Helt slutkörd och fruktansvärt tomt. Inser att jag just nu tar mig igenom de berarbetsningsfaser som kommer av en förlust eller ckockartad händelse/sorg
Medan Indra var otroligt sjuk - krävdes mobilisering av krafter och rationalitet för att får det att fungera. Hoppet övergav förstås inte heller. Jag/vi slog till alla klutar och använde de krafter som fanns att tillgå för att försöka rädda Indra till ett fortsatt liv.

Medeicinering med antibiotika och cortisom och därefter oändligt massor av energi från helande vänner till mig och av min egen erfarhet av helande och läkande. Timmarna som jag satt vid hennes bädd och healade, masserade, tryckte, klämde ........är oändliga. Kännes idag i ryggmusklerna. Så¨många böner om hjälp som har uttalats - men det fanns ingenting att göra. Indras liv här hos mig/oss var slut.

Det sägs att själen inte lämnar förrän efter tre dygn, och visst finns hon kvar här än. Jag ser henne i det närmaste förkroppsligad när hon står och väntar vid trappan för att få sig några torrkulor när katterna utfordras i skålarna i trappen. Jag tyckte mig höra henne skälla till djuren i skogen igårkväll, den tid som hon annars gör sin sista rastning. Skulle precis öppna dörren för att släppa in henne när jag insåg att hon inte fanns.

Jag tycker mig höra hennes tassar mot golvet när hon rör sig omkring. Klappret från hennes lite långa klor - mörka klor och pulpan långt ut - gjorde att det var svårt att hålla klorna så korta att det inte  hördes när hon gick på golven. Endast när hon kom ut från livmoderoperationen var hennes klor riktigt korta. Hon hade fått hjälp med det medan hon var sövd, och då var mera lätt att klippa klorna på.

Igår höll jag på att somna till. Just när jag var i förändrat medvetandetillstånd, kom hon. Hon låg på sin bädd, låg helt nere och viftades så där kraftfull och glatt med svansen som bara hon gör. Det slog i golvet och hela hon var jätteglad. Det var skönt att möta hennes livsglädje efter att ha sett henne så svårt sjuk och helt okontaktbar.

Idag passar jag på att tala med Indra. Inser att  hon fortfarande inte har lämnat annat än kroppsligen. Undrar vem det är som har "kallat hem" henne. Då jag inte längre har någon kontakt med uppfödaren, vet jag inte vilka av hennes familj som finns kvar eller inte. Sannolikt  hennes mamma. Då kan det vara hon som har väntat på henne, och hon håller nu på att förenas med sin hundfamilj.

Vi har alltid begravt våra djurvänner på gården. Men nu är kälen fortfarande kvar och därför fanns inget annat val än att låta henne somna på veterinärkliniken. William tyckte att det var svårt att lämna henne, men jag förklarade att hon kommer att finnas runt om oss hela tiden vare sig vi har henne nergrävd här hemma eller har låtit hennes kropp bli till aska. Vi fundrade på att ta hem askan, men nu känns inte det angeläget längre. Indra är inte längre förkroppsligad här hos oss, men hennes själ och ande och förstås hennes minne lever hos mig/oss. Det kan t o m vara så att en liten valp har övertagit hennes själ och väntar på att få komma till en familj som kommer att älska och vårda henne. Vem vet - en dag väljer hon att återkomma till mig/oss och då i en annan kropp, men jag kommer i så fall att märka att det är Indra som är här igen.

I annat fall får jag glädjas med att andra kommer att få leva i närhet med en helt fantastisk hund, men det varmaste hjärta och den vackraste själ som man kan tänka sig.

Bilderna i inlägget är tagna av Linda, Robins sambo. De togs på Williams födelsedag för två år sedan och Indra var nyopererad. Hon opererades för livmoderinflammation den 17/4. Det var fredag veckan efter påsk. Hon blev svårt sjuk under påskehelgen och vi besökte veterinär 2 ggr, men kunde inte helt fastställa livmoderinflammation. Då joursjukhus var långt borta, tog vi bslut om att låta henne behandlas med Baytril,(tror jag) - tömmer livmoderna påvar och blod och används när hundra har tjuvparat sig. Det kom ut massor av var och blod, men det kravstod en del även på fredagen då livmodern var 18 mm istället för 5-6 som vid friskt tillstånd.
Hennes liv hängde då på en skört tråd. Hon kunde ha dött. Nu fick Indra två år till. Men nästa svåra tillstånd slog till vid Påsktid igen. Märkligt!!!!! Fick precis en påminnelse om varför vi firar Påskhögtiden, ett minne av Jesu lidande på korset. Känns lite som en symbolik nu när Indra har nära döden och sedan dött så här i Påsktid och där hennes lidande har varit svårt även om hon de sista timmarna i sitt liv var helt utan möjlighet att nå.

Nu hör jag nästan hennes kraftfulla svansviftning mot underlaget igen - en hälsning till mig att hon har det bra och att hennes själ är så där glad som hon alltid har varit!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

https://rumble.com/v4kgh1f-jeffery-jaxen-intervjuvar-dr-william-makis-turbocancer-fruktansvrd.html?fbclid=IwAR0yuQhdgo4-VW_ZsMYDrkjitCwXZZxV0mfV01rSHEiP9ScZNE-MI_viTAc_aem_ASJg7358LrIVTN0y_L2vbB8Jo-MyBhwuVYMHDOoookdSjvXUjlymrApmh9bCq5pJjVyKO4cjB8sjmE...

https://www.facebook.com/zarah.oberg/videos/417161604300241   ...

https://www.youtube.com/watch?v=5-6_egibSZQ  

https://rumble.com/v4i0i4f-march-8-2024.html?fbclid=IwAR1I3lOQdLzBbfnJeLbTIrjc6-8edPdAomsmlnPsgmgbipfLaeO2c82YJ2k     ...

https://www.youtube.com/watch?app=desktop&si=Jr7A6RvNEITsYlyo&v=On4XESAjQh4&feature=youtu.be&fbclid=IwAR2dZYqFGz9rJQyO98ri0q9ok97JMs-b_KV7rsZGx6hl1I4lbvSml4bAJK0     ...