Idag har min son haft klassutflykt med klassen. Destinationen var HögaKusten och naturreservatet Storsand.

Då jag ändå hade kört de cirka fem milen ut till havet hade jag bestämt mig för att göra en promenad ute i den storslagna naturen med Nienka.
När ungdomarna snabbt hade lämnat bilen och sonen allra först gick jag efter stranden i båda riktningar med hunden.

Den röda nordingrå-graniten.

Så även här.

En storslagen ta som växer en bit upp på stranden och någon har lämnat sin cykel där.

Närbild på cykeln - som verkar lite anfrätt!!!

Nienka med fokus på ungdomarna som hon helst ville umgås med.

Smög mig fram i skogen bakom platsen där ungdomarna hade slagit läger och fann där lärarna som jag blev stående med.

Bestämde mig därefter att styra vägen hem - men först en tur in ti Norrfällsvikens fiskeläge.

Väl därnere vid fiskeläget började åskan att mullra, och några stora regnstänk föll.
Beslöt därför att vända åter då det inte fanns någon plats att söka skydd på.

 
Blev därefter kvar en stund för att avvakta vädret och fick då bevittna byggandet av människopyramider. De kommer i nästa inlägg.

Vi tillbringade även den här dagen på torpet och idag fick vi besök av Nienkas kompis Umbra och hennes matte Birgitta. Det blåste ordentligt och även om vi satt mitt i solen kunde det emellanåt kännas ganska kallt.
Vi beslöt att ta en tur ner till ån. På vägen dit ner mötte oss som vanligt den här tiden på året en jättematta av vitsippor.

Väl därnere möttes vi av en värme som är ovanlig vid ån som oftast ligger i skugga pga vegetationen runt vattnet. Inte ens några myggor vilket är ett unikum just på den platsen.
Hundarna gick direkt ned i vattnen och det var fortfarande  högre än vanligt.

Det är väldigt mycket som är nytt för Nienka.

Lilla gulliga Umbra höll på att ställa till med bråk med Nienka och blev beordrad att lägga sig ner och det blev så lagom på ett täcke av vitsippor.

Nienka vilade sig på annan vegetation.

På den här stenen brukade jag sola när jag var barn. Då fick jag precis plats på den liggande och med en handduk som solmadrass.

Det brusade ordentligt i ån då vattnet var högre än vanligt.

Nienka solar på stenen ner till sköljstället.       

Det var inte fullt så skönt vid älven som jag hade trott. Egentligen borde jag ha vetat, då såväl väderleksrapport och vinden här hemma vittnade om sydliga vindar, som kunde vara ganska hårda.

Här hemma kan man knappt gå ut när det är nordliga vindar, men då är det oftast jätteskönt vid älvstranden - och även överraskande varmt.

Hur som helst är barnen mindre beroende av vädret då de är mera rörliga än vad jag är.

Så snart de kom ner till isen testade de olika ställen:

Glad Alvin:

...och när man endast är tre kan en labrador förefalla som en ponny. Indra är inte så samarbetsvillig när det gäller att släppa sin pinne när Alvin vill leka med henne.

...och sedan var det det där med "änglar"! Trots det tunna snölagret gick det att göra änglar - titta själv!

Och även "fånga" ängeln på bild lyckades vi med! Passande låt - eller hur? "Jag skall fånga en ängel" med Ted Gärdestad.

Fika fick vi göra ganska omgående då vi inte klarade av att hålla oss varma i blåsten hur länge som helst!

Inser att vi snart inte längre kan använda oss av älvstranden för nästan dagliga utflykter. Vägen dit ner brukar lite längre fram vara som en "jättepöl" och det blir svårt att ta sig fram med bilen. Förra året gick vattnet upp på halva däcket och för att ta sig igenom gällde det att ha fart. Kändes nästan som att köra en amfibiebil då vattnet slog upp på huven och stänkte ordentligt på framrutan. Med kyla på nätterna - mindre snabbt tinande. Men de närmaste dagarna släpper kylan och då finns det risk att vi inte längre kan ta oss ner med bilen. Då får vi hitta en annan "häckningaplats" när vi skall vara utomhus.

Överraskande att upptäcka att vinden hade mojnat sedan i går.

-9 grader och klart bådade gott väder vid älven.

Beslöt att vänta en stund då sommartiden gjorde att det kunde vara lite kallt nere vid isen.

Komiväg vid 11-tiden och väl framme var redan Majvor och Sigge. Det är de mest trogna "häckarna" vid älven.

Satte mig ned med stickningen en stund och fick faktiskt syn på en nässelfjäril, den första för det här året. Lite malplacerad mot det vita underlaget, fast egentligen satte den sig på min frysväska som är ceriserosa.

