Jag känner mej prioriterad som har naturen direkt utanför dörren. Stora och öppna vidder ger mej en känsla av frihet.

Igår var det mer än vackert. I det närmaste helt klart och fritt från moln.
Jag tog därför dessa "himmelska" bilder.

       

Det kan förefalla lite tjatigt med alla naturbilder som jag lägger ut för tillfället.
Det är bara så att, så snart jag skall ut, så följer kameran med.
Vi bor ju i en storslagen natur.....och jag känner att jag vill dela med mej till er som hälsar på här i min blogg, av vackra vyer, kring Ångermanälven.

Idag blev det Mona och jag igen. Vi åkte runt hela viken, men då vi kom fram till Box, fann iv ett annat spår som gick längs med den norra stranden av Ångermanälven.
Åååhhh, wow!!!!! Så himla härligt!!! Öppna vidder och högt i tak. Så lätt att andas och så stort och fridfullt.
Vi tog spåret och blev sammantaget ute cirka 1½ timme. Tiden står som stilla när man är ute så här.
Nienka har även lärt sej nu att springa sådär lagom fort framför mej. Det är svårt att lära henne att dra, då vi har kämpat så hårt för att hon inte skall dra. Idag funkade det ganska bra.

Ingen fika eller mat idag, bara hundarna och vi!
Behöver jag säga att vi trivs ihop? Sååå skönt att ha en god vän som njuter så stort av naturen som Mona och jag gör tillsammans.
Lusten att vistas utomhus ökar med fina skidspår och vita och öppna vidder.
Bilden över landskapet är; älven uppströms och Hammarsbron.

Tack för att du besöker mej!   
Känn känslan av frihet.........

             

Med fina spår längs med älven, kunde nu Mona och jag ta vår första skidtur tillsammans med hundarna.
Idag fick även "hundbarnbarnet" Bänny följa med, och himlar vilken fart det var på hundarna när de möttes.
Tvåbenta och fyrbenta vänner i samspel. Vi åkte från vår "vassrugge" där vi hade lämnat vårt fika och våra stolar, fram till Hästagrundet där vi mötte våra andra "häckningskompisar"!
Bad där om lite fotohjälp för att sjäv få vara med på bild.                              

I måndags häckade Mona och jag inne i vassen. Den nya platsen för våra gemansamma utflykter. Lite närmre från mej. Här äter vi vår medhavda soppa.

 

I fredags var det mer än kall. Kort morgonpromenad på tjärnen nedanför huset. "In i vassen kallt"!!!
Bilder från tjärnen, grannarnas bastu, och grannarnas brygga. Den plats där vi även har vår båt liggande.Cirka - 24 på morgonen och verkligen iskallt. Hela nejden var som ljusblått, just strax efter att solen hade gått upp.
Nienka snöbadade så att hennes täcke lossnade.
Kallt om kinderna......bättre när jag åter vände ansiktet mot solen.

                         
 
VÅRVINTER.......JIPPPIIIIIIIIII!!!

Efter en lång och prövande vinter, är så äntligen vårvinter här.
För två veckor sedan, hotades den nästan av att det hade töat under några dar, och snön försvann i all hast i slask.
Den senasta veckan har så kylan haft sitt hjärngrepp över oss, med temperaturer ner till -28 grader en morgon.
Klart och kallt alltså vilket bådar gott för att kunna vistas på isen så mycket det bara kan.

Är begåvad med vacker natur nära och idag blev det såväl solning som skidåkning det 5 km långa spåret runt viken.

Därefter kikade jag på sonen som kör isracing på isbana i fjärden lägre in efter älven.

Jisses vilken isträning!!!

   

Det var en riktigt kall morgon. -12 var temperaturen nere i innan den vände. Vi tog en tidig promenad och det var jättevackert. Snön som kom igår och den storm som följd eme3d den, gjorde landskapet helt pudrigt och ljusblått. Där det hade blåst ihop till drivor var det lager på lager med vackra färger just där solen låg på.

Efter ett par timmmar var det dax att gå ut igen. Solen stod högt och jag vill ut, precis som min hund. En bekant som jag träffar på älven är hundvakt den här veckan, och nu hade vi gjort upp om att träffas i viken för att hundarna skulle få springa fritt och göra av med överloppsenergi.......och nog blev det spring så det räckte.

Nienka har många beundrare och idag var det Lucifer. Kul har de hurs om helst.....

Nu sover hon som en liten klubbad oxe och kommer sannolikt inte att stirra uppfordrande på mej på många timmar än........

             

Temperaturen hann sjunka ner till- 18 innan den vände och steg uppåt. Vi väntade till klockan nio innan vi begav oss ut för morgonpromenad. Vi gick mot älven, rustade med kamera.

Jag fotade mina favoritvyer; bäcken som leder ner i viken, det lilla grå huset vid stranden. Stördes lite av ett plan som lade chemtrails och även det dokumenterades. Solen lyste mot vassen och färgade den nästan mot guld. Min följeslagare Nienka är också en tacksam fotomodell.

Det var jättekallt om mina känsliga kinder och högerhanden nästan domnade då jag såg vy efter vy som jag bara måsta fota. Så ögonbedövande det är med sol mot det vita, egentligen ljusblå. Vi såg även djupa spår efter skogens konung som även den hade tagit sej en tur över älven.

Väl hemma hade temperaturen stigit till - 8 grader. Solen lyset in genom lindrigt rena fönster och avslöjade att mitt hem även bebos av fem katter i olika åldar. Damm och damm.....

Jag tar fram dammsugaren, rustar mej med kamera igen......och besöker motsvarande sida av Kungsgårdviken. Detta en häckningsplats för mej och ett antal vänner.....alla årstider på året.

                             

Det kan väl inte ha gått er förbi att jag är matte till en hund, Nienka.
Hon tillser att jag, vilket väder det än må vara, får lov att ta mej ett par promenader varje dag.

Idag sjönk graderna på termometern ner till - 25 innan det vände. Det var en mulen morgon men mitt på dan sprack det upp. Sådär vi 13-tiden var temperaturen cirak - 15 grader och det var mer än vackert utomhus.

Då solen snabbt går bakom berget, tänkte jag att en tur ner till älven skulle bjuda på lite sol.
Vi stegade så iväg, glömde kameran, och fick vända. Nu är jag glad att den fick följa med.

Vi gick först efter vår upptrampade stig efter åkerkanten. Sneddade över stora vägen och nerför backen ner mot älven.
Viken var i skugga men en bit ut lyste solen. Vi tog sikte mot solen och Nienka släpptes lös.
Väl ute på isen var det vindigt och vi hann inte gå långt förrän mina kinder var helt stela och jag kände att de började vitna.
De andra kalla dagarna har jag använt en skinnmössa med pälssidor av äkta räv. Fann den på second hand, och nu har den varit bra att tillgå då skinnet har räckt en bit in på kinderna om jag har knutit åt därunder. Idag tog jag min LIndbergsmössa, även den skinn, men inte med öronlappar stora som räcker en bit in på kinderna.

Vi fick alltså vända och tog samma väg tillbaka. Där uppe vid grannhemmanet lyste solen otroligt vacket i det frostiga och vita. Jag lät kameran gå, även om den nu är manuell. Tänkte faktist en snabb tanke på Papparazzi då jag fotade allt vacker som kom i min väg. Det var allt från stugeknuten på bagartugan, till ekar utan löv, frostiga grenar, buskar i vitt och Nienka nära eller på avstånd.

Här nedan kommer bilderna:

Tack för ditt besök!

Vi ses igen!