Det har nu passerat 5 månader sedan jag hämtade NIenka i Gnarp.

Det har varit månader av prövningar av olika slag. Hennes brist på mat under en tid har sannolikt gjort henne till en jaktlabrador. Jag misstänker att hon sökte efter mat avilket gjorde att hon började dra så  infernaliskt i koppel.

Nu är hon fin i kroppen och kan gå i koppel utan att dra. Dock lite väl ivrigt emellanåt då hon så snart vi kan får vara lös.

Tyvärr reagerar hon med ryggnerven när hon ser något som rör sig och kastar sig iväg och kan då vara totalt stendöv. Det här gör att jag själv inte alltid få rhenne att stanna eller vända tillbaka förrän hon själv tycker att det passar. Hon får därför inte vara lös på gården - då hon finner löpare och cyklister ytterst intressanta.

Ett problem som nu uppdagas är hennes rädsla för mörker vilket gör sig tydligt nu när det alltid är mörkt när hon skall rastas på kvällen. Hon nosar omkring och bäst som hon skall sätta sig ner - hör hon något och stananr upp. De thär gör kvällsrastningen till ett stressmoment för såväl henne som för mig. Under förra veckan då det ösregnade ,blåste och var kolmörkt höll jag nästan på att ge upp.

Inser att vi har en del problem att brottas med även i framtiden. ...men vem har sagt att det skall vara lätt att låta en omplaceringshund flytta in.

Nu är Nienka en jättefin hund i övrigt och arbetet med henne gör att hon blir bara lättare och lättare att ha att göra med!

Visst är hon söt på bilden?   

Häromdan la jag ut en filmsnutt där Nienkas kompis skulle lära sig att simma. Det blev mest slams och skratt av det hela.

Nu har jag i alla fall en mera rättvis bild av hur hundarna leker med varandra i vattnet och på stranden. Det känns skönt att Nienka har en schäferflicka som hon kan umgås så här bra med.....och visst är det härligt att kunna hålla kvar lite till av sommaren även om augusti snart har tagit slut?


 

  I morse skrev jag om hur förändrade mina solbad har blivit. Hade då ingen bild på Nineka där hon ligger under parasollen efter att ha badat en stund. Så här söt är hon på nära håll.

. och så här på lite längre avstånd syns vår häckningsplats vid strandkanten.

Nienka har en tio meters lina, så att hon kan röra sig lite i sanden och när även en bit in i skogen.

Hon är fortfarande lite för "på" när det kommer folk, och hundar vilka inte alltid hörs när de kommer bakifrån och det blåser och vattnet kluckar ordentligt. Om hon nu får fart - dras hon direkt tillbaka då linan sitter fast i ett träd.
När hon har hopppat fram får hon sedan ligga ner på sin plats under parasollen och kika på de andra, och till slut har det avdramatiserats. Idag har hon kikat på minst 4 hundar som har kommit och gått medan vi var vid stranden.

Häromdan skulle Nienka hämta en pinne och då den flöt där hon inte bottnade sträckte hon sig framåt och hamnade med huvudet under vattnet och fick en rejäl kallsup - och kräktes när hon kom upp på land.

Två gånger har hon farit under och nu väljer hon att vänta till dess att pinnen guppar fram till henne istället för att hon simmar ut och tar den. I em tog jag därför på henne en sele och höll henne en stund där hon inte bottnade så att hon kände att hon kunde simmar. Tyvärr klöser hundar så mycket när de simmar så det är svårt att hålla någon längre stund.
Har aldrig kunnat tro att jag skulle bli "simfröken" till en labrador! :)

För ett antal år sedan, när mina vuxna barn var små och tonåringen en bebis, tillbringade vi somrarna häckandes vid utebadet - Butjärn - ett stenkast hemifrån. Platt, gräs och med utsikt över vattnet där barnen var.

Under den tiden var det massor av folk där och jag hade allt sjåå i världen att hålla koll på var barnen var och vad de gjorde. Under en period var det många halvstora barn som cyklade dit själva och det h hände att det blev alldeles för oroligt på stranden.
Som gamma "skolräv" kunde jag förstås inte låta bli att ingripa, vi var ju vid vatten och oro på bryggor, på och under, i livbåt osv. kan leda till olycka och jag ville/kunde inte som vuxen låta bli att ingripa - jag och en annan mamma som fungerar som jag gör.
Många vuxna satt och tittade och led och ingrep inte.......?

