entren, och huset står på gammal sjöbotten, vilket gör att lera lätt kommer upp i dagen och ställer mycket på ända. Det har legat en del vatten i en fördjupning och där är det nu en väldigt kletig pöl, vilken Indra har valt att gå igenom innan hon går in. Dammsög därför och torkade bort den lermull som låg som ett lager över golven.

Skurade verandan som hade en tjockt lerlager - hunden sov, trodde jag. Öppnade ytterdörren för att släppa in lite vårljus och vårvärme då solen ville lysa igenom en del.
Gick sedan upp på övervåningen........

Det skulle jag inte ha gjort - inte med ytterdörren öppen åtminstone. Den sjuka hunden gick nu själv ut, trampade igenom lerpölen, in på golv och mattor igen - förutom att ha gått omkring på verandagolvet.

Nu fick hon stanna ute en stund - trodde att hon skulle ligga kvar i solen på verandan - men ack så jag bedrog mig.
Hon hade puttat bort stövlarna som jag satte i dörren för att hon inte skulle gå in - hon som aldrig går och tränger upp en dörr eller annat. Nu var vi åter på ruta ett igen, och igen, och igen.

Fattar inte riktigt varför hon inte kan ligga stilla när hon mår dåligt - det skulle i alla fall jag ha gjort. Ingen större vits med att tömma skurhinken på vatten, det står i alla fall klart nu.

Indra har torkats ordenligt igen - men leran smyger långt upp  i tassarna, och hon har nu beordrats att ligga på sin bädd. Nu återstår att se hur lydig hon är.

Vi går nu alltså mot en helg. Indra mår dåligt, inte så dåligt att hon kan undvika en lerpöl dock, men ser darrig och olycklig ut samtidigt som hon inte vill äta någon mat direkt. Lite levergodis och kattmat förutom vatten och pyttelite näringslösning.

Nu får vi hoppas att hon har ätit i sig något som hon inte borde oah att hon är piggare i morgon. Jobbigt när djur blir sjuka under helgerna när det är svårt att få hjälp.

Lera som följer med djurfötter in har sannerligen en förmåga att hålla sig fast. Så snart det våta har torkat ligger det ofta ett tunt grått lager kvar - torka igen.

Hur kan det komma sig ett en hund blir så glad och pigg när hon kommer till veterinären och ser så eländig ut när hon är med mig. Spottar hon upp sig för främmande hon som jag och livar upp sig själv när det är något nytt - för att sedan falla tillbaka när hon kommer hem..........jag bara undrar,

Nu ser Indra lika hängig ut som i morse - och inte har vi någon höstskit som hon kan livas upp med - endast en lerpöl att traska igenom och sedan lämna ifrån sig spår av.
Hoppas nu bara att Indra är piggare i morrn och att vätan i pölen har sjunkit undan. Jag själv tar mig ett yogapass eller annan behövlig vila, i händelse av att det blir lika "kissnödigt" kommande natt!