Åter en jättefin förvinterdag med högt i tak. Ovanligt högt med tanke på hur mycket chemtrials som det har varit under senare tid, läs mera under den kategorin. Idag har jag lyckligtvis varken sett några linjer eller spår efter Haarpaktvitet. Däremot ett annat spår, fast egentligen fler än så med klövar, men det här som jag har fotat och lagt in här, såg en väninna och jag redan i måndags.
Vi höjde omgående volymen i vårt samtal och vaksamheten ökade markant. Jag kom inte på att jag skulle fota föränn jag hade passerat bort en bit och återvände inte, men idag gick vi med näsan i marken och fann det igen.
Spåret av den stora ramen och de långa vassa klorna. Usch!!! Nu höjde vi volymen igen!!!
Visst är det vackert med vilda djur men inte så nära hemma tycker jag.

Vi gick vidare och kom sedan åter upp på Storhällan som även idag bjöd på magifik utsikt och en vackert blå himmel i bakgrunden. Jag lyfte kameran lite extra för att fånga den idag, vad jag kunde sej, friska himlen.

Favorit i repris - de stora områdena med lavar i massor. Så vackert och så mjukt och halt att vandra på. Idag dock lite frost och lavarna kändes mera som fast i underlaget. Kan inte se mej mätt och inte heller fota mej mätt.
Samma vyer igen kanske du tycker men jag verkligen "lavar" de här lavarna.
idag var det endast tre hundar. Lilla Turbo har lärt att mina fickor alltid är fulla med levergodisar och förknippar även min kameraväska med att det kan finnas något gott. Stannar till gör jag förstås och då passar han på att söka upp mej för att bli fotat och få sej en godis. "Fotogenik" - jaaa det är han och så otroligt söt. Idag dagen till ära helt nybadad då han var hos sin hundmormor och hade rullat sej i skit på morgonen. Nybadad och nyfönad - söt som ett litet troll.

Dagen bjöd på ett ytterst vackert ljus som silade in mellan träden och gjorde landskapet än vackrare än vanligt.  Här kommer så bilderna.

                                                 

Igår var det sannerligen höst. Dagen började med mulet och blåst, men fram på dagen sprack det upp och blev riktigt vackert.
Som tidigare, brukar jag och en väninna träffas och promenera i skogen med våra hundar regelbundet. Hon är ofta hudvakt till sin dotters hundar och så även igår.  De tär den lilla blandras hunden och valpen Bänny.
Bänny gillar att träffa Nienka som i hans sällskap blir mer vuxen än vad hon annars.

När vi går iväg med fyra hundar får man som en bild av Croela de Will, hur skrivs det?, med det 101 dalmatinervarlparna. Hundarna är ystra och drar åt alla håll och mer än trassel med kopplen innan vi kan släppa dem lösa i skogen.

Igår hände nåt märkligt!!! Nienka har som vanligt korn på vatten och fann snabbt den vattensamling som ligger i ett spår efter skogsmaskinen. Plask, plask - och nu även Bänny.
Vi kallade in henne och försökte få alla hundar med oss. Bänny som också är en retriver är lika förtjust som Nienka och återvände till vattenpölen. Jätteskoj. Efter ett antal höga inkallningar från oss båda - usch så smutsigt och kallt, vände så åter Nienka tillbaka. Nu utan att hoppa ner i vattnet. Hon sprang slamsande runt Bänny och fortsatte sedan i riktning mot oss, och han hänge förstås på. Både jag och min väninna observerade att NIenka  hjälpte oss med Bänny då han inte ville komma när vi ropade på honom. Jag tänkte på det en del del på kvällen: Nienka hämtade Bänny.

Vi fortsatten en bit uppför skogsbilvägen och där såg vi ett stort spår med långa klor!!! Usch!!!!! Björn!!!! Alldeles för när för att kännas bekvämt. Jag tror aldrig att vårt samtal har varit på så hög nivå som igår.

