Idag har vi firat lucia, på min dottersons förskola.

Underhlegen har barnbarnen vistats hos mig och då har vi sysslat med lite jul och luciaförberedelser.

Tur har vi haft en uppsättning av olika kläder då lucialinne och tomtedräkt har använts flitigt under hela helgen!

Alvin och Julia

Julia

Alvin

   ...och hur var det nu med det lilla Jesusbarnet? Krubban har använts flitigt och saknar ben. Halmen har förvunnit så även en av de vise männen.

Nu har vi i alla fall läst den märkliga berättelsen om Jeusbarnet.

Luciamorgon på Alvins förskola.

Idag var det åter en dag av sträng kyla. Minus 23 räcker  och blir över!

Hade tänkt mig en dag där jag färdigställde....... Först och främst "dragkorarna" som jag tänkte hämta sand till. Ngn krans av stickigt granris, och färdigställande av handledsvärmare - julklapp till mamma i eco babyull.

Otroligt vackert efter Ångermanälven, men Ingen lämplig sand att tillgå. Kollade på två ställen.

Kunde förstås inte låta bli att föreviga.

Lilla Norge!

Sandslån 

Sedan bar det av till min gamla mamma. Hos henne var det dimma. Sannolikt från pappersmassafabrikens ångutsläpp!

Tog med släktforskningspärmarna som jag hade lånat av Lena och vi gick igenom all släkt på min fars sida. Har sammanställt en pärm även själv - och fick nu en del utklipp av henne som jag själv inte hade. Det var bilder på släktingar.

Efter tre timmar fann jag det bäst att åka hem då ingen hade eldat sedan morgonen.

Startade bilen och körde iväg! Efter några hundra meter insåg jag att det "styva och hårda" inte rörde sig om 20-gradig kyla - utan ett platt framdäck! Tillbak aförsiktigt - kunde inte lämna bilen efter vägen. Då jag omöjligen kan lossa de maskindragna muttrarna - var det bara att ringa efter förstärkning. Den kom efter flera timmar. När jag rastade huden några ggr tittade jag på fönstren på min mammas glasveranda. Helt täckta av is - och ett otroligt vackert mönster.

Tog några bilder på tomtarna i föstret och bakgrunden förefaller som en stjärnhimmel.

Målen med dagens aktiviteter fick därmed läggas på hyllan. Elda, elda, elda - gick däremot inte att låta bli!!!

  Indra och Hera

Redan innan jag slog upp ögonen kände jag att kylan hade slätt en smula.-8 grader känns som en väligt lagom temperatur i dag i början av december.

Med så lämplig temperatur, blev det även läge för en hundpromenad tillsammans med en väninna och hennes svarta schäfer Hera. Min väninna hade redan gjort en "runda" - men hon ansåg att det var bäst att promenera flera ggr idag, när det gick att vara utomhus. Vem vet när det blir möjligt igen.Det första vi mötte på var, åter igen, helt färska lodjursspår. Kändes nästan som om det låg och tryckte på ngn trädgren.

Vi tog promenaden förbi Erikssons torp och sedan skogsvägen bakom Storhällan, bergsknallen bakom mitt hus. Nu hade vi hamnat på andra sidan bergsknallen. Däruppe var det helt orört, förutom några djur som hundarna snusade efter.

  Bergakungens sal!

Snödjupet är betydligt djupare häruppe och på vissa ställen - som att gå igenom Bergakungessal.

Träden dignar av snö och det ser ut som bomullstussar på grenarna. Markant mera snö på grenarna än vad de borde kunna bära.

Skönt var det, att få röra på fläske!  Såväl jag som Indra njöt. Indra lägger direkt på sig "fläsk" - och nu har vi varit instängda allför länge.

Skönt var det allt ! Att inte vara som förlamad inuti - pga kyla utanför.

Jag bor mitt i ett vinterparadis, eller vykort!

Försöker att ta en promenad med hunden varje dag. Under hösten träffades jag och en väninna med våra hundar och promenerade längs Ångermaälven i höjd med Box där man f n bygger ett Whiskeydestilleri världens  nordligaste.

Nu sedan Kung Bore slog till är det allt för kallt för att ta några längre promenader. Därför rör jag och hunden oss i de närmaste omgivningarna och här nedan kommer bilder från de!

Bagarstugan som ligger vid grannhemmanet.

Jordkällaren där man när som helst skulle kunna tänka sig att ett tomte tittar

fram.

Den gamla smedjan, vars tak hållerpå att ramla in.

Bagarstugan från baksidan med vedbod.

I skogen  vid torpet längre upp i skogen finner man lämningar sedan tiden när jorden brukades. Ser nästan ut som konstverk där de står de gamla slåttermaskinerna.

Torpet längst upp i skogen från sidan med ladugården i förgrunden.

Fågelbo strategiskt placerat i solen på en nisch på ladugårdsväggen.

Förväntar mig också att en tomte tittar fram bakom de snötäckta granarna som ser ut att ha bäddats in med bomull.

Känner migr priviligierad när jag har en sådan vacker omgivning att vistas i.

Redan innan jag slog upp ögonen i morse - förstod jag att Kung Bore hade släppt taget en smula. -14 närjag klev upp och -16 i natt. Betydligt varmere än gårdagens  -24.

Förlamande med den kyla som har hållit mig/oss stången under några dygn. Tänk att det känns så mycket bättre i kroppen  när kylan inte ligger så krampaktig över landskapet!n Känner mig själv stel och djupfryst i kylan - men idag lite mera upptinad!

När solen så småningom steg upp - visades ett vackert scenario i öster.

Kunde idag ta en kort promenad med hunden. Utrustad med sekatör och plastpåsasr för att hämta granris som jag tänkte försöka göra krans av. Har aldrig testat - men blev influerad av en god vän. När jag kom hem hade jag tagit det säkra före det osäkra och burit med mig två helt fulla handtagspåsar, verkar bli fler än en dörrkrans.......

Har idag följt ovädersrapporten om hur det förhåller sig i södra Sverige.

Här hos mig har vi dock blivit förskonade vad gäller snö - endast cirka 10 centimer. Däremot har kylan kommit för att stanna känns det som. Under en stund var temperaturen nere på -21 grader och eldandet i pannan är igång på allvar. Dygnet runt blir det om man inte skall frysa sig fördärvad när väckarklockan ringer.

Vi skriver ännu november och det känns redan för långt kvar innan det vänder.

Elda, elda - bära ved  - har varit de senaste vintrarnas ständiga melodi.

Känner mig mer än nöjd redan.......mättad!

Tror bestämt att jag har bosatt mig på fel breddgra!d Med min vegetariska läggning borde jag leva markant längre söder ut. Skulle önska att jag kunde köpa frukt och grönsaker som har mognat på plats och som smakar som de skall....

Nu vill jag definitivt härifrån - även om det genom fönstret är outsägligt vackert!

För ett antal år sedan lät jag döpa mitt hem till "Änglabo"!

Köpte änglar när jag kom åt!

Det har nu varit stiltje på nyinflyttning under några år - till dess att sprang på några handgjorda och mycket speciella änglar på en loppis i närheten.

Det har därför flyttat in fem änglat till i mitt hus på kort tid. Förutom de som finns på bilden har jag hittat två styckna av filt, en lila och en vit som står på ett bord framför fönstret.

Det känns angeläget att betona det goda i en värld med allt för hårt klimat.

Hoppas med denna symbolik skapa ett "bo" för familjen så tryggt och lungt som det kan bara bli.

I dagsläget skulle jag kunna tänka mig att handla hur många änglar som helst. Vill helst att de skall ha vackra ansikten. Nu när en del av barnen är utflugna skulle jag kunna förvandla ett helt rum till ett "änglarum" - när de var små gjorde vi ett "änglarum" av en skrubb.

Jag har ett ansikte som inte tål vinter - nej, snarare är det så att min ansiktshud inte tål kyla! De här probelmen har jag haft sedan tiden före jag började skolan.

Jag har nog testat allt som finns att testa, från att låta bli att tvätta ansiktet på morgonen så att syramanteln finns kvar och ligger som ett skyddande lager.

Att smörja in mig med vattenfri salva - testades när jag var liten.

Väpnarluvor i olika utförande finns i min garderob och sjalar av olika slag har även de testats.

Det här begränsar mig markant under vintern. Och speciellt en sådan här vacker förvinterdag när kvicksilvret har sjunkit ned till -16 grader.

Att låta bli att ta en promenad med Indra går knappt att undvika. Hon stirrar oavbrutet med frågande ögon?

Vädrade mina problem med en väninna mitt på dagen. Hon föreslog "skägg"!

Det är ett alternativ som jag inte har testat förstås! Tänkte först på anläggande av eget skägg som borde föregås av en ganska omfattande hormonbehandling.

Men väninnan föreslog "lösskägg" sånt där som tomten har!

Har ännu inte testat - men ett lösskägg tillsammans med min röda dunjacka och röda termobyxor skulle sannolikt gå lätt att få mig att förväxlas med den "riktiga" tomten!

Tog ändå tag i situationen idag - drog på mig en mössa med långa öronlappar och pälsskärm - skyddar faktiskt mera än en luva! Gick iväg med såväl hund som kamera,

Vid de tomma grannfastigheterna stannade jag till och tog några bilder.

Snön som fortfarande hänger kvar på grenarna får vilket träd som helst att framstå som en plats där tomten snart tittar fram.

Den tomma smedjan och de två jordkällarna skulle även kunna inhysa ett väsen kallat för tomten.

Såg nu ingen tomte, men tog däremot en del bilder.

Fingrarna blev stelfrusna - medan kinderna klarade sig relativt bra under öronlapparna och skärmen.

Håller som bäst på att överlägga med mig själv om det där med skägget! Risken finns nog, att någon av tomtarna i skogen tar mig för en villig donna och bjuder mig att flytta in.  Kanske i någon av de ovanstående byggnaderna!!! :)