Temperaturen hann sjunka ner till- 18 innan den vände och steg uppåt. Vi väntade till klockan nio innan vi begav oss ut för morgonpromenad. Vi gick mot älven, rustade med kamera.

Jag fotade mina favoritvyer; bäcken som leder ner i viken, det lilla grå huset vid stranden. Stördes lite av ett plan som lade chemtrails och även det dokumenterades. Solen lyste mot vassen och färgade den nästan mot guld. Min följeslagare Nienka är också en tacksam fotomodell.

Det var jättekallt om mina känsliga kinder och högerhanden nästan domnade då jag såg vy efter vy som jag bara måsta fota. Så ögonbedövande det är med sol mot det vita, egentligen ljusblå. Vi såg även djupa spår efter skogens konung som även den hade tagit sej en tur över älven.

Väl hemma hade temperaturen stigit till - 8 grader. Solen lyset in genom lindrigt rena fönster och avslöjade att mitt hem även bebos av fem katter i olika åldar. Damm och damm.....

Jag tar fram dammsugaren, rustar mej med kamera igen......och besöker motsvarande sida av Kungsgårdviken. Detta en häckningsplats för mej och ett antal vänner.....alla årstider på året.

                             

Det kan väl inte ha gått er förbi att jag är matte till en hund, Nienka.
Hon tillser att jag, vilket väder det än må vara, får lov att ta mej ett par promenader varje dag.

Idag sjönk graderna på termometern ner till - 25 innan det vände. Det var en mulen morgon men mitt på dan sprack det upp. Sådär vi 13-tiden var temperaturen cirak - 15 grader och det var mer än vackert utomhus.

Då solen snabbt går bakom berget, tänkte jag att en tur ner till älven skulle bjuda på lite sol.
Vi stegade så iväg, glömde kameran, och fick vända. Nu är jag glad att den fick följa med.

Vi gick först efter vår upptrampade stig efter åkerkanten. Sneddade över stora vägen och nerför backen ner mot älven.
Viken var i skugga men en bit ut lyste solen. Vi tog sikte mot solen och Nienka släpptes lös.
Väl ute på isen var det vindigt och vi hann inte gå långt förrän mina kinder var helt stela och jag kände att de började vitna.
De andra kalla dagarna har jag använt en skinnmössa med pälssidor av äkta räv. Fann den på second hand, och nu har den varit bra att tillgå då skinnet har räckt en bit in på kinderna om jag har knutit åt därunder. Idag tog jag min LIndbergsmössa, även den skinn, men inte med öronlappar stora som räcker en bit in på kinderna.

Vi fick alltså vända och tog samma väg tillbaka. Där uppe vid grannhemmanet lyste solen otroligt vacket i det frostiga och vita. Jag lät kameran gå, även om den nu är manuell. Tänkte faktist en snabb tanke på Papparazzi då jag fotade allt vacker som kom i min väg. Det var allt från stugeknuten på bagartugan, till ekar utan löv, frostiga grenar, buskar i vitt och Nienka nära eller på avstånd.

Här nedan kommer bilderna:

Tack för ditt besök!

Vi ses igen!

Min hund gillar verkligen att bada. När hon kom til lmej för snart ett år sedan, hade hon badat utomhus vid ett tillfälle. Under sommaren som gick lärde jag henne att vara på djupt vatten och visa henne att hon kunde simma. HOn badar snart hon bara kan, och även på vintern.

Varje morgon och kväll tar hon sej ett bad, och är vi vid isen ter hon till att löga sej ordentligt. Så här såg det u i förra veckan när hon passade på att utnyttja den platta isen!


 

Första dagen på sportlovet, den tid då vi äntligen kan börja och "häcka" på allvar vid Kungsgårdsviken.

Nu är det upplogat och jag kan köra nästan ända ner.
Idag fick jag och Nienka sällskap av Mona och Sussie. Det var inte fullt så klart väder, men emellanåt kom solen fram ordentligt. Vi njöt, pratade, åt soppa, tog en promenad in i viken tillsammans med en tant på spark.

Nienka testade flera ggr med att sticka iväg....och visa sej sturskt och skälla på det som var en bit bort. Efter många om och men och min röst i hög falsett, återkom hon i full speed.

Väl tillbaka i vårt "rede" åt vi en sallad och pratade........kallt om fingrarna......

Mona hade med sej älgkött som hundarna fick dela........bilden nedan.

Trots att solen endast var framme fläckvis - kändes jag varm och röd när jag kom hem.

Äntligen börjar solen göra sitt!!!

 

Medan det endast var cirka en decimeter snö kunde jag ta skidorna och hunden för en tur på åkern. Även om jag fick spåra gick det att ta sej fram ganska lätt.
Så kom då snön och det med råge. Cirka 4 dm på ett bräde och skidspåret var ett minne blått. Därefter har William kört upp skoterspår som jag kan gå på, men inte tillräckligt långa så att det är någon mening att ta skidorna.
Jag har sagt att jag önskar mej ett preparerat skidspår som jag kan åka på direkt hemifrån.