Efter en stund kom Mona, som på föremiddagen hade skickat hem sida föräldrar. Vi satte då igång med "parallellstickande" av stumpor och jag då "yogastrumpor" men öppen häl och tå.

Mona och jag är gräsliga på att dra med grejor och verkar mer om att åka på camping än att var ute några timmar i solen.

Som sällskap hade vi en hackspett som har arbetet idogt det senaste dagarna, viket syns tydligt på de omkringliggande träden. Kunde inte avgöra om det var en Stor hackspett eller en Spillkråka.

Fram på eftermiddagen var det så dags för en tur på isen - idag utan skidor.

Så här vackert var det.

Den "neongröna" är Mona. 

När vi kom tillbaka till "häkcningsplatsen" frågade jag de övriga hur mycket vi skulle skatta den här dagen och omgivningen på en skala på 100. Sigge ansåg då att några poäng försvann då han kände att det "drog" lite i nacken och ryggen.

Det var det enda smolket i bägaren för den här dagen - att det drog lite bakifrån.

....men åter vackert som ett vykort!!!

Ja, nog blev det rikigt "väder" idag - "riktigt väder"!

Nör Karin och jag talades vid på föremiddagen höll solen som bäst på att ta sig igenom molnen och vi beslöt därför att genomföra den skidtur som vi hade talat om tidigare.

Då smmartiden gjorde dagen lite märklig kom jag inte riktigt iväg som det var tänkt. När jag kom fram var redn klockan 13.20 - men Karin hade inte anlänt och jag lyssnade en stund på radion, De talade om det allvarliga läget i Japan och jag känner verkligen med människorna där.

Redan på vägen upp till Filitjärn började vädret att ändra karaktär. Under tiden som jag satt och väntade på Karin började det att blåsa och snöa........men när hon väl var på plats beslöt vi att ta tjuren vdi hornen och åka på isen som det var tänkt.

Karin son är förståndshandikappad och han tyckte att det var ganska halt och på isen och ville gärna åka lite försiktigt vilket gjorde att vi fick vänta en del.

Här nedan väntar jag på dem:

  Här har Christoffer kommit ikapp.

Jag och Indra.

Som framgår av bilderna blåste det ordentligt och det tog en ganska lång stund innn det slutade. Solen fösökte sig igenom vid några tillfällen och kanhända gjorde oss lite mera färgade i ansiktet.

Vi var på isen i cirka två timmar. Karin och jag fick åka fram och tillbaka för att hålla värmen, men även för att hålla spåret öppet då det drev igen på nolltid.

Det finns inget dåligt väder - då skulle vi ha valt att stanna hemma. Däremot finns det dåligt humör och det är ingen utrustad med - därför trotsade vi vädret och gjorde Filitjärns frusn vatten till en utflykt värd att minnas - åtminstone för "vädret"!

Fika förstås också!!!!!!

Efter att ha varit lamslagen framför nyhetsuppläsningarna kring den fruktansvärda katastrof som har skakat Japan, tog jag mig så småningom ut i det vackra vårvintervädret.

Idag blev jag själv då familjen inte var hemma och Julia tillbaka hos sin familj.

Jag tog bilen till älven och åkte med Indra den sedvanliga rutten över isen (1 km) och sedan efter stranden(1½km). Det låg ett lager med nysnö på isen och knappt någon som hade varit där före oss.

När vi sedan kom tillbaka till stranden, hämtade jag min packning som idag även var min stickkorg. Fick en provmodell av min väninna Liz-Beth, på en socka/toffel som var lite annorlunda. Först stickar man en triangel som påbörjas med  3 m som sedan ökas en i vardra sida till c:a 32 m. räta maskor. Därefter resår 2 a 2 r cirka 1½ dm. När resårstickningen sedan är klar åter rätsticking, och nu skall triangeln göras i motsatt riktning, alltså avmaska till dess att endast 3 m finns kvar. Man virkar därefter en kant med fasta maskor i avvikande färg, syr ihop på sidorna där det är resårstickat, viker ihop stickningen. När  sidorna är hopsydda sys även den ena sidan av sockan ihop - det blir över fotleden.

Jag hann sticka en socka till innan det blev kallt. Tittade förstås upp emellanåt för att njuta av solen. Såg ett stort mandelformat moln, och ett något mindre. Nästan som UFO:n

Molnen låg kvar länge och hade sedan spridit sig över stor del av himlen.

Har ett önskemål att kunna avläsa molnen, men är för slö för att läsa in själv - skulle vilja gå en kurs - då jag fascineras av dem,

Slutligen:

Fann detta citat på Anna-Karin Mattssons logg på Facebook, en vän som skriver helt fantastiskt - önskar jag skulle kunna uttrycka mig som hon gör.

