Regn, regn och regn och  flera gånger som gårdsplanen grusades då det frös ovanpå gruset. Det var förra veckans verklighet och vintern fortsätter därmed att vara mer än grå.....
I lördagskväll kom det dock ett puder som la sig på isen och frös fast, vilket gjorde det möjligt att röra sig en smula utan att ständigt hålla sig på skornas broddar för att inte halka.
Det tunna vita snölagret gjorde det alltså mindre halt och därmed blev en färd ut till Högakusten och havet söndagens utflykt, precis som förra helgen, istället för vanlig vinteraktivitet.
Målet blev Norrfällsviken längst uti Högakusten. Norrfällsviken är ett fiskeläge med högt tryck av turism under sommarmånaderna. Det gamla fiskeläget är ett populärt utflykts- och campingmål för såväl dagsturer men också för många som tillbringar hela somrarna på plats i sina husvagnar.

Inte en kotta syntes i det gamla fiskeläget med kapellet som ligger precis ovanför fiskebodarna och de små husen längs med gatan mellan husen.

         

Från campingen, där det förutom en massa husvagnsuppställningsplatser, även finns en massa uthyrningsstugor,  har man utsikt rakt ut mot havet.

 

Fiskeläget på avstånd och Amber förståsssss......
 

Nästa mål blev Storsands havsbad med långsträckt sandstrand. På sommaren är det mest som en grusgrop och nästan omöjligt att gå utan att halka omkring.
Sanden har eroderats bort av vind och trädens rötter ger ett vackert mönster mot det vita.

     

Som ett gott alternativ till att grilla korv och som går att fixa direkt i elden innan det blir grillglöd, är att ta med bröd, ost och smör samt kryddor för att göra goda och varma toasts i mackgärnet direkt på elden.
Nu var det bråttom iväg hemifrån annars är det brukligt att mackorna breds hemifrån och så otroligt enkelt att få till en god måltid på kort tid.

 

En kort promenad längs med stranden på den röda berggrunden. Jag kan tyvärr inte identifiera om det är den röda rappakivigraniten, eller den också för Högakusten kända anortositen. Det vita pudret kunde omöligt täcka stenarna som syntes väl.

         

Fukten från det öppna havet gjorde att träden var vita av frost.

 

En rödfärgad himmel färgad av, tyvärr, kemikalier gav en hint om att solen var på väg ner och så även dags för mörkrets inbrott.
Det var dags att vända åter till rastplatsen och senare bilen och där vid rastplatsen var det nu en alldeles lämplig glöd för grillning av korv om det nu hade varit så.

 

Trots att vintern har visat sig från sin sämsta sida vad det gäller snötäcke och kallgrader, så går det att hitta platser att besöka och så många guldkorn och fina stunder det ändå finns att uppleva.
Tack!   
 

Vid den här tiden på året brukar vanligtvis fotandet bestå av bilder på utflykter i skidbackar eller på Ångermanälven is för skidåkning eller enbart grillning i snön och  vita vidsträckta vyer.
Den här vintern har knappt bjudit på någon snö alls här i Ångermanland där jag har mitt hem.

Trots att vintern har varit mera grå än vid så känns det än mer angeläget om att ta tillvara alla stunder med uppehållsväder, från regn, och därmed göra lite andra aktiviteter än vanligtvis så här års.

Förra söndagen blev det därför en utflykt till Smitingens havsbad som ligger utanför Härnösand.
Det var förvånandsvärt tomt på snö coh det visar bilderna som kommer här nedan, knappt en vit fläck....?

Jag och min vän tog en promenad längs stigen som leder till grottformationen nere vid havsstranden. Dock var det så halt längst ner mot vattnet så vi avstod och vände åter.
Det var ett mäktigt panorama som möttes oss när vi steg fram genom skogen och kom ut på klipporna.
Andas, andas....in det öppna och fria. En stund av stillhet på klipporna.
Följ med......