Vi tog sedan djurstigen som följer bakom Storhällan och vips så var vi uppe. Vi möttes som vanligt av vacker vy över Ångermanälven, och mossor och lavar i massor!!! Sååå mycket på ett och samma ställe.
På vägen ner var det halt!! Värre än is! Vi tog samman väg ner som förra gången - kantarellsuget fanns kvar.
Ja, vi fann faktiskt några, men ack så våta. Nu vet jag/vi var vi skall leta svamp nästa år. De tär ju endast cirka 2 veckor sedan vi fann sammanlagt 18 liter på samma ställe, men nu var det nästan dammsuget där.

Här ned kommer några bilder från igår. Idag är det -5 grader och vinter och därför blir det vinterpromenader idag till skillnad från igår då det var höst.   

             

Efter en riktigt stjärnklar natt och en gårdagskväll med norrsken, fick vi så en morgon med kallgrader, närmare bestämt - 4 grader kallt.

Jag har fortsatt att rensat här hemma och fixat lite i sonens rum. Igår hämtades det hem en annan bredare säng till honom, och den lustiga kombinerde sängen som var en; dagbädd, säng med sänglåda och som även kan förvandlas till dubbelsäng nedmonterades. I morse körde jag så iväg den till den lokal där ungdomarna emellåt brukar övernatta. Morgonpromenaden hade blivit kort och jag tänkte mej en tur med Nienka på en plats där hon vanligtvis inte brukar gå och där många hundar rastas. Just när vi skulle bege oss kom en nyinflyttad dam som gjorde oss sällskap. Trevligt värre, och promenaden blev såväl längre som tog mera tid än väntat. Vi hade många gemensamma nämnare och jag tänker mej fler möten i framtiden.

Väl hemma hade jag meddelande från Mona som skulle ta en promenad med sin dotter och hennes hundar, Jag inbjöds att följa med, och så blev det. Jag hann vara hemma en timme och med bilen fullastat med sånt som skulle cirkuleras drog jag så iväg.

Oj, så vackert det var. Vi kom så småningom fram till Hästagrundet och Kungsgårdsviken där det var otroligt fint. Nienka han förstås ut i plurret och fick även med sej lilla valpen Bänny som nu mäter samma höjd över manken som Nienka. Väldans så snabbt de små liven växer.

Oj, vilket "hundliv" det blir med fyra hundar i skiftande storlek och ålder träffa så här. Allt sjå i världen för att hinan se va de fyrfota vännerna tar sej för.

Jag väljer att publicera alla bilder som jag tog vid älven då de är alla vackra på sitt sätt. Du som har suttit inne denna vackra förvinterdag får njuta av den prakt som vi fick glädjen att möta idag.   

                                   

-10 grader - burr!!
Jag har kommit till den tid på året då jag mest "eldar,eldar - bär ved"!
Kylan kom väldigt överraskande och mycket av höstgörat, som har legat efter pga regn, har nu blivit mer än akut.
Jag vittnar om att det är fler än jag som inte ens har hunnit undan med utemöblerna. Jag har förvisso förberett men för att få dem under takåsarna i uthuset, behövs en person som är längre och som har större kraft i sina armar än vad jag har. Därför ligger de nu tvättade och färdiga med ett lager snö över.

Jag försöker att skapa rutiner. Nu när eldandet är igång och huset känns utkylt på morgonen, brukar jag göra en brasa och sedan mediterar jag en stund till dess att värmen har börjat sprida sej. Det blev för mej en vana tidigare vintrar och som jag sannolikt kan ta fasta på igen nu när vintern är här på allvar.

En annan rutin som jag försöker skapa är att göra ett kort yogapass varje dag. Jag har nu hållit på tio dar i rad och då hoppas jag att jag snart har skapat mej en vana. Sjutton dar sägs det och då är jag på god väg tänker jag.
Jag använder Mailn Berghagens mjukyoga som början och fortsätter sedan med solhälsninge. Solhälsnigne nförösker jag göra i sin hela längd två gånger, och med tio andetag för varje gång jag står i ställningen hundern. Det blir sammantaget cirka en halvtimme och det får jag vara nöjd med.

