På dagen, eller rättare sagt, på kvälen, för två veckor sedan fann jag att vattentrycket i ledninarna var nästan inget alls. Då jag av sonen fick hör att det var en stor läcka i en annan by, trodde jag att det låga vattentrycket hade med den att göra. Så var nu int fallet. På måndagsmorgonen anmäde jag det dåliga trycket, men det tog hela veckan innan någon kom för att mäta vattentrycket i ledningarna.  De var noll!! Det visste jag redan innan det mättes. Det og flera minuter att fylla en kastrull, och allt som hade med vatten att göra fick planeras i detalj. Det tog ännu en helg innan arbetarna var på plats. Däremellan hade jag fått veta att min "vatteneldningstomt" ligger på andra sidan en tungt trafikerade vägen. Killen på kontoret lovade dock att en ny ventil skulle installeras på min egen tomtgräns. Puh.

Dagen börjadae med att fylla alla kärl igen - precis som jag hade gjort under  hela veckan som gått. Söl, söla, söla.
Värst vad mycket vatten det går när man har lite att tillgå!

När jag var ute med hunden på morgonen fann jag att diket ar fyllt med vatten på min sidan. Jag insåg då att läckan sannolikt inte var i närheten av huset, och så var det.
Läckan var i diket. Och jag fick en ny ventil. Frhoppningsvis går ledningen under vägen att spara till kommande vår, och förhoppningsvis klarar sig ledningen in till huset till dess det är tid för dränieringsbyte.

Det var fantastiskt att få ta del av killarnas kunskap och hur det såg ut nere i mitt dike. Jag dokumenerade föstås och här nedan kommer en del av bilderna.

Jag var så innerligt glad och tacksam över att ha vattentryck i mina ledningar igen. Ett tryck som var långt mycket större än någonsin förut. Detta resulterade också i att stammen gick läck igen 500 meter bort. Usch vilket kladdigt jobb killarna får utföra!!! Som visad uppskattning tog jag tjuren vid hornen och provadae mig på att baka kubb, då det visade sig vara Peters favorit! Inte för att jag vet om mina blev så himla bra - första ggn som jag testade faktiskt.

Nu får jag hoppas på turen och mina kontakter uppåt att det går väl med vattnet under resten av vintern.
Jag blev abrupt medveten om hur sårbara vi är utan vatten och min tanke gick till katastrof- och krigsdrabbadeområden. Jag är tacksam över att ha vatten i kranarna och den fantastiksa hjälp som jag fick!   

Det slog mig här i dagarna, att det nu har gått ungefär ett år sedan jag startade den här bloggen.

Syftet var att dela med mig av det som kom i min väg, saker och ämnen som inte alla har tillgång till, men även mina egna tankar och erfarenheter av livet.
Tanken var även att stilla lite av mitt sug att skriva. Jag hade under några år haft tanken att gå med i föreningen "Liv i Sverige" och kom till skott förra hösten - vid ungefär samma tid som nu.

Jag trodde någonstans att jag skulle få ämnen att bita i som jag därefter skulle få inspiration och idéer från. Genom in utbildning har jag varit van vid att få uppgifter att lösa och inte alltid behövt anstränga mig själv för att tänka ut något att skriva om. Det blev inta dikter eller noveller till "LIv i Sverige", inte ännu i alla fall.

Jag har fortsatt med mina insändare och skrivelser till det som  har hamnat framför mina fötter - ämnen/saker som jag inte har kunnat låta bli att engagera mig i. Mitt motta är att "reagera och agera" - och försöker leva eft4r det så långt det går. Därför känns det som att mina olika engagemang har gjort det enklare att fortsätta på min bana - nämligen att uttala högt den sanning som i många fall lämnas därhän av myndigheter och beslutsfattare. Sist nu den skolnedläggning i min kommun som hotar att släcka ner hela kommunen. då landsbygdsskolorna skall läggas ner och barnen bussas in till för små skolor i samhället. Tjänstemannaförslaget som ligger till grund är dåligt underbyggt och politikerna vill inte lyssna på medborgarna. Det har blivit ett samhällsengagemang som inte har visats här sedan Ådalen 31, och även där har jag försökt dra mitt strå till stacken utifrån mina förutsättningar.

På Facebook har jag mött otroligt duktiga skribenter. Jag har flera vänner, som inte är så kända, men ändå skriver på sina egna böcker...något som även jag skulle vilja göra. Jag har även mött många som är duktiga diktare och som fyller sina statusar med tankar klädda i ord, som nästan saknar motstycke. Diktare som sannelrigen skulle platsa tillsammans med våra mest kända......

Ni som följer mig har väl noterat att jag har varit lite "lat" här på bloggen på sistone.

Energin för att skriva har inte funnits - och jag har gärna velat vara för mig själv.

Jag har varit borta härifrån så många dar att jag nästan hade glömt mitt konstiga lösenord. Nu hade jag det nedtecknat och visste att om jag skrev fel finns det andra vägar att gå.

Jag skulle titta efter vilken dag jag registrerade mig här, men fann inte när jag började.

Nu skall jag råda bot och försöka få ner lite emellanåt igen.

Livet går vidare - så även mitt!

Prövningarna är många och inte alltid lätta att ta sig igenom - så även här.
Hoppas snart vara här "Back om tracks igen"!

Glad över att ni besöker mig här.

Lev väl! <3