             

Näsåker och Nämforsen har varit en plats för besök av mej ända sedan tidiga år.
För många år sedan var nämligen en plats där midsommarfirande lockade människor från när och fjärran.
Initialt var det sannolikt en familjehögtid och med kända artister på scenen men med åren blev det alltmer en plats för ungdomar och ganska mycket fylla och bråk. Jag har ett tidigt minne av att min mamma Ingrid gärna ville se och höra en av hennes favoriter, Eartha Kit. Dock är mitt första minne och därmed även ett lite dramatiskt sådant, då jag endast en kort tid före min 2-årsdag var där med mina föräldrar och goda vänner till dem.  När min mamma och hennes väninna lämnde mej till min pappa för en stund, lyckades jag i ett obevakat tillfälle tappa min fina vita skinnalle som jag kallade för "Björn". Jag använde aldrig napp och den vita nallen blev därför för mej en kär vän till tröst och nu försvann han. Han gick inte att uppbringa och jag tror någonstans att min känsla för, speciellt nallar, har en viktig del i att jag förlorade min "Björn" så abrupt där i Nämforsen.

Jag har också förstått att det, för mej, finns andra kopplingar till Nämforsen och under sommaren och hösten 2019 gjorde jag därför flera besök där vid forsen tillsammans med olika personer.

Den 16 juli besökte jag platsen med en väninna och vi satt där på klipporna och försökte att känna in händelser sedan en svunnen tid. Den var en vacker då och det togs åtskilliga bilder och då även från platsen ovanför forsen och där det även finns ett museum beläget.

           

Veckan därpå, närmare bestämt den 23:e juli, gjorde vi åter ett besök vid forsen och då med hennes barnbarn som ytterligare sällskap. Han hade aldrig tidigare varit där och därför önskade hans mormor att han skulle få uppleva den mäktiga känslan vid forsen och omkringliggande omgivning.

     

...och så kom Urkultfestivalen:
Jag besökte den med min yogalärare och vi passade på att meditera där vid forsen och även äta vår medhavda lunch där, innan vi gick in på festivalområdet och vi stannade även på Eldnatten och såg det spektakulära skådespelet.

Två dar efter, var jag åter på plats och då med en annan väninna. Vi skulle endast besöka marknaden utanför festivalområdet och jag gjorde där en del oväntade inköp som jag sedan var jätteglad för. 
Det regnade ymnigt och stor del av tiden satt vi i min vän Marias tält, där hon sålde sina alster/barnkläder som hon har sytt av återvunnet tyg från gamla kläder och annat.
Innan vi skulle åka hem skulle vi göra ett besök vid forsen. Vi hade tidigare på kvällen stått och sett på den uppe från berget ovanför och lyssnat på det mäktiga dånet från det forsande vattnet. När vi sedan mitt i natten kom ner till forsen var där alldeles tyst; forsen av avstängd och nu möttes vi av en helt annan bild än tidigare då stora delar av stenarna i forsen syntes tydligt då inget vatten var påsläppt. 
Den stora klippan mitt i forsen som man annars aldrig skulle kunna ta sig till, var nu helt möjlig att klättra upp på.
Då det regnade en hel del var marken våt och slipprig och vi avböjde att gå så nära klipporna som vi hade kunnat.
Det var en mycket märklig känsla att stå där och forsen var till stor del torr och ett helt annan landskap visade sig.
Vi planerade att ta reda på när kraftverket åter skulle vara stängt, men fann aldrig någon information som kunde vägleda oss till när. Det var ju väldigt speciellt när, den annars täckta klipporna av vatten, nu var helt synliga.

Nästa besök gjorde i mitten av oktober och då med sällskap av den "bäste". Det blev en jättefin höstdag då vi även promenarde bort till stenåldersbyn som ligger några hundra meter nedströms forsen. Lugnt och stilla och fridfullt bara ett stenkast från den kraftfulla forsen.

         

Lövträden hade nu klätt sig i höstskrud och därmed fick landskapet en helt annan inramning av vackra höstfärger.
Jag upplever att jag nog aldrig får nog av Nämforsen och dess magi och vad jag själv känner som historiens vingslag för mitt vidkommande.

Jag har under sommaren och hösten mött Nämforsen med olika personer och upplevelserna har därmed blivit lite olika beroende av mitt sällskap. Jättefin och magiskt på alla sätt.....oavsett!  

"De vilka hällarnas" reservat eller enbart Rotsidan, är namnry på en lång och låglänt kuststräcka med vackert slipade  och plana diabashällar. Diabashällarna är slipade eller söndervittrade av vindoch vatten.
Rotsidan ligger i Höga Kusten och Ångermanland.
Rotsidan blev naturreservat 1974 och har en areal av 116 hektar. Där är ytterst vackert och  vid sydostlig vind kan man ta del av havets krafter som även fortfarande fomar Rotsidan. Vågorna kastas högt upp på land vilket också kan ses på en del av bilderna.