Vid en där tiden brukade jag på prov ta med mig en bok - men den fick jag aldrig ens möjlighet att  bläddra i. Jag brukade titta längtansfullt på dem som låg och läste medan de solade.

För snart 10 år sedan, blev jag varse stranden i Kungsgårdsviken. Inte så väl besökt som Butjärn och eftersom viken är så stor och bred - känns den nästan som en havsvik. Kungsgårdsviken är egentligen delar av en fjord så det är förståeligt.

Dit åkte jag sedan. Den yngste fick ta på flytväst, då bottnen skifter och kan vara brådjup - och där kunde han kajka omkring på en gammal stock vid kanten, och jag ligga och "blunda" och höra honom plaska på avstånd med vattnet kluckande mot stranden.

Jag mådde inte så bra, och det här var ett sätt att förena bad med vila.
Därefter kom hunden Indra till oss, och då var det även angeläget att kunna åka någonstans dit hon kunde följa med. Så har jag nu fortsatt, och även nu med nya hunden Nienka.

Det jag glömmer bort, är att Nienka trots sin storlek, är ett barn/tonåring som har mera liv i sig än vad Indra hade, och dessutom har hon fortfarande en del att lära och läka - då hon mådde mindre bra då hon kom för 1½ månad sedan.

Jag kan inte ligga och blunda och höra en hund plaska i vattenbrynet och inte vara orolig för vad som kommer bakifrån - då slyskog skymmer sikten från vad som kommer.
 Jag brukar ställa mig längst bort på stranden och kasta pinnar åt henne så att hon blöter sig ordentligt - hon vill ännu inte simma utåt, och hade endast badat i sjö en gång innan hon kom till oss.

Därefter sätter jag fast henne vid ett träd i lång lina och sätter upp ett parasoll till henne. Men ni skall inte tro att det blir att blunda, njuta och vila. Nienka är inte vad vid att sitta fast. Kommer det någon rusar hon rakt fram - men stoppas av linan. Hon går omkring - fastnar i min korg och välter den i sanden. Ligger hon stilla under parasollen och jag tror att hon sover, hoppar hon plötsligt upp och börjar gräva frenetiskt. Det är ju inte jag van vid och har parkerat för nära. Igår låg jag ett ögonblick på mage - och helt plöstligt var hela jag dränkt med sand. Senare satte jag mig på min brassestol, efter att vi hade tagi en promenad i vattnet längs stranden, och kastat pinnar och Nienka låg och vilade i skuggan. Nu var det dags för henne att "bädda" igen och jag översköljdes av sand en gång till.

Inser nu att vila på stranden inte blir realitet där här sommaren. Vila får jag göra i min säng på natten, och aktiviteter på stranden med hunden blir realitet för att hon skall kunna ligga stilla i skuggen en stund. Får se till att ställa min korg med fika och annat på behörigt håll och även placera mig själv lite längre bort för att slippa översköljas av sand - hela jag var översköljd med den. Får nog också se till att ta med en strandmadrass till Nienka - då hon tar min om jag inte ligger på den - och då spelar det ingen roll och hon precis har badat och sedan rullat runt i sanden.

Kan aktiviteterna på strankante och vatten bidraga till att mina ben fortfarande ser ganska vita ut - medan skulrorna och ryggen , mera har färgen av röd........?

Skall senare föreviga Nienka där hon ligger under sitt parasoll. Det enda som saknas är brillorna och solhatten för att inte förväxla henne med  den "besökande amerikafastern"!

Inser även att med en "ung" hundflicka i familjen - är jag åter tillbaka på ruta ett och att ligga och dåsa med en bok tillgänglig på stranden, är för närvarande en utopi.

Vi tillbringade även den här dagen på torpet och idag fick vi besök av Nienkas kompis Umbra och hennes matte Birgitta. Det blåste ordentligt och även om vi satt mitt i solen kunde det emellanåt kännas ganska kallt.
Vi beslöt att ta en tur ner till ån. På vägen dit ner mötte oss som vanligt den här tiden på året en jättematta av vitsippor.

Väl därnere möttes vi av en värme som är ovanlig vid ån som oftast ligger i skugga pga vegetationen runt vattnet. Inte ens några myggor vilket är ett unikum just på den platsen.
Hundarna gick direkt ned i vattnen och det var fortfarande  högre än vanligt.

