När jag började på Lärarhögskolan hade jag tio år erfarenhet med mig i bagaget!

Jag hade varit förodnad på tjänster eller fungerat som springvikarie, vilket hade lärt mig massor - och speciellt lärt sig hur jag ville och inte ville vara mot eleverna i klassrummet.

Vi var två studenter i klassen med lika lång erfarenhet av undervisning. I övrigt var vi en blandad kompott och medelålderna var ganska hög. Vi tillhörde den enda högskolan där det fanns distansundervisning - därför var upptagningsområdet stort - hela Sverige. Erfarenheten från många arbetsplatser var skiftande och hög.

Med min bakgrund, och svårigheter med att vara tyst när jag ser att ngt är fel -Lät jag vädra mina åsikter och erfarenheter när jag fann det relevant. T ex på kemin där vi skulle göra experiment som nästan kräver en kemisal. Vilken skola för 1-7 har tillgång till kemisal - jag föreslog att vi skulle få lära oss att göra experiment med sånt som finns i köket/skafferiet. Tror inte att det föll i god gjord. Där saknade högskolan verklighetsuppfattning.

Det här tillfället som jag vill belysa gällde en pedagoglektion när vi talade om gränssättning i högstadiet, och i klassrummet hade vi en pedagog som var från högstadiet. Efter att ha suttit tyst en lång stund utbrast jag: "Det är någonting med kropparna!"'

Nu tittade mina klasskamrater misstänksamt på mig!

Jag tänkte på ramarna som blir allt mer tydiga ju äldre eleverna blir. Kom ihåg en 2:a som jag vikade i samtidigt som jag hade tjänst på högstadiet. 2-orna var jätteglada när de skulle få räkna matte medan intresset för att lära i många fall var helt bortblåst på högstadiet!

Vad gör vi med barnen? frågade jag en kollega när jag  kom tillbaka till högstadiet.

Barnen är glada och nyfikna när de kommer till skolan. Vidvinkelperspektivet är öppet, men efterhand som eleverna blir äldre och acklimatiserar/socialiserar sig in i skolan och samhället - blir intresset för studier i allt för många fall ett nödvändigt ont! Det är inte alltid många ämnen som känns roliga och intressanta längre.

När eleverna kommer upp i högstadiet kan det uppfattas som om "vidvinkelperspektivet " nu har blivit ett "tunnerlseende"!

Likriktad beteende, likartade intressen etc. gör eleverna som stöpta i formar - lagoma att komma ut i livet utan den livsglädje de kände för lärande då de en gång började i skolan!

Min reflektion angående kropparna på tonåringarna är:

Varför blir inte elever med åren mera mogna att ta ansvar för sig själva och sina studier i takt med ålder?

Kan det vara så att det är enklast att göra eleverna mera anpassade för att klara av dem i klassrummet?

Varför upplevs de auktoritära lärarna som bäst, de som ger tydliga ramar och där eleverna ibland har så stor respekt att de är rädda.

Frågorna är många!

Jag skulle önska att barns ansvar ökar med ålder, och att puberteten inte är något med negativ klang.

Om man ger barn/elever ökat ansvar i förhållande till ålder - borde väl frigörelsen från de vuxna vara betydligt mindre markant!

Med de hårda, fyrkantiga ramar som skolan har - är det väl inte konstigt att elever gör revolt! Fungerar de i skolan - kan den tas ut mot föräldrarna. Var skall de annars explodera?

Ansvar i takt med ålder - finns inte i skolans värld - inte på det sätt jag själv skulle önska. Nog borde väl ett barn/tonåring som har varit i skolans värld sedan 6 - veta var gränserna går när de är 14-15? Skolan är väl ändå inte fördummande?

Hur ser revolten ut i Utvecklingsländer, där barn och tonåringar i tidig ålder tvingas in i ett allt för stort ansvar? Gör skolan dem där, till "tunnelseende" individer?

Nu sticker jag ut näsan igen, och jag förstår att det forfarande finns dem som rynkar på pannan om jag säger "Det är någonting med kropparna" Någonting med kropparna - sexualiteten som vi måste tämja med att sätta så tydliga ramar att elever/tonåringar kvävs - för att kunna hålla dem på mattan i klassrummet!

Min önskan - åter igen! Ge elever ansvar i takt med ålder och mognad och sätt dem inte i ett fack/ fängelse som de i desperation försökre att ta sig ur!

Barn växer - såväl kroppar som intellekt! Ta vara på deras potential och låt dem blomma medan de kan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett års jubileum i 5d-portalen där jag har varit medlem under ett år.En bit in i klippet, cirka 54 minuter, delar jag mina erfarenheter. ...

Håkan Berggren beskriver om bl a programmering:

Från en elbolagskund: SMARTA ELMÄTARE, ETT KRAV FRÅN ENERGIMARKNADSINSPEKTIONEN OCH ETT TVÅNG FÖR ALLMÄNHETEN. Från och med en 1/1 2025, skall alla svenska hushåll vara försedda med de s k ”smarta elmätarna”. Detta är ett direktiv fr...