En morgon med - 4 grader borgar för en vacker vårdag.
Tvättmaskinen gick flera vändor och tvätten hängdes för att torka i vinden som kom från söder.

Då vårvintern har försvunnit utan att vistelserna vid älven har varit många, kände det så dags idag. Ringde Ambers hundvakt och vi stämde träff.

Redan när jag kom fram till älven ångrade jag beslutet att lämna kameran hemma. Jag insåg att det här sannolitk var den sista gången som jag möter älven med ett islager den här våren.

Jag gick dock till vindskyddet och vårt möte. Dä rgnistrade solen i den tunna ishinnan. Efter att ha tillryggalagt en fjärdedels poncho beslöt jag ändå att få något förevigat av den här vackra vårdagen där solen vämrde markant i skydd av lä.

Snabbt iväg hem efter kameran och här delar jag en del av de bilder jag hann fota.
Islossningen, det lilla som fanns kvar, ville jag inte missa. Väl hemma tillbaka kan jag berätta ett min fyrfota vän är mer än trött!

Är det inte vackert????

                                         

Tidigare vårvintrar och vårar har jag väldigt frekvent vistats vid Kungsgårdsvikens is på olika platser runt isen. Jag har åkt skidor, solat, träffat vänner och även suttit och handarbetat.
Den här vintern har varit sparsam med vinterväder och högtryck och därmed inte bjudit in till sköna besök vid isen.

Mitt första vinterbesök vid Kungsgårdesviken blev därför idag där jag träffade mina andra "häckande" kamrater.
Det har känts lite tomt att inte ha några vinterbilder att fresta med men idag blev det dock några "vårisbilder" som jag visar er här och nu.

     

Hela vackan har varit kalla morgnar och vackert väder.

Under flera morgnar jag har och Mona sammanstrålat på Loön och promenerat genom skogen för att sedan hamna på stigen som följer längs med älven.
Idag kom jag ihåg kamerna och så här vackert var det idag strax efter 8 i morse.

                       

Dock lite smolk i bägaren:*
I morse sprayades himlen redan tidigt med kors i sydöstlig riktning - redan innan solen hade hunnit dit.
Det var kors och parallella linjer på samma ställe.

Så här såg det ut lite längre fram då jag kom tillbaka hem:

 

Ja, så kom då vintern....och det med råge.
Temperaturer ned till -24 och på väg neråt igen. Snön kom också för några dar sedan, kall och fin som ett jättepuder över hela nejden.

Gissa om någon gillar.....jo, just.....det är vad hon gör! Amber älskar snön och hoppar omkring som en snöprinsessa med sin favoritboll i munnen. Här kommer några snövyer och en snöprinsessa i form av en labrador!

       
Till och med lärkträdet är vackert med ett täcke av snö.

Vi har trampat upp en stig i snötäcket längs med åkern.
"Vänta på matte"!

     

Ut i skogen och släppte bollen i djupsnön.....någonstans?????

 
Jo´rå med labradorens nos återfanns den utan att jag behövde hjälpa till!

...och så lite film!!!

Vi fortsätter mot ödehuset!


   

Amber hade bråttom och sprang före.......

lyckades släppa sin boll på husets tomt.....och oj som vi letade båda två.
Mina fötter somnade nästan i kylan som var -18.

   

Vi tvingades gå hem för att värma oss.....åtminstone värma MEJ!!! Amber hade säkert stannat kvar en stund till.

Vi blev inne ett par timmar och innan det blev för kallt tog vi vägen upp till ödehuset igen.....och tänk, efter ett par minuter hade Amber spårat upp sin boll! Gissa om hon blev glad! Hon dansade, skuttade och sprang fram och tillbaka hela vägen hem! 

Tur att vi har flera bollar  här hemma.....om vi skulle missa någon i djupsnön.....men jag är så glad och överraskad över Ambers förmåga att hitta sina bollar och trots allt har vi endast tappat bort en boll, och den råkade jag kasta i älven där det var för djupt!!!   

Gullig hund och vackert snölandskap......eller hur? 
 



 

Tittade in och fann delar av den rubrik som jag väljer att skriva idag igen. Samma händelse i Da Capo, dock med en dags förskjutning. "Första vinterdagen" - väldigt tidigt i år igen.

Förra året hade jag inte tagit fasta på SMHI:s rapporteringar - i år tog jag så fasta.

Bilderna här nedan är tagna vid 6.30-tiden Ambers första möte med snön, men dock inte lika förvanad som jag hade väntat mej. Ner med nosen i backen och luktade runt bara.

Första snöspåren på gräsmattan gjordes av jag!

         

Enligt David Wolfe, skall chagan helst skördas i juli-november.  Jag skördar nu därför alla som kommer i min väg.
Chagan känns nu som lite av mitt signum och för den som är ny finns det en kategori här på bloggen med samma namn, där jag har delat information om den.
Chagans helande och läkande egenskaper, misstäner jag alltmer får de stora läkemedelsjättarna att dra nästan till sig. I ett inslag i Fråga Doktorn häromveckan, raljerade expertprofessorn om dess medicinska värde och blandade dessutom ihop den med björktickan, som enligt Nyhléns svampbok är oätlig.

Tråkigt när sådan desorienterande informaiton sänds i media under bäst progamtid.

För att stärka tron på chagans läkande och helande egenskaper, kan jag nämna att såväl Holistsic som IMS Egenvårdsprodukter, nu säljer chaga i kapslar.

Jag för min del känner att det är helt rätt att tillvarata det som naturen ger och det har jag gjort sedan början av 80-talet då en f d sambo lärde mej om örter och så pass mycket att jag känner igen det jag vill och kan plocka själv.
Chagan har kommit för att stanna i mitt liv känns det som och goda vänner tipsar mej då de har sett ett exemplar.

