Jag har ett ansikte som inte tål vinter - nej, snarare är det så att min ansiktshud inte tål kyla! De här probelmen har jag haft sedan tiden före jag började skolan.

Jag har nog testat allt som finns att testa, från att låta bli att tvätta ansiktet på morgonen så att syramanteln finns kvar och ligger som ett skyddande lager.

Att smörja in mig med vattenfri salva - testades när jag var liten.

Väpnarluvor i olika utförande finns i min garderob och sjalar av olika slag har även de testats.

Det här begränsar mig markant under vintern. Och speciellt en sådan här vacker förvinterdag när kvicksilvret har sjunkit ned till -16 grader.

Att låta bli att ta en promenad med Indra går knappt att undvika. Hon stirrar oavbrutet med frågande ögon?

Vädrade mina problem med en väninna mitt på dagen. Hon föreslog "skägg"!

Det är ett alternativ som jag inte har testat förstås! Tänkte först på anläggande av eget skägg som borde föregås av en ganska omfattande hormonbehandling.

Men väninnan föreslog "lösskägg" sånt där som tomten har!

Har ännu inte testat - men ett lösskägg tillsammans med min röda dunjacka och röda termobyxor skulle sannolikt gå lätt att få mig att förväxlas med den "riktiga" tomten!

Tog ändå tag i situationen idag - drog på mig en mössa med långa öronlappar och pälsskärm - skyddar faktiskt mera än en luva! Gick iväg med såväl hund som kamera,

Vid de tomma grannfastigheterna stannade jag till och tog några bilder.

Snön som fortfarande hänger kvar på grenarna får vilket träd som helst att framstå som en plats där tomten snart tittar fram.

Den tomma smedjan och de två jordkällarna skulle även kunna inhysa ett väsen kallat för tomten.

Såg nu ingen tomte, men tog däremot en del bilder.

Fingrarna blev stelfrusna - medan kinderna klarade sig relativt bra under öronlapparna och skärmen.

Håller som bäst på att överlägga med mig själv om det där med skägget! Risken finns nog, att någon av tomtarna i skogen tar mig för en villig donna och bjuder mig att flytta in.  Kanske i någon av de ovanstående byggnaderna!!! :)

  Idag har jag upplevt en av de vackraste av vackara förvinterdagar.

-11 grader på morgonen och sedan ett ljus som jag sällan har skådat.

Katterna var utan mat och stirrade ömsom blängde på mig då skålarnas botten börjades synas. Igenfrusen bil, sedan avtinad - och så var det bara att göra sina plikter. Landskapet var så vackert att jag lät blicken vila mera på omgivningen än på vägen - nästan i alla fall.

Vägen hem blev lång då jag bara måste stanna och insupa omgivningen. "Kattmatsresan" blev tog därmed längre tid än beräknat - 4 timmar!!!!

Inte riktigt hela sanningen! Tog vägen förbi min vän Mona och med henne är samtalsämnana outsinliga - till katternas nackdel förstås - men för oss båda till stor glädje!!!!

Dagen bjöd många sinnliga intryck för såväl öga som sinne.......en vacker dag att lägga på mitt "minne"!