-17 idag igen! Ingen kan dock hindra mej från att gå ut en stund på morgonen, även om jag inte har så stor lust - jag är ju ägare till Nienka och hon kan inte vara lös ute på gården. Hon vill nämligen jaga bilar!!!!

Idag tog jag med kameran. Det var sagolikt vacker även om det brände lite i kinderna och högerhanden nästan fick mej att åtevända hem. Det är ju så kallt att fota med den! Jag fortsatte dock en runda kring isen på tjärnen öster om mitt hus.

Jag brukar fota sådana här vackra vyer, ungefär som Family Four sjön i sin låt "Vita vidder"! "Vita vidder, gnistrande skare. Snö och vitt så långt man kan se..." Ja, så är det: Vitt hur långt som helst och vackert så att det gör ont i ögonen när solen går upp, och så gjorde den precis även idag.

Jag lyfte dock min blick och kameralins mot himlen!!!

"Jag lyfer ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer, och önskar att det jag ser genom kameralinsen INTE HÄNDER"!

Ja nu har jag fotat min himmel igen och de molnslöjors som låg i ränder. Min erfarenhet bjuder inte mej den övertygelse som jag önskat mej ha - jag menar - att jag med säkerhet vet vad jag ser!!!

Jag väljer att lägga ut de flesta bilderna och sedan skall jag be expertis om hjälp för identifikation! Jag återkommer med de svar jag hoppas få - även om jag egentligen helst vill slippa!!!!

Nienka är glad och yster som vanlig och älskar att kasta sej fram i snön och tar varje gång ett ordentligt snöbad!!!

Andra advent och fortfarande inte mycket till snö. Här hemma har det singlat ner några snökorn nu ikväll, men i övrigt är det grönt. Endast frosten gör det lie mindre grönt.

Igår åkte vi mot Ovanmon, Filitjärn och torpet. På eftermiddagen började det att singla ner ordentligt med stora snöflingor och när vi kom fram till torpet låg det ett tunt lager med snö. Det tog en stund innan någon lämplig gran gick att uppbringa. Däremot tog jag några "lämpliga" bilder med lite nysnö. Men ack så suddiga vissa blev!!!

 

Vy på långt håll.

Lite närmre håll men ack så suddigt - det snöade!

 

Även lite "suddiga" granar! Det blev granen längst till vänster. Förstår inte varför bllderna blev så suddiga?

 

Grannhuset!

....och ladan - lika suddig den!

Den här dagen började med klart väder - och någon grad kallt. Jag hade vidtalat Majvor om att vi skulle träffas för en skogs-/bergstur. Nienka löper och har inte alltid lust att lyssna och vara i mina faggor. Dessutom har bonden som sköter marken gödslat med flytgödsel på alla åkrar som jag brukar gå på med hunden. Därför blev det istället idag en bergstur.

Jag har tagit en del bilder från Nylandsberget, och vad som där fanns förtutom den magnifika utsikten över älven - nedströms, men även mot Kungsgårdsviken, med Sanddslån och Skiljet. Den plats som en gång i tiden var världens största timmersortering -skrev om det förra hösten. Mitt i älven ligger också LIlla Norge. En ö som har kommit till av sand som fungerade som barlast till Norska båtar som besökte Nyland. Till höger har vi Box, som tidigare var kraftverk för timmersorteringen, har varit konstutställningslokal och nu fungerar som världens nordligaste whiskey-destilleri.

Det har varit en fantastisk tur upp på berget där Majvor bjöd på en otroligt god äppelkaka. Nienka trivdes som fisken i vatten som vanligt när hon får vistas i sina rätta element - skogen.

Här kommer så bilderna:

Massor av skägglav. Kommer aldrig ihåg vem som är vem - fram med floran!

Mossor och lavar - fick mig att känna lust att lägga mig ner. Lite väl blött förstås.....

Ångermanälven - nedströms! 

....och så var det fikat förstås, och en riktigt fikasugen hund!