Min tredje rutin är promenaderna med Nienka. De brukar blir två varje dag och däremellan kortisar för rastning.
Fyra till sex kilometer går vi minst och ibland upp till åtta kilometer. Jag tycker mej se att muskulaturen i benen ökar.
Jag ser också hur mycket smidigare jag blir om jag får till en del yogaövningar hemma mellan passen i yogaklassen varje vecka.

Nu tillbaka till promenadrutienrna.
När vi kom ut på vägen i morse var det ytterst vackert. Hala landskapet var frostigt och solen hade precis gått upp.
Det låg ett ljusblått ljus över landskapet och jag sprang tillbaka in för att hämta kameran. Jag ville gärna visa er hur vacker jag bor. Vi gick ner till tjärnen där isen under natten har börjat lägga sej.

Här komer morgonens skörd av vinterbilder så här idag nrä vi går över till "vintertid"!

Den vackra tallen i vinterskrud. Den tall som det växer så vackra lavar på.

Förundersamt är hur Nienka allt mer energiskt sätter nosen i backen då det ligger ett tunt snölager på backen.
Undrar just varför?????

Så "in i vassen" vackert - eller hur????

Jag har lagt ut en hel del info om chemtrails här. Chemtrails är kemikaliska strimmor som läggs ut av flygplan och som breder ut sej på himlen i sidled och så småningom täcker hela himlen och helst solen. Chemtraisen innehåller, strontium, aluminium, barium,uran, arsenik etc. Läs mer om chemtrais bland mina kategorier. Det har tagits regnvattenprover i Skåne, som visar allt för höga halter av ovanstående gifter.

Idag såg jag så ett flygplan som dök upp vid horisonten. Rusade iväg efter kemarna. Men i takt med att flygplanet förde sej, avtog alltås "svansen", som i det här fallet är kondens, i takt med att planet för sej framåt.
Det är alltför sällan som man ser flygplan som korsar himlen utan att lägga ut chemtrails.

Jag blev så glad när jag såg det här planet, och är även så glad över att ha kunnat se en klarblå himmel hela dan.

Jag önskar att jag hade kunnat filma samtidigt osm jag tog bilderna, men hoppas ändå att det skall synas väl att detta är contrails, ej att förväxla med chemtrails.

- 5 grader och högt i tak. Det kändes därför viktigt att ta en dagstur till torpet för att titta till för sannalikt sista gången innan vintern tar över för flera månader.
Det blev en tidigt vinter i år och med allt regn som har varit har det känts mindre trevligt att vistas utomhus. Idag blev det sååååå fint!

Jag läggar in några bilder på omgivningen ......och jus när jag skulle ta min medhavda soppa och riskakor, såg jag ett flygplan som dök upp alldelses vid horisonten. Det lämnade efter sej en svans som försvann i samma takt som flygplanet, nämligen contrails, inte att förväxla med chemtrals som lägger ut linjer som sedan sprider sej i sidled och så småningom bildar konstgjorda moln. Den här kondensen försvann i takt med planet - härligt att få se, och mot en helt molnfri himmel dessutom.

På vägen hem togs vägen längs Valasjön och där var det, som alltid väldigt vackert. Jag stannade två ggr för att föreviga dej jag fann bedårande för ögonbicket. När jag så stod där och tittade på vyn genom kameralinsen, hörde jag något som kluckade väldigt nära. Jag tittade ner i det svart och kalla vattnet, och alldeles bredvid vägen, nerer vid vattnet växte en buske som bar is på en del grenar. Alldeles nära, en sten som stack upp ur vattnet. Det blev ett rofyllt kluckande när vattnet slog mot steten.