Sedan det blev lite kallare, har skoteråkarna vågat sej att gena över tjärnen för att ta sej till skoterleden. Där har vi nu gått en del de sista dagarna och Nienka kan vara lös och hon är glad och yster. I morse såg jag det....
Grannen eller någon annan har kört upp ett skidspår just där skoterspåren som jag brukar gå på börjar.
Nu kände jag mej nästan "bönhörd"!
Då jag har ett skoterspår fram till spåret 150 m bort funkar det jättebra att ta sej fram.

Nu i eftermiddag tog vi vår första tur!!!! Spåret gick en bit från skoterleden den här gången. Det har funnits ett spår vid tidigare tillfälle, men då har det gått vid skoterleden och därmed blivit sönderkört.
Nu gick det en bit därifrån. Jättefint var det! Allldelse lagon hårt och endast någon annan med hundar som hade åkt tidigare. Detta gjorde att NIenka helst ville vara utanför spåret och det gick snabbt för henne att byta från sida till sedi för att lukta på hundspåren. Hon sitter fast med flexikopplet i ett bälte runt midjan på mej, och det kan bli ordentligt trassligt emellanåt.

Spåret ledde ut på älven, Kungsgårdsviken. Så bra att det gick längs stranden då det känns lite stort och öppet att vara själv mitt ute på.........

 

Det var fantastikt vackert som att åka genom ett ljusblått landskap. Som ni ser på bilden är spåret perfekt och så skönt att kunna åka på platten. Det är ändå mer än nog att hålla redan på hunden och skidorna när det är jämt och fint.

Vi åkte nästan fram till Kungsgårdsviken där jag brukar "häcka" från vårvintern och stora delar av sommaren.
Där svängde spåret in över en åker och in i skuggan. Det var redan lite kallt om ansiktet så jag beslöt att vända.

 

 

Nienka gillar verkligen det här och är trött och nöjd när vi kommer hem. Glad kände jag men också då himlen var helt klar och inte ett enda streck så långt ögat kunde se.

Det blev en ytterst vacker vinterdag i kälkbacken. Den kälkbacke som vi besökte markant när barnen var små.
Nu fanns det ett skoterspår rakt upp och det var perfekt att åka "rakt ner" i.

Barnbarnen var hemma på besök medan mamma och sambo köpte lite nya grejor till den, för dem, nya bilen. Den andra brann på deras gård i fredags och det fanns en del som behövde införskaffas igen.

Nu blev så barnbarnen hemma hos mormor, och vi åkte kälke i backen ner mot Stavredtjärn. Vi orkade upp och ner några gånger och åt en smaskig "bar" till mellanmål. Nienka trivdes som fisken i vatten. Sprang upp och ner och plumsade i den för henne lite djupa snön.

Här kommer så bilderna från idag:

Nienka

Nienka

 NienkaAlvin Alvin och Julia och mellanmål!

Mitt hem i mitten

Nienka, Julia och Alvin på väg upp!!    

Nässoms stuteri till vänster och Nässoms Camping till höger

Motljus i söder

Mormor "herself"!

 
Nienka med barnbarnen! 

-17 idag igen! Ingen kan dock hindra mej från att gå ut en stund på morgonen, även om jag inte har så stor lust - jag är ju ägare till Nienka och hon kan inte vara lös ute på gården. Hon vill nämligen jaga bilar!!!!

Idag tog jag med kameran. Det var sagolikt vacker även om det brände lite i kinderna och högerhanden nästan fick mej att åtevända hem. Det är ju så kallt att fota med den! Jag fortsatte dock en runda kring isen på tjärnen öster om mitt hus.

Jag brukar fota sådana här vackra vyer, ungefär som Family Four sjön i sin låt "Vita vidder"! "Vita vidder, gnistrande skare. Snö och vitt så långt man kan se..." Ja, så är det: Vitt hur långt som helst och vackert så att det gör ont i ögonen när solen går upp, och så gjorde den precis även idag.

Jag lyfte dock min blick och kameralins mot himlen!!!

"Jag lyfer ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer, och önskar att det jag ser genom kameralinsen INTE HÄNDER"!

Ja nu har jag fotat min himmel igen och de molnslöjors som låg i ränder. Min erfarenhet bjuder inte mej den övertygelse som jag önskat mej ha - jag menar - att jag med säkerhet vet vad jag ser!!!

Jag väljer att lägga ut de flesta bilderna och sedan skall jag be expertis om hjälp för identifikation! Jag återkommer med de svar jag hoppas få - även om jag egentligen helst vill slippa!!!!

Nienka är glad och yster som vanlig och älskar att kasta sej fram i snön och tar varje gång ett ordentligt snöbad!!!

Ja,så här glad var min hund Nienka idag på eftermiddagsromenaden. Som en riktig galenpanna blir hon när hon får 

göra av med sin överloppsenergi så här!!!