När jag startade den här bloggen för fyra månader sedan var det mest för att testa. Valde bloggplatsen då min dotter hade den, och då för att eventuellt kunna få lite hjälp om jag körde fast.

Var till att börja med inte så nöjd. Tittade på andras bloggar och jag tyckte att de hade så fina sidor och skrev så himla bra.

Hur som helt lärde jag mig så småningom och kan nu både lägga in musik, bilder och klistra in länkar som jag finner angelägna.

Då jag hellre vill vara "en glad  lax" som simmar uppstrlms, än en "död sill som följer med strömmen", vill jag gärna dela med mig av det som kommer i min väg - speciellt sådan information som myndigheter och massmedia väljer att dölja eller underlåta att låta medborgarna ta del av.

För att inte enbart verka så "samhällfrånvänd" vill jag blanda mina inlägg med saker ur vardagen, musik och texter som kommer i min väg samt mycket annat.

Då jag ofta vaknar mycket tidigt på morgonen brukar det komma till mig någon uppslag till inlägg innan jag ens har lagt benen utanför sängkanten. När jag sedn sätter på radion för att få lite nyheter osv. har det oftast kommit någon musik som passar mig just för den dagen.

Nu har jag haft barnbarnen sedan i onsdags, och alla mina rutiner är "omkullkastade"! Jag har börjat anteckna i min drömanteckningsbok om jag kommer ihåg mina drömmar på morgonen. Det har jag inte hunnit. Jag skriver även i min 5-årsdagbok, och i min kalender. Nu har det gått flera dar utan att jag har fått ned något. När jag tittar tillbaka kan jag knappt minnas något allas.

Brukar även meditera, TM. varje morgon, eller ge mig själv healing, nu reconnective healingenergier sedan jag fick min reconnection. Har ofta även skickat distanshealing till ngn som behöver eller mött ngn  hemma hos mig. Ingen egen- eller annanvård de här dagarna, minsann.

Började träna yoga ungefär samtidigt som jag började att blogga. Jag tycker att det är svårt att utöva övningarna hemma utan instruktioner, men för två veckor sedan fick jag hem en CD som vår lärare hade läst in. Den tänkta jag använda varje dag. Inte ens tanken har förespeglat mig de här senaste dagarna.

Det här med att "mata" bloggen varjen dag, har varit en tidig morgonsyssla som idag fick vänta till 10.30, och när jag satte mig här hade jag egentligen inte något uppslag om vad jag skulle skriva om.

Funderade för en stund sedan hur det var när mina äldsta barn var små, endat 1½ års åldersskillnad. Insåg då att jag inte hade några tonårsbarn, inte hade 7 katter som jamade och tittade uppfordrande på mig, och f n tar med sig all smuts de har under fötterna till sängar, fönsterbräden, dukar etc. - jag har inte hunnit torka deras fötter när de kommer in. Jag hade i och för sig hund - en New Foundland med långa fanor och mycket hår. Hon låg oftast utomhus eller vid ytterdörren där det var som kallast. Sedan var det endast att ta sopen och sopa det torra där hon hade legat.

Är det mängden av familjemedlemmar som har ökat, eller är det jag som börjar bli gammal. Det sistnämnda en utopi - men samtidigt en sanning när jag ser mig i spegeln.

En annan aspekt är också att hemmet var mera tillrättalagt för småbarn än vad det är just nu och mina egan mera självständiga då de var i sitt eget hem.

Ja, det blev till sist några rader, även om jag inte hade något uppslag när jag satte mig här.

Hittills har barnen idag, förutom frukost, hunnit med; Paly Doh, målat med vattenfärger, lyssnat på sagor, målat och ritat, och nu barbie och hästar........

Skulle jag anteckna allt skulle jag kunna sitta här hela dagen, vilket jag förstås inte hinner, eftersom även den andra tvättmaskinen för idag skall hängas.

Att få ta hand om små barn är en gåva - men ack en sådan intensiv sådan.  I morrn lämnar jag tillbaka dem till deras mamma - min enda dotter. Jag inser att det kommer att bli ganska tomt, men kommer sannolikt att fylla morgon till kväll med de saker jag under de här dagarna fått låta ligga i träda.

Det är omväxlingen och dynamiken i livet som gör att det känns att man lever!!!  

Ibland har det kännts stressande att försöka publicera något varje dag, och trots att jag idag inte hade fått något uppslag när jag slog upp ögonen eller satte på radion, lyckades jag mot alla odds få ner några rader och mina reflektioner.

Den där stora solen som väderleksrapporten har utlovat har lyst med sin frånvaro. Varmt är det dock och det tiiiiiiinar värre än värst.

+8 grader är lite ovanligt när vi i veckan hade -15 - ganska stor temperaturskillnad.

Jag har barnbarnen kvar till och med tisdag föremiddag.  Alvin blir rastlös av att vara inne och vi tog på galonisar och allväderstövlar för att gå ut.  Snötäcket har sannerligen minskat, och det går i bästa fall att gå där skotern har kört ett stort antal gånger. Trots det åkte vi igenom lika ofta som vi höll oss uppe.

I skogsbrynet har nu snötäcket smält bort och Alvin klättrade lite på mossorna och lavarna som nu  är framme längst ned efter bergskanten - lite av ett äventyr.

Luften har verkligen förändrats och det känns att det är vår i luften. Stod länge och  och såg mig omkring och kom då att tänka på Karin Boyes dikt; Javisst gör det ont.......

Det är något speciellt när vinter går över till vår. Det märks tydligt att de senaste veckorna har bjudit på massor av hårda vindar. Det gamla lärkträdet har förlorat en del grenar och det ligger kvistar runt stor del av gården. Något annat mindre angenämnt som vittnar om stora mängder - är min fyrfota vän som inte har funnit någon lämplig plats att lämna spår efter sig. Nu har det tinat fram och spaden blir ett måste för att slippa få det på fötterna. Lämningarna är alldeles för nära huset och där vi skall vistas. 

Vi blev inte ute så länge........ Trots toalettbesök före utgång - blev det åter dags att lätta på blåsan.  Lager på lager gör det fortfarande omöjligt att göra behov utomhus och därmed var det bara att gå in igen.

Julia hade lyssnat på Emil i Lönneberga och lagt ut Memorykort och UNO-kort över hela vardagsrummet. Kände "disktrasekänslan" göra sig påmind. Den där känslan jag ständigt hade när mina egna barn var små. "Kronisk trötthet" var då ett ständigt tillstånd, men idag har jag förutsättning till återhämtning som jag inte hade då.

Småbarntiden är kort ......men ack så intensiv! Likadant som vårvintern som helt utan förvarning har övergått till vår!!!!

Här kommer dikten:

Ja, visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar glömmer

att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden

- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Karin Boye

Idag sjunger Alvin Waka, Waka:

"Den yttersta tragedin är inte

de onda människornas brutalitet

utan de goda människornas tystnad."

                                            Msrtin Luther King

"Fukushima är värre än Tjernobyl." En rysk expert uttalade sig så i gårdagens DN. Artikeln finns i länken här nedan. I artikeln kan man läsa om försöken att cementera den läckande reaktorn, vilken nu har misslyckats enligt dagens nyhetsutsändning

Sååå fruktansvärt! Skräcken river tag i mig så snart jag hör de negativa rapporterna från Japan. Var kommer det här att sluta????? Fortsätter att upprepa mitt mantra: "Hur man man satsa på en sådan livsfarlig energikälla som kärnkraft?????

http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-expert-fukushima-varre-an-tjernobyl

När nu koksaltet var införskaffat kunde jag göra den Play Doh-lera som jag tidigare hade planerat. Detär så skönt att hålla på med den medan den är riktigt het och varm. Skulle gärna ha lagt den på nacken om den inte hade varit så "grön"!

Fann några plastformAr som barnen kunde använda sig av att göra gubbar med och hår som kom fram ur hål i topppen.

Det fanna även formar som man kunde göra hatt och rosett till håret med.

Bland formarna fanns även en sax till att klippa håren med.

Sannerligen första gången som barnen helt kunde ge sig hän åt att klippa håret på någonting.

Lite senare plockade vi även fram lite teckningspapper och vaxkritor för att göra några teckningar.

Det är lite mulet idag och inte så inbjudande till uteaktivitet.

Julia har återfått färgen och äter obehindrat.

Play Doh-leran och teckninguppgiften gjorde det möjligt för mig

att försöka brodera några aum-tecken på yogasockorna som jag har stickat. Nu återstår att se om det finns ngn som är intresserad av dem - förutom jag själv förstås. Ull med öppen häl och tå gör det möjligt att hålla värmen och balansen samtidigt medan man utövar yoga - som annars helst skall utövas barfota.

Vid recognosering fann jag att det där med jodsalt var en bristvara.

Därför fick ett havssalt av mindre god kvalitet utgöra den deciliter ingrediens som det skulle vara i trolldeg.

Degen blev därmed lite mera "krispig" än annars och kristallerna ville gärna släppa och falla ner på golvet.

Hur som helst tyckte barnen det var skönt att hålla på med degen. Finner att barnen oftast tycker om att hålla på med sådant som formar sig under deras händer.

Stekspade ett bra verktyg till trolldeg - Alvin.

Här föröker Julia sig på en hatt till barbie.

Här har Alvin skapat färdig. En dinosarie av små

degkluttar.

Julias färdiga alster, en snögubbe som hon har limmat

ihop genom att blöta med vatten så att det blir klister på

fästytorna.

Nu återstår det att torka alstren. 200 grader i en timme och sedan ytterligare torkning till i morgon.

Kände för en medryckande låt den här dagen då solen knappt syns bakom molnen.

Den här låten höll vi nästan på att dansa livet ur oss - under mitten under 80-talet.

...och visst var det mörkt runt om när vi dansade efter vägarna på väg till nya äventyr med stereon på högsta volym.