                     

En av de finaste ställena för att se och känna på mossor och lavar, är det berg och den skog som ligger alldeles ovanför mitt hus. Om jag inte var så rädd för den björn eller de björnar som alldeles nära har lämnat spår efte rsej, borde jag vara i den skogen varje dag, för så vacker och rogivande är den. Dessutom kommer jag så snabbt upp på berget, bara en liten stunds stigning så är man  uppe på den första platån dit man gott och väl kan nöja sej med att gå till.

Idag tog jag så med väninna och hennes pudel samt hundbarnbarn. Nienka var överlyclig när de släpptes ut ur bilen och

ganska snart hade hon trasslat in sej i de andra tre hundarnas koppel. Väldans vad stark hon är då hon av iver vill framåt.

Vi gick ända upp till Storhällans topp och njöt av den natur, såväl på marken som via utsikt som vi fick ta del av. Såå otroligt många sorter av mossor och lavar som växer där tillsammans i mycket vackra färger och formationer. Mjukt att gå på men ack så förädiskt och halt.  Hundarna räddes inte för underlaget utan for omkring och lekte som vildar.
Björnarna som jag skrev om tidigare, hade sannolikt dragit sin kos, då vår framfart med fyra hundar, varav en valp, en tonåring, en i övre tonåren och en mindre lekfull hunddam, rörde oss framåt och uppåt -inte alltid så tyst och lugnt..

Väl uppe på Storhllan öppnar sej landskapet med Ångermanälven och Kungsgårdsviken som vy. Vi kände oss till slut lite kalla då vädret var grått och disigt. Vi beslöt att vända neråt och tillbaka hem. men den här ggn den andra mindre branta vägen ner. När vi så hade kommit halvägs, gick vi rakt på dem. Skatten som vi tidigar hade sökt med ljust och lykta efter vid andra tillfällen. Jag hade redan fylllt en plastkasse med mossor lavar och enris.
Vi insåg att den plastpåse vi hade över inte skulle räcka långt, för så otroligt mycket var det.
Jag lämnade därför väninnan på plats och skyndade nerför stigen och hem för att hämta mer att ta med sej i. Uppför berget igen.....brände i låren och så tog vi för oss av allt som vi kunde hitta.....vilken skatt!!!!

Det blev nästan 18 liter tillsammans. Det mesta fick väninnan ta hem då jag avstår svampar under min "avsvanpningskur"! Kunde dock inte låta bli att ta hem några liter ändå , och de ligger nu på tork i torkapparaten för sedan  mindre skrymmande förvaring.
Den tänkta skogsturen drog ut på tiden och istälelt för en timme blev det tre. Ojjj vad vi var lyckliga över vårt fynd!!!!! Vilken skatt!!! 
Till sist:

Jag hoppas att du, liksom vi, njuter av naturen och vyerna som jag har försökt fånga med kameran.                                  

Igår fick jag en trevlig promenad med min väninna och hennes två hundra. Det var höst l luften - hög - och ganska fuktigt i marken. Jag blev lite fuktig i mina joggingskor men hade avstårr de tunga gummistövlarna som nästan har xäxt fast på mina fötter.
Jag brukar oftast ha kameran med. Efter att vi hade gått en stund funderade jag varför kamerna var med. Det var nästan inget att fota. Så kom vi då fram till älven, Ångermanälven, och den är som alltid vacker. Jag förstod varför kamerna hade fått följa med.

 

Igår meddelade SMHI att det skulle bli snö. Trots att det upprepades flera ggr trodde jag det knappt.

Precis när jag lade benen över sängkanten i morse, såg jag det blinkande ljuset från saltbilen - halt alltså.
När jag sedan lyssnade på radion fick jag höra att det hade smöat på flera ställen och endat snöblandat här hos mej.

Det kändes gruvsamt att ta morgonpromenaden. Sydväst - ja, ett måste.

Det blåste kallt och för första ggn den här hösten, kändes det kallt i ansiktetn. Nere vid älven - fy så kallt.
På föemiddagen - lite lapphandskar och snöblandat.
Men nu.......snöglopp! Känns lite tidigt, eller??

Så här såg mina vinbärsbuskar ut för en liten stund sedan: