För drygt 16 år sedan, närmare bestämt i slutet av juli 1995 fick katten Sabina, då kattunge flytta hem till oss. Vi hade redan en hankatt Pussel.
Sabina var en trogen katt, stabil och klok. Hon tillbringade mycken tid utomhus och vi kunde se henne efter vägen på väg hem. Hon gick i dikeskankten och tittade sig noga för innan hon passerade den tungt trafikerade vägen. Hon tillbringade mycket tid vi vägkanten och varma sommardagar använde hon asfaltet för att ligga och gona sig.
Vi kunde se henne ligga på vägen en bit upp och bilarna fick stanna så att hon skulle fllytta sig.

Det känns som att den katten har haft nio liv. Så många gånger som hon har kommit hem med skador av olika slag, bölder, blodiga kräkningar, hosta, skadad höft efter att ha hoppat ner från garderob osv.
Varje vinter har vi sagt att: "till vintern kan vi inte ha Sabina kvar längre"! Men när vintern har kommit har hon sett fräsch ut och har fått vara med ännu ett nyår. Våren 2010 fann vi att hon hade börjat att bli döv,och efterhand försvann hörseln alltmer. Hon verkade även har fått någon form av senilitet.
PÅ försommaren blev hon väldigt vinglig och sned i kroppen . Avlivning övervägdes, men hon återhämtade sig till endel. Hon tillbringade den här sommaren mest i solen i hammocken. Hon åt och sov. Vi såg henne dock vid vägkanten igen vid något tilfälle, och hon har även gått omkring efter åkerkanten.

I höst började hon att bli mager. Förra våren var hon tjock som en klump. Hon satte sig ofta mitt framför fötterna och kom man och gick och hon gick i vägen - fastnade man i henne och stöp eftersom hon var så tung.
En förkylning bröt också ut och nu fanns det ingen återvändo längre. Så snart hon kunde kröp hon upp tillsammans med någon annan katt; Morris eller Signe. Hon verkade ha gått in i barndom precis som vi människor gör.

I onsdags fick vi tid för henne, och nu är Sabina i himmelen dädr Gud har päls.

Här nedan kommer några av de sista bilderna som är tagna av henne.