Här kommer i alla fall citatet av Dalai Lama:

När Dali Lama tillfrågades vad som förvånade honom mest sa han människan - därför att hon offrar sin hälsa för pengar och offrar sen pengar för att återfå sin hälsa. Och sedan är hon så orolig inför framtiden att hon inte förmår uppskatta nuet varvid resultatet blir att hon varken lever i nuet eller framtiden.. hon lever som hon aldrig kommer att dö.... dör sedan utan att egentligen ha levat..

Idag var Karin ledig från sitt jobb, Julia och vi övertalade då henne att följa med oss till Filitjärn för att åka skidor på tjärnen med samma namn. Karin bor kvar i sitt föräldrahem inte så långt från torpet och jag brukar träffa henne en hel den när jag är där.

Den här veckan är även Julia med.

Här ligger delar av Filitjärn, en av få byar som sköts och ser ut som det gjorde förr i tiden. Namnet Filitjärn kommer från en finne som en gång bodde där - "Sjul Fele"!

Julia och jag kom lite före och därför passade Julia på att åka på kullen som sannolikt skall bli en barnkammare för abborrar.

Första turen på tjärnen vände Julia efter en kort stund. Hon var kanske sugen på grillad korv.

Det är verkligen ngt speciellt med att äta utomhus, även om det kan bli lite kallt när man inte håller igång.

Det krävdes allt lite energi för att få upp värmen igen. På bilden; Karin och Ida, Julia och Indra.

Samma personer och hundar en gång till.

Jag åkte sedan före och hann en liten bit till. Här möter jag mitt sällskap igen.

Sååå härligt med vår och skidåkning på isen och gott sällskap - kan inte bli mycket bättre!!!! :)

Idag blev sportlovsaktiviteten med Julia att pimpla. Tur var att Mona tänkte pimpla tillsammans med sin granne Tore, och då kunde Julia få förena sig med dem. Jag själv slutade att fiska när ingen längre kunde hjälpa mig med masken och att ta livet av fisken. Som vegetarian klarade jag inte av det längre - och då slutade jag att fiska. Sitter gärna med - men fiskar/pimplar inte.

När vi kom ner till Kungsgårdsviken var redan Mona och Tore där och de hade porrat upp ett flertal hål.

Julia tog fram sitt pimpelspö och fick maggot av Mona - vilken tur att hon var med!

Hundarna Sussie och Pysen håller koll på pimplandet.

När fiskandet var igång kunde jag ta en tur med Indra med skidor.

Känns angeläget att hon får röra på sig ordentligt, och drar hon en bit så får hon lite extra motion.

När vi väl kom tillbaka möttes vi av Julia som meddelade att hon hade "fått fisk". En hade hon fått själv och resten var fiskar som Mona och Tore hade dragit upp, men i och för sig "fått" passar ju även om man inte har dragit upp dem själv ur vattnet,

Det var ingen större fiskelycka idag och det blåste ordentligt samtidigt som det en stund snöade riktiga "lapphandskar".

Då hålen var ganska fria på fisk, flyttade sig pimplarna runt på isen. Det blev därför en hel del att borra.

  Mona och Sussie

Julia med Sussie och påsen med fiskar.

Sussie är en riktig "fiskehund" och vaktar hålen för att kunna vara med och bära omkring de fiskar som pimplarna lyckas få upp.

Julia testade att borra, men som ni ser av fotspetsen - kommer Mona till undsättning.

  Pysen

Tore får "napp"!!!! Dålig som jag är på fiskar, trodde jag först att det var en ål, men en ganska livlös sådan. "En lång pinne"! Största nappet för idag.

Sedan fick Tore ytterligare ett napp, nämligen sin egen ända/byxor. Mona som är en "kompetent" kvinna "opererade" bort hela kroken med hullingar och allt och fick inte med sig en enda tråd med kroken - skickligt!

Något varmt i magen behövdes, och fika behövde även Indra. Hon tiggde och stack huvudet i väskan flera ggr. Har aldrig sett henne sådan förut - även om fikat är det bästa även för henne när vi är ute. Misstänker att hon var rädd att de andra hundarna var lika sugna som hon var. Hon bet nästan på Julias macka. På bilden syns Julia och henns "djupfrysta" mormor.

"Fiskehunden" Sussie, här vaktande hålet och det döda fisken.

Hennes matta Mona samtalar med henne.

Efter tre timmar var vi nöjda. Med oss hem följde 10 abborrar som direkt kokades till katterna. Det var åtminstone några som blev glada över att det nappade vid Kungsgårdsviken idag.