Det är väldigt mycket som är nytt för Nienka.

Lilla gulliga Umbra höll på att ställa till med bråk med Nienka och blev beordrad att lägga sig ner och det blev så lagom på ett täcke av vitsippor.

Nienka vilade sig på annan vegetation.

På den här stenen brukade jag sola när jag var barn. Då fick jag precis plats på den liggande och med en handduk som solmadrass.

Det brusade ordentligt i ån då vattnet var högre än vanligt.

Nienka solar på stenen ner till sköljstället.       

Nienka har under den senaste veckan ertappats med att ha hoppat upp i min säng eller i soffan och lagt sig på babyfårskinnet

Igår fann jag henne i den här ställningen när jag kom ner från övervåningen.
  

När jag sedan kom in i sovrummet fann jag Svinto i den här ställningen.

Idag har Nienka och jag varit vid älven för första gången när det är nästan sommar. Just när jag hade packat ihop vårt fika och skulle gå ut med grejorna i bilen - började det att skvätta. Ett stort moln över huset igen. De här molnbaskrarna som har förflyttat sig kontinuerligt över himlen de senaste dagarna har begränsat. Då jag ändå skulle cirkulera sopor tänkte jag att vi stuntar i regnstänken och åker i alla fall.

Cirkulerade soporna och fann att det hade runnit ut mjölk på baksätet - hur det nu hade gått till då alla förpackningar var diskade.

Väl nere vid älven kastade jag en pinne ut i vattnet. Jag som är van vid Indra som kastade sig ut i vattnet blev lite förvånad då Nienka knappt ville blöta benen.

Här nedan bildbevis från dagens badtur:

  Så här djupt gick hon som längst.

På väg till Kina syns det som.

Med ständigt fokus på det som rör sig!

Med ständigt fokus även på det som luktar.

Idag betalade jag in en symbolisk summa för hunden. Ville att de förra ägarna inte skulle känna att de fick betalt för hunden utan istället fick någon som tog hand om den där de själva inte hade löpt linan fullt ut. Efter fyra veckor har Nienke sannolikt ökat med tre kilo, Kan lämna kvar lite mat i skålen om hon inte orkar på en gång. Kan även gå vissa sträckor där det inte doftar så mycket med slakt koppel. Det sistnämnda trodde jag inte skulle kunna inträffa för fyra veckor sedan.

Idag fyller mitt yngsta barn, William, 15 år. Otroligt att han har blivit så stor.

När han föddes hade jag redan två barn Robin som var 8 och Emelie som var 7. Emelie väntade och väntade på bebisen som vanligt är bland flickor. Någon gång där i januari/februari frågade Emelie hur lång tid det var till dess att bebisen skulle komma. Vi tog då fram en miniräknare och jag visade hur många dar det var i varje månad som det var kvar och sedan summerade vi. Willam var beräknad till den 1/5. Summan blev någonstans där kring 120 dar. Därefter räknade Emelie ner dag för dag. Hon skulle fylla 7 på sommaren och var egentligen endast 6 när vi började.

Vid Valborg meddelade Emelie att hon skulle bli storasyster dagen därpå, men det kom ingen bebis och Emelie blev tyst.

Så föddes då  William fredagen den 10/5. På lördagen följde båda barnen med till BB och Emelie var helt betagen in den nya bebin, medan Robin tyckte att BB-vistelsen var "tråkigare än i graven. Det var högsommarvärde och Robin längtade ut i solen, men jag vågade inte släppa ut honom på sjukhusgården då jag var osäker om huruvida han skulle hitta tillbaka eller ej.

På söndagen valde Robin att stanna hos mormor och cykla istället, medan Emelie ville följa med till bebin.

Idag fyller William 15 år. Han praoar med sin far på verkstan och är lika svart om händerna som jag vet inte vad.
Familjen har firat honom idag tillsammans med gamla mormor snart 86 år. Det blev en snabb middag och två tårtor - därefter lektes det en hel del på tomten men den nya familjemedlemmen Nienka.

Då barnbarnen skall upp i förskola och förskoleklass i morrn blev det ett intensivt möte. Hann dock fånga några ögonblick med kamera.
Här nedan kommer mina barn och barnbarn:  

Känns osannolikt att jag nu har så här stora barn och barnbarn. Kanske jag ändock inser någonstans, att min kronologiska ålder är högre än vad jag själv oftast tror!!!!