När jag skulle åka till Yogan för flera veckor sedan, åkte jag förbi min släkting vars traktor vi har lånat och som skulle repas. Jag skulle hämta en packbox. Samma dag hade en kattmamma med hjälp av schäfern burit hem en kattunge osm förevisades mig. Den var så bedårande att jag inte kunde släppa den med tanken. Den fanns på min näthinna under hela yogapasset. Förra veckan tillfrågades vi om vi ville ha kattungen, vilket vi bestämde oss för.

Gamla Sabina hade avlivats och vår lilla Lovisa hade gått en säker död till mötes när hon kördes på av en bil.

Igår hämtades kattungen som vi trodde var en hona, och skulle kallas för Smilla. Nu var det ingen flicka utan en liten tuff och orädd kattpojke som idag håller hov med de äldre katterna. När det skall gå fram och nosa på honom fräser han eller slår till med tassen, och därefter vänder de vuxna katterna på foten och springer iväg. Därefter följer NIls med, för det blev en Nils, och de vuxna katterna springer undan. Jag trodde att de gamla katterna skulle morra och hålla ungen på distans - nu blev det tvärtom. Vanligtvis bir det ungar kvar om någon hona av misstag har blivit dräktig och då underkastar de sig efterhand som de växer upp. Nu är i alla fall Nils här och han sätter nästan skräcka i våra vuxna katter. Vad månde bliva? Söt är han så det förslår i alla fall, medn sin 1/4 skogkatt och vit med beiga teckan.

Här nedan kommer bilder från igårkväll när Morris försökte göra sig bekant:

Snart fick Morris nog - då Nils försökte leka med hans svans!

Det är "tröttsamt" att flytta!