Rotsidan är ett fint utflyktsmål under årets alla årstider, såväl när man inder vinter eller vårvinter, får traska flera kilometer från den stora vägen, som under sommaren när besökarna trängs på klipporna för att fylla på energireserverna eller som en del av bilderna visar, en höst  och vinter i annalkande med ytterst få besökar på klipporna.

Bilderna nedan är tagna den 17/8 samt den 10/10.

               

Vackra dagar som denna, är det nästan ett måste att föreviga med bilder.
Som hantverkare har jag många alster att förevisa och i denna fotosession är jag själv modell vid Bjärtrå hembygdsgård och kyrkoruin samt vid den gamla industrin Hallstanäs vid Ångermanälvens strand.

Hattarna och sjalarna är mina egna alster föruom den grå med spetskant som är ett secondhandfynd.

Följ med mej på fotorunda med mina hattar och sjalar.:

                             

LIte annorlunda posande blev det med lätt meditationsställning samt fisken och triangerln. .  

         

             

De sista bilderna är tagna vid Hallstanäs industriområde vid Ångermanälvens strand.

Tack för ditt besök!   

Eftersom vintern låter vänta på sig, går det fortfarande att ta sig till fots i skogen och i det här falle till ödestället vid Simsjön.
På vägen mötte vi svanar som vi var oroliga för att de skulle frysa fast i isen. Borde väl ändå ha börjat att flytta nu när vi snart är i slutet av november?

Jag hade en väninna som delvis höll kameran på de bilder som jag fanns med på.
Olika tovat på huvudet och ett brunt fynd.
Yoga i träd....nja, nästan "fisken" svårt att hålla sig kvar......

                                         
   
   

Det kändes direkt när jag klev ur bilen.
Sydlig vind, då blåser det rakt in mot stranden.
Amber hoppade snabbt ut, hon hade hoppats möta hennes hundvakt. Dock hade hon sannolikt lämnat pga den kalla vinden.
     
Kändes märkligt att möta stranden....helt tom och öde. Inga andra "kottar"  än dem på alkvisten som Amber tuggade sönder.
Vi hade inte varit på stranden sedan de senast heta sensommardagarna. Nu var där helt tomt.
Vinden drog rakt igenom  ullkoftan och jackan. Kändes gott med alpacka runt halsen.
Håret fick sig en genomkörare av positiva joner och vatan hotade tränga rakt i in i mig.
 
Kände mej lika yr av vinden som det suddiga i bilden.

Jag hade tagit med mej hattmakeriet. Det skulle bli en naturfärgad hatt med mörkröda detaljer.
 
Det blev endast en timme - då fingrarna inte ville vara med.
   
En överblommad mjölkört framför soffan. 
Nu ä´re defitivt höst.

Tack för ditt besök.   

En heldag med barnbarnen började hemmavid. Oavsett årsmodell funkar sparkbilar av olika slag för en 1-åring, trots att årsmodellerna är 1997 och 1998.
Hur många gånger som helst går det att kiva in, stänga dörren, trycka på tutan, öppna dörren, kliva ur, öppna och stänga tanklocken, öppna dörren, kliva in.......

De större fick ett lite "borstningsuppdrag" till Lovikkavantar som säljer trots att säsonen helt är en annan.

Idoga och kreativa Elias på torpet efterfrågade troer till sina hemmagjorda hässjegummar. Vi avstod därför badstranden för att öppna ladugården och plocka fram det som gick att använda....sedan var slåttern igång!

Lite "flashback" till barndomen då traktorna med släpräffsan drog ihop höet.
Barnen räffsade och lade på troerna under flera timmar, jätteroligt som avslutades med lite traktoråkning.

Tänk så häftigt att få uppleva en slåtter enligt gammalt maner och så skönt att en del av höet som annars får ligga, nu hängs upp för torkning och mat till djur.
Amber gillade också slåttern och deltog på sitt sätt.

Smultron är också ett ständigt återkommande plockprojekt och liten som stor sökta bland fibblor och prästkragar efter de små söta och välgörande bären.
En intensiv och lärorik dag för barnen och ja.....visst märks det att damer i min ålder inte skall ha barn hela tiden. "Efterrätten" äts endast i små portioner och utspridda över tid!

Följ gärna med på en tur till torpet där åkrarna sköts enligt gamla metoder.