Jag skördar, delar och torkar och delar sedan med mej till mina "tipsare"!
Jag har såtl en hel del ytterst billigt på marknader, ungefär hälften av priset som man annars

får  betala. Dock har jag not skänkt bort det mesta till goda vänner och till dem som jagn anser bör få testa örten.

Igår skördade jag ett tisp som en god vän hade funnit.
Det var vid Ångermanälven och kameran var förstås med.


Alltid vackra vyer kring den mejestätiska Ångermanälven, som egentligen är en fjord änuda upp till mina trakter.
Titta och njut av bilderna som dock innehåller en del skräp/lämningar efter forna aktivitet just i det här området.

...i riktning mot Sanöbron...

   

Gamla sågverket med dess stora magasin vid Marieberg

 
Bilvrak - svårt att identifiera bilmärke?
 
Chagan
   
"Lilla - Norge"
Den lilla sandön mitt i älven som har bildats av ballast från företrädesvis båtar från Norge, om jag minns rätt?
   

Tack för ditt besök!
Fin höstdag tillönskar jag dej!   

Ett höstfavoritutflyktsmål är Storhällan, den berghälla som ligger alldeles bakom mitt hus och som har så mycket vackert att erbjuda.
Vid den här tiden på året, är det en tradition, att rustad med påsar leta lite skatter att fylla de krukor som tidigare har varit plats för sommarplant.
Så även idag.

I gott sällskap stegade vi så iväg,  Amber glad i hågen med nosen i backen.

Det hade varit en kall morgon och dimman låg tjock över älven och dalgången där jag bor.
Ju högre vi kom, desto mera blått lyste genom trädkronorna.

Halvvägs upp, i höjd med det jättekast som barnEn har haft som riktmärke, men även som utflyktsmål, fann så Amber en hel hög med spillning och våt sådan. I den kastade hon ner sej och rullade ihärdigt. Restan av utflykten fick hon hålla sej på minst en halv meters avstånd.

Storhällan är i det närmaste täckt med lavar av olika slag. Stora områden med den toppiga fönsterlaven, gör att underlaget känns som att gå på ett täcke. Ett halt sådant i så fall.

Vi möttesav hög och fuktig skogsdoft och konstverk skapade av naturen självt.
Jag hade sannolikt kunnat fota ännu mer än vad jag gjorde, då motiven fanns i det oändliga.

Efter en stund gick det skönja bergen i väst som avteckande sej i takt med att dimman lättade.

Så otroligt givande och läkande på alla plan. En riktig ynnest att få njuta av. En lisa för kropp och själ för 2- och 4-fota varelser.

Jag bjuder dej på en rad vackra höstmotiv. Upplev känslan och andas in dofterna.
Sinnligt..........


                                   

Väl hemma väntade duschen för den lindrigt rena hundflickan. Valppälsen låg sedan i drivor på mitt köksgolv.

Det blev ännu en vacker sensommardag, och jag längtade ut till havet och kusten.
Packade därför lite grejor och så bar det iväg.

Märkte dock att det var en viss aktivitet av chemtrails här hemma innan avresa.

 

Söta Amber väntar tålmodigt i bilens baksäte.

 

Destinationen var nog redan från början Rotsidans naturreservat i Höga Kusten.
Önskar man orörd natur och ett hav i olika skepnad är Rotsidan ett ypperligt utflyktsmål. Trost att det oftast är folk där, är det så stort och vidsträckt att vi alla får plats och även en egen liten plats där vi kan slå läger och njuta av den storslagna naturen.

Innan vi anlände till Rotsidan, gjorde vi några korta stopp vid de vackar byar som vi passerade längs vägen.

       

Framme:
Vi tog vår packning och travade så iväg den 500 metrarna till dess vi var framme vid klipporna.

     

Väl framme vid det öppna landskapet med klippor nästan så långt ögat kan se, och klapperstensfält på sidan om, öppnade sig och så horisonten och en himmel därovanför.
Aktivitetet var markant.
Det var streck i flera kors rakt ovanför havet.
Jag kunde omöjilgen låta bli att fota dem, då det var svårt att få fokus på annat än aktiviteten på himlen där ovanför.
(För den som är obekant med chemtrail, finns en del info om detta fenomen med vädermanipulation i form av kemikalier, under kategorin chemtrail här i bloggen).

           

Så snart linjerna började att sprida sej och mattas ut, kom ett nytt flygplan och fyllde i parallellt med den utsuddade linjen. Det pågick hela dagen. Ständigt nya linjer och kors.

Amber från vårt "läger"!

   

Trots att solen värmde, var vinden lite kall, och det var att lägga sej platt ner på klipporna för att få ta del av solens värmande strålar. Underlaget var hårt och efter en stund beslöt jag och Amber oss för att ta en promenad längs med klipprona medan vårt sällskap tog en "power-nap" på de hårda stenarna.

                     

Amber är så duktig och jag kunde släppa loss henne när vi hade passerat några personer som hade slagit läger.
Det såg ut att har varit en del hundar där under dagen. Hon gick med nosen i marken mest hela tiden.

             
Vi slog oss ner en bit bort och tog någr fler bilder. Bl a av en "tant" som kisar mot solen som obarmhärtigt avslöjar ett linjerat ansikte.

Därefter var det dax för oss att söka oss tillbaka till vårt läger. Dricka en mugg chaga och sedan gå den 500 metrarna tilbaka till bilen.

Vi valde att gå nära vattenlinjen.
Storslaget, eller hur?