Försommaren har kommit till Västernorrland och det med råge.
Vid föremiddagspromenaden fann jag detta träd som lyste om neon där solen trängde igenom skogen.

Smakade på de här granskotten.

Och fann den här granen som det verkar ha växt ut ett nytt träd från där det gick av. Nu ligger stammen längs berget.

Fortsätter i linje med det förra inlägget - alltså om de artificiella moln som kommer från chemtrails och som nu täcker den i morse helt klarblå himlen.
Mer om chemtrails kan du läsa här i bloggen under: chemtrails.

Jag har fortsatt att ta bilder. Det har flugits sedan -tiden och man fortsätter att dra linjer där det kan finnas en springa i det molnlager som nu täcker större delan av himlen.
När jag tog de sista bilderna tyckte jag mej också känna att det var mindre varmt ute än vid 9-tiden då jag kom

hem från promenaden. Då var inte hela himlen täckt som den nästan är just nu.
Jag lägger in de bilder som är tagna nu efter klockan 9 idag.

Ha i beaktande att tiden är en timme senare, då kameran står kvar på vintertid.

                             

Sååå fantastiskt att äntligen få ta del av den sommarvärme som jag har hört att personer i andra delar av landet redan har fått smaka på.
De senaste dagarna har värmen kommit succesivt - dock minusgrader i början av veckan.
Det har varit otroligt vackra dar, och kameran har följt mej i mina promenader med hunden.
Jag har fått glädjen att fota fåglar, fåglar med ungar, blommor och vackra vyer just nu när naturen är nästan neongrön.
I morse stegade jag ut genom dörren för en några kilometer lång promenad med Nienka.

Vände i dörren då jag hade glömt kameran. Väl ute på vägen insåg jag att motiven för dagen sannolikt skulle tas med kameran riktad mot himlen. De 4.3 km som promenaden blev tog betydligt längre tid än jag annars brukr ta på mej. Jag fick nämligen stanna och dokumentera hela tiden. Jag har aldrig tidigare upplevt att chemtrailplanen har flygit med sådan intensitet här hos mej i Västernorrland, cirka 3 mil  uppströms Ångermanälven.
För den som inte känner till chemtrails, har jag tidigare dokumenterat info här i bloggen under kategorin "chemtrails". Där kan den som inte är insatt läsa in och ta del. 
Det här är viktig information och det sker ovanför våra huvuden. Chemtrailsen innehåller gifter som påverkar allt biologiskt liv; aluminium, strontium, barium och mycoplasma.
Under tiden som jag har lagt in bilder här - har planen fortsatt att korsa himlen ovanför mitt hustak
Jag får därför göra ännu ett inlägg med bilder på hur himlen ser ut nu - fler linjer och molnslöjor som nu har bildats av chemtrailsen. 
Stämpeln på bildern stämmer inte vad gäller tidpunkt då kamerans klocka står kvar på vintertid. 

Det är viktigt att vi enas och går samma i kampen för; vår egen, naturen och Moder Jords överlevnad.
Fokusera på ditt inre ljus även om det yttre - solen - får alltmer svårt att nå oss genom artificielle moln.

Trots att fokuset till största delen var riktat uppåt fann jag några blommor och en vacker vy över Kungsgårdviken där den går över till Ångermanälven.

I måndags tog jag mej en tur till torpet. Jag var utrustad med skidor men då grannarna plogar halva vägsträckan var där bart, och skidorna fick stanna i bilen vid vägen. Det ser mer än hemskt ut på vägen in, där SCA:s skog ligger som plockepinn där det gallrade förra hösten.

När jag så väl var framme där vägen delar sig, var snötäcket upp till knäna. Det var att plumsa i våt snö med stora kristaller. Väl framme vid huset har en gran fallet rakt äver vägen, och jag beslöt därför att ta genvägen över bergsknallen som ligger ovanför huset. Tur var att jag jag hade ögonen med mej, för där på snön låg en orm och väste med tungan utanför munnen.  Jag hann att kalla in och koppla Nienka innan hon såg den. Kan tänka mej att hon hade rusat fram för att nosa på den.

I och med att jag hade hunden i koppel kunde jag inte gå så när för att se om det fanns något zig-zag mönster på ryggen. Inga gula prickar, då är det en huggorm har folk sagt som har sett bilden. Undrar just vad du säger om bilden här nedan?

Jag skall då säga att jag aldrig tidigare har sett en orm på snön. Det var inte ens soligt i måndags och regnet hängde i luften....... Vårtecken om något i allla falll......


 

Bönhamn i Höga Kusten är en av de utflyktsmål som jag under stor del av mitt liv har besökt varje sommar.
Att besöka Höga Kusten och dess storlslagna natur, under andra årstider än sommaren, är mindre vanligt.

Nu blev det dock en tur i söndags.  Ovanligt med stängda sjöbodar och nästan helt tomt på folk. Endast två sannolikt bofasta syntes till.
Hade tänkt den vanliga strandpromenaden där båtarna brukar ligga förtöjda, och där den som vill bada sedan vid klipporna gärna besöker. Det var dock ett tjockt lager med is på stigen och därför fick det bli vägen genom den lilla byn istället.  Det är en väg som jag aldrig har följt särskilt långt, då det annars är en masa folk där. Nu var så de flesta bodarna tomma och det fanns utrymme att röra sej mera fritt på.

Jag tog några bilder från Bönhamn i vårvinterdräkt. LIte annorlunda dock i jämförelse med sommaren, men vackert som vanligt!

Första dagen på sportlovet, den tid då vi äntligen kan börja och "häcka" på allvar vid Kungsgårdsviken.

Nu är det upplogat och jag kan köra nästan ända ner.
Idag fick jag och Nienka sällskap av Mona och Sussie. Det var inte fullt så klart väder, men emellanåt kom solen fram ordentligt. Vi njöt, pratade, åt soppa, tog en promenad in i viken tillsammans med en tant på spark.

Nienka testade flera ggr med att sticka iväg....och visa sej sturskt och skälla på det som var en bit bort. Efter många om och men och min röst i hög falsett, återkom hon i full speed.

Väl tillbaka i vårt "rede" åt vi en sallad och pratade........kallt om fingrarna......

Mona hade med sej älgkött som hundarna fick dela........bilden nedan.

Trots att solen endast var framme fläckvis - kändes jag varm och röd när jag kom hem.

Äntligen börjar solen göra sitt!!!

 

I helgen har det varit fullt hus hemma. Ja, nästan i alla fall. Det saknadaes förstås Emelie och hennes familj, men delar av den träffade vi ändå på älven idag där det höll skoterskoj. Årets höjdpunkt för skterintresesrade ungdomar - kan tyckas.

Robin, Linda och William har åkt skoter hela helgen. Redan i fredagskväll kom Robin med sambo....och de tog sej en tur med lillebror redan samma kväll.

Mellan turerna har det dock varit en hel del reparationer på verkstan - tur att de har tillgång till plats ett meka på.

Idag var det som sagt s"skoterskoj" och vi planerade alla att åka ner på älven. Dock inte jag på skoter - men däremot sparkt för att NIenka skulle kunna vara med.
Det är inte helt lätt att åka på ett kulligt skoterspår och ojämn is, med en hund som drar åt alla håll! Tala om "bångstyrig" spark, då jag snurrar kopplet runt styret för att korta ner det.

Milda makter vad jag var ansrängd och svettig när jag kom fram. Tur nog förutseende att ta med en torr t-shirt så att jag kunde byta.

Intressest för skotrarna är svalt för mitt vidkommande - men kollade dock en stund på de som tävlade. Sedan var det mat förstås. Jag hade packat med ingrediensert till"toasts" och de gjorde jag iordning på Aktivens dyna medan Daniel tog sej an elden.

Det gick åt hel långfranska innan alla var färdiga.

Därefter hem igen - och nu hade skaren på isen smält och det var svårt att sparka sej fram - fick gå.

Hemma blev det att börja med "mat" igen, och vips var det fyra hungriga ungdomar inne i hallen med hjälpar, stövlar och stora vinterkläder.

Det blev en snabb middag då LInda och Robin skulle hämta Ailo hos Lindas föräldrar.
Jag hamnade i "värdshusets" grovdisk som vanligt.

Det har varit en skön dag utomhus - men ack så mycket "matfix"!

Jag undar hur det skulle vara om "hemmets projektledare JAG, skulle säga upp mej????

Här kommer bilder från idag:

 
"Skoterparken"

Jag och Mona!

 

Nienka och Emelie, som tog över då jag var ganska mätt... på hund!

 

Toastillverkning

Aktivens dyna lämpade sej perkekt som "arbetsyta"!

 

Snart mat!

Emelie, Nienka och Daniel.

Robin och Linda

Wille och Emil

Medan det endast var cirka en decimeter snö kunde jag ta skidorna och hunden för en tur på åkern. Även om jag fick spåra gick det att ta sej fram ganska lätt.
Så kom då snön och det med råge. Cirka 4 dm på ett bräde och skidspåret var ett minne blått. Därefter har William kört upp skoterspår som jag kan gå på, men inte tillräckligt långa så att det är någon mening att ta skidorna.
Jag har sagt att jag önskar mej ett preparerat skidspår som jag kan åka på direkt hemifrån.

Sedan det blev lite kallare, har skoteråkarna vågat sej att gena över tjärnen för att ta sej till skoterleden. Där har vi nu gått en del de sista dagarna och Nienka kan vara lös och hon är glad och yster. I morse såg jag det....
Grannen eller någon annan har kört upp ett skidspår just där skoterspåren som jag brukar gå på börjar.
Nu kände jag mej nästan "bönhörd"!
Då jag har ett skoterspår fram till spåret 150 m bort funkar det jättebra att ta sej fram.

Nu i eftermiddag tog vi vår första tur!!!! Spåret gick en bit från skoterleden den här gången. Det har funnits ett spår vid tidigare tillfälle, men då har det gått vid skoterleden och därmed blivit sönderkört.
Nu gick det en bit därifrån. Jättefint var det! Allldelse lagon hårt och endast någon annan med hundar som hade åkt tidigare. Detta gjorde att NIenka helst ville vara utanför spåret och det gick snabbt för henne att byta från sida till sedi för att lukta på hundspåren. Hon sitter fast med flexikopplet i ett bälte runt midjan på mej, och det kan bli ordentligt trassligt emellanåt.

Spåret ledde ut på älven, Kungsgårdsviken. Så bra att det gick längs stranden då det känns lite stort och öppet att vara själv mitt ute på.........

 

Det var fantastikt vackert som att åka genom ett ljusblått landskap. Som ni ser på bilden är spåret perfekt och så skönt att kunna åka på platten. Det är ändå mer än nog att hålla redan på hunden och skidorna när det är jämt och fint.

Vi åkte nästan fram till Kungsgårdsviken där jag brukar "häcka" från vårvintern och stora delar av sommaren.
Där svängde spåret in över en åker och in i skuggan. Det var redan lite kallt om ansiktet så jag beslöt att vända.

 

 

Nienka gillar verkligen det här och är trött och nöjd när vi kommer hem. Glad kände jag men också då himlen var helt klar och inte ett enda streck så långt ögat kunde se.