Vår äldsta katt Sabina blir 16 år om en månad. Hon är döv, och ser lite dåligt. Emellenåt har hon fått olika problem, men återhämtat sig. Tätt som oftast får hon ett ryck och leker som en kattunge - vilket gör att hon får bli kvar hos oss även om hon snart har åldern.

Något större problem med rörelseapparaten kan man knappt skönja - när man ser henne tvätta sig i ganska omöjliga ställningar.

Här nedan från igår morse när hon skötte sin morgontoalett. Gör om det här när ni närmar er "åtti" - för det är hennes ålder i kattår! :)

Någon annan i kattfarmen som också brukar bjuda oss på roliga ställningar att skratta åt - är Svinto. Även han låter oss ta del av omöjliga ställningar när han tvättar sig. Här hade han hittat en solig plats i en kontorsstol för sin morgontoalett, därav överexponeringen. Ville inte störa honom gm att dra för fönstret.

För snart tre år sedan nedkom vår katt Siri med fyra välskapta ungar. Det var två röda pojkar och två gråsvarta flickor. Pojkarna; Morris och Simson var identiska förutom att Simson hade lite krumma framben. Lovisa och Signe var även de identiska förutom att Lovisa var mindre - minst - och hade sina öron lite högra upp på huvudet. Lovisa var även den mest bestämda av dem alla - och tillsåg att hon alltid fick sina behov tillfredställda.

Som vanligt har vi svårt att göra oss av med ungar, och det känns även grymt att ta med ur "barngruppen"! De blev alltså kvar och kattfarmen växte. För precis två år sedan blev Morris påkörd av en bil, men klarade sig med en skadad käke. Vi lyckades få honom att återhämta sig och idag är han vår busigaste katt. Hans bror Simson blev tyvärr samma vår ihjälkörd. Vi bor nära vägen och trafikdöden har många katter därför mött.

De ungar som nu har blivit vuxna har en mycket nära relation, något aldrig inträffar mellan katter från andra kullar eller andra hem. De har väldigt roligt tillsammans och ligger ofta och sover tillsammans med varandra.

I morse fann jag Morris och Lovisa - liggande tillsammans som ett Yin- och Yangtecken. Maskulint - feminimit, mörkt -ljust osv.

Så här härligt kan det se ut när syskonen ligger tillsammans:

För snart fyra år sedan flyttade Svinto hem till oss. Det är egentligen min dotterns katt, men då honkatten som hon då hade var så elak mot honom fick han flytta hem till oss.

Svinto är grå som "svinto" - där av namnet.

Igår såg sambon ett lodjur som sprang över vägen 500 meter från huset. Till och ifrån under vintern har det synts lodjursspår ganska nära, och vi har försökt att hålla lite extra koll på katterna.

Nu är det mildare ute och de vill åter vistas utomhus. Med ett lodjur alltför nära får inga katter gå ut. Jag räknade därför in katterna, sju, och stängde till låsningen i kattluckan.

Flera av katterna hade lust att gå ut, men deras önskan hörsammandes inte. Då Svinton inte tycker om att gå på kattlådan, brukar han lösa det på annat sättt.; glovbrunnen, tvättstället, en balja, och om vi har haft barnbarnsbesök - pottan.

Igårkväll tog jag fram pottan och sa till honom att han var förpassad till pottan. Och tänk, efter bara en liten stund hade han varit där. Har aldrig sett honom, när han gör det - men häftigt tycker jag allt att det är.

Så här grå och söt är han! :)  

Änligen har kylan släppt! + 4 i morse, en markant skillnad mot -17 igår och -23 dagen dess förinnan.

Nu kunde jag och barnen testa lite skidåkning, första ggn för mig på det nya året.

Vi åkte först i skoterspåret på åkern.

Alvin kämpade på bra i skoterspåret.

Julia gjorde sin första vurpa.

Sedan bar det uppåt mot ödetorpet.

Barnen fick här sällskap av vår trogna fyrfota familjemedlem, Indra.

Trots sin ringa ålder,  endast 3 år, tog sig Alvin upp för den ganska branta backen upp mot huset.

När vi kom upp tyckte Alvin att vi skulle gå in. Ett självklart förslag av en 3-åring, men ngn nyckel har vi inte tillgång till.

Synd!!! Har själv inte heller varit in i huset. Det äldre paret som hade det som sommarställe var endast där under sommaren. Nu sedan de har gått bort, besöks torpet endast ngn enstaka ggn under sommarhalvåret, och jag har aldrig mött någon där.

Vi hade nu åkt i cirka 800 meter och det var dags att vända.

Nerför är det faktiskt svårare än att ta sig uppåt. Det smala skoterspåret lämnar mycket över att önska när det gäller bredd, inte mycket plats att bromsa på.

Vi testade lite teknik för bättre balans.

Alvin redo för hemfärd.

Att åka nedför är ändå ganska svårt. Till slut försökte jag ta honom mellan mina skidor som man gör vid slalom, men då med markant kortare skidor. När han till slut lutade sig på mig höll jag på att tappa balansen - vi beslöt därför att testa utan skidor och det gick väkdigt bra. Full fart på de korta benen och Alvin var nera lika snabbt som jag och Julia.

Väl hemma var vi både trötta och hungriga. Känns uttrycket igen: luften suger!!!!

HAPPY NEW YEAR!!!!!!!!

Endast några självande timmar kvar av det gamla året - 2010. Ett nytt år står och knackar på dörren - ett år som verkar ha mycket att bjuda på i förändring!

Tiden rullar allt snabbare och vi är stadda i förändring!

Det nya året hoppas jag på tillförsikt och att få landa mjukt i mig själv - kunna njuta och ta vara på tillvaron.

Mediation, yoga, healing etc. hoppas jag får ännu större del i mitt liv.

Dessutom att leva väl av det jag tar in via munnen.

Idag är det Nyårsafton och många firar det gamla och det nya året!

Vi går mot ljusare tider och "Den ljusnande framtid är vår.." som det sjungs i studentsången.

Väljer att citera Sanna Ehdin:

"Vi rör oss till en friare, hjärtcentrerad och mer empatisk världssyn som är holistisk, integrerad och styrs utifrån helt andra värden:"

Jag tror på möten mellan människor och kärlek mellan människor.

Jag hoppas att år 2011 skall ge mig själv och alla andra ett nytt år med en massa möten - här och på andra ställen och där skall vi mötas människor emellann med ljus och värme - kärlek.

Ett gott och kärleksfullt år tillönskar jag er!!!!!

....tror precis att jag såg en julängel!!!!

Blev förstås lite överraskad när det inte var ett barn..... utan en......

Vilken överraskning!!!!!!   

   Frostig lärk!

När idag kylan släppte en smula - 15 minus mot gårdagens 26 - kunde vi ta en snabbis på åkrarna jag och Indra!

Hela landskapet såg ut som de vita plastgranarna som de säljer på Rusta!

Har aldrig sett så mycket frost på grenrna vad jag kan minnas!

Rusade därför in igen för att kunna föreviga - så här blev det!

Rysligt vackert men även "rysligt" kallt"!

Frostig björk!

Frostiga björkar på avstånd!

Frostigt landskap - just innan solen försvann bakom berget!

Close to en björk

Utegranen - lika frostig den! Hjälpte till med lite gallring när jag hämtade den!

Dagarna är ytterst korta och skall man nyttja dagsljuset blir det att hålla sig inomhus - men vem kan det med en hund som vill ut, och ett lockande vackert landskap!