Nyland i förgrunden. Skiljet till vänster. Lilla Norge mitt i bild och Box till höger på halvön som där sticker fram.

Det gröna mitt i bilden på fastlandet är delar av min åker som nu doftar av kogödsel och inte inbjuder till rastning av hund.

Ångermanälven - nedströms. Vid horisonten syns små stolar som är Höga Kustebrons pyloner.

Jag är ingen fan av höst, men en sån här dag med hög luft och vackert väder och en trevlig utflykt - det gillar jag!   

"Svampar i färg"! Om jag inte missminner mig så var det titeln på en svampbok som fanns i skolan när jag växte upp.
Hur som helst så tycker jag om svampar. Jag gick en svampkurs i början av 80-talet och plockade i massor. Torrförvällde och frös ner - så mycket att det blev "för mycket"! När sedan olyckan i Tjernobyl hade inträffat sog min plockning ett abrupt slut - nästan till nu - när jag åter har börjat intressera mig för svamp att tillreda och äta.

Svamparna som jag nu har valt att lägga in är inte mycket till "matsvamp"! Däremot tycker jag om att se på dem, och de vita och röda flugsvamparna får mig att associera till Tomtebobarnen som vi läste verser ur i skolan när jag gick i 2:an. Tänk den lilla som precis så ut som tomtebobarnens mössor hade växt upp till en "vuxen" svamp dagen därpå. Här kommer nu svamparna:

Ett av träden på torpet hade delat sig i två och vid delningen hade det börjat uppstå röta.
Det här gjorde att träden kunde ha delat sig och fallit rätt mot huset eller elledningen strax nedanför bergsknallen där de stod.

Min äldre bror tog kontakt med Eon och David Wiberg tog ner trädet/träden i ett nafs.
Från det att han anlände till dess att träden var fällde tog det endast drygt en halvtimme. Tiil hjälp hade hade David, förutom sågen, en lina som gjorde att träden nästan drogs omkull.
Tänk en så kort tid det tog och sån mycken oro som detta eliminerade.

Jag lät filma och fota en del av fällandet:

Förra sommaren gjorde jag en del recognosering kring min fars födeseby, Filitjärn. Jag fick även låna släktforskningsuppgifer från två av mina släktingar. Stor del av sommaren gick därför åt till att sammanfatta och färdigställa en egen släktforskningspärm. Det slutade med att jag då hade gjort i ordning nästan 200 proband-blad - vi är den stor släkt på min fars sida.

Det finns inte heller så många släktingar kvar som kan berätta. Jag hade faktiskt tänkt hinna med en del dokumentation den här sommaren, men målandet i köket tog all min tid.

En kort promenad med Nienka längs tjärnen och några besök på bryggan blev det dock ändå.

Filitjärn är en av de byar i Ovanmon som är mest väl behållen och atmosfären i byn är fantastisk. Man kan nästan känna den svunna tidens vingslag och jag förra sommaren insöp jag en hel del av dess atmosfär.

Nienka är tyvärr inte så lättsam att ha med sig som vad Indra var - vilket även det har begränsat en del besök.

Här nedan kommer dock några bilder från vår promenad häromdan.

Insup atmosfären!!!! :)

Jag har skaffat en annan kamera istället för den förra kompaktkameran. Håller som bäst på att lära mig att ta bilder med den och här nedan kommer några av dem som jag tog vid kvällspromenaden med Nienka.

 

 Julia och jag fick några dar tillsammans i fint väder förra veckan.

Vi använde den mesta av tiden med att bada såväl i bassäng som i Valasjön. 
Nu kan Julia simma och det underlättar en hel del. Jag själv kunde ti o m simma ett antal längder i bassängen medan hon kunde vara i rutschbanan dock med simdyna på då jag ville kunna titta bort från henne för några ögonblick.

Bilder här nedan från sol och bad. Samt änder i Valasjön som kom simmande trots att Nienka härjade runt i vattnet. De verkade i det närmaste helt tama.

Slutligen en vacker solnedgång hemma i Kungsgården